Visar inlägg med etikett Konsten att säga NEJ. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Konsten att säga NEJ. Visa alla inlägg

söndag 4 mars 2012

Övningar i att säga nej!

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: konsten att säga NEJ!
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

I min nuvarande behandling har jag och min psykolog + övriga behandlare haft ett oerhört fokus på att lära mig att säga nej. Då jag kom till vuxenpsykiatrin hade jag givit upp hoppet om att bearbeta mitt förflutna. Då jag tidigare väl förstått vidden av kränkningarna som pågått år efter år längre tillbaka, vände psykiatrin mig ryggen och  trauman var "ingenting som påverkat sjukdomen, det är onödigt att prata om det förflutna". Då jag kom till mitt nuvarande behandlingsteam fick jag diagnosen PTSD inom loppet av ett år, och vi påbörjade en väldigt givande behandling med delar ur många olika terapiformer. Vi arbetade med min självkänsla, försökte förhindra självskador i akuta skeden, arbetade kognitivt med tvångstankar och ångest, använde oss av samtalsterapi och gav oss in i minnen från det förflutna.

I en särskild form av övningar vi gjorde, gick jag in i minnen för att säga nej. Jag tänkte berätta om en sådan övning.

Foto: ClipArt
Jag slöt mina ögon. Tänkte blankt. K bad mig bläddra tillbaka almanackan och göra att jag befinner mig i en situation, flera år bakåt. Hon ber mig beskriva omgivningen och mina egna känslor. Hon följer mig i minnet, och jag berättar om varje steg jag tar, hur ord blir sagda och hur hjärtat tar emot slag. Jag beskriver allt som händer. Först stannar vi inte då jag snällt inhämtar alla fraser och vassa ord, utan beskriver situationen till händelsens slut. Sen backar vi tillbaka. Då jag står där - i mitten av all smärta - får jag chansen att säga det jag inte sagt i dåtid. Jag får en möjlighet att göra om situationen.

Övningarna hjälpte mig väldigt mycket. Jag fick en ny chans.

Hos min sjukgymnast har vi också arbetat, rent fysiskt, med att säga nej. Vi har märkt en oerhörd skillnad på mig från då jag började tills nu. Jag pratar högre och tydligare (ja, man hör faktiskt nästan vad jag säger, och den försiktiga, sköra rösten är försvunnen), mitt kroppsspråk är stabilare och tryggare och hela min personlighet lyser mer av "här är jag!". Jag tror sjukgymnastiken också hjälpt mig mycket. Jag tänkte beskriva en övning som bygger på det jag skrev i detta inlägg, för en lång tid sedan. 

Jag ställer mig med benen en bit isär. Den ena foten rakt fram, den andra snett åt sidan, så det blir ett mellanrum både framifrån och åt sidan. Svikta på knäna så du står stadigt, och sätt händerna i "stopp"-position framför dig. Tryck bestämt händerna framåt samtidigt som du högt och tydligt, markerande, säger "nej!" Du ska känna i hela kroppen att den säger ifrån, tänk gärna att du befinner dig i en situation du skulle behöva säga nej.  

Nu är veckan slut, och jag lämnar över till duktiga Emelie! Jag hoppas ni fått lite inspiration av vad jag hade att säga om ordet "nej"! Kom ihåg att ordet ja bara ska sägas om det är det hjärtat känner - säg aldrig ja till något som påverkar dig destruktivt negativt - då är det ordet "nej" som gäller!


Foto: Y. Ejner Lind med hjälp av ClipArt


Värme och kärlek, Yasmine


Boktips - jag finns, av Maja-Maria Henriksson

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: konsten att säga NEJ!
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Inom temat att våga säga nej, finns det mycket att tillgå inom musik/film/böcker. För något halvår sedan, innan en flytt, var vi i bytesboden på vår skräpstation för att lämna lite saker vi inte länge behövde. I utbyte finns det en del gamla porslinskoppar och en och annan lampa, men den största delen utgörs av gamla böcker. Helt sonika rev jag ned en bunt böcker, och i den högen hittade jag jag finns, av Maja-Maria Henriksson. Jag tänkte berätta om den här.


Detta är en självbiografisk berättelse om Johanna. Johanna är 14 år och borde göra saker som vanliga 14-åringar gör, men nu är så inte fallet. I skolan blir Johanna misshandlad av två pojkar, övergrepp rent sexuellt, fysiskt och känslomässigt. Kanske hade hon kunnat bryta sig fri. Kanske, om hon funnit stöd i vänner omkring henne. Men Johanna har inga vänner. Kanske, om hon levt i kärleksfulla hemmaförhållanden, med en mamma och pappa precis som alla andra. Men hemma blir hon inte trodd, Johanna bara hittar på. Och av sin mamma blir hon också misshandlad. Johanna fantiserar ibland om att ta sitt liv. Samtidigt känner hon att sådana som henne förtjänar inte att ta sig ut ur mörkret. Sådana som Johanna förtjänar ingen kärlek. Sådana som Johanna förtjänar inte ens att dö.

Boken grep tag om mig direkt. Jag grät Maja-Marias (Johannas) tårar, och smärtan värkte i bröstkorgen. Det är få gånger jag blivit så gripen av en bok, då jag vet hur det är, att med hela hjärtat genuint och fullständigt känna att man inte har ett värde... Men det som stannade längst efter att jag läst ut den var inte alla hennes år av fullkomlig nedbrytning. Det var då Johanna som befann sig på den nedersta botten av tårar och självförakt, ställde sig upp, som jag riktigt kände med hela mig hur jag blev ett med henne i läsande stund. Att visuellt se henne rycka tag i livet och skrika det magiska ordet nej på ett ställe man själv velat göra det då man på sitt eget sätt befann sig där... Det berör. Jag blev berörd. Och till sist grät jag av glädje.

En bok att rekommendera!

Här finns den på adlibris.se, kanske för att läsa och känna igen sig, eller till och med för att inhämta inspiration till att säga ordet nej till nuvarande nedgångar...

Värme och kärlek, Yasmine

lördag 3 mars 2012

Med ett starkt nej till mörkret, får ordet ja en annan betydelse

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: konsten att säga NEJ!
Redaktör: Yasmine Ejner Lind


Livsbejakande har jag varit från födseln, samtidigt som det blev en börda att tro gott om allt i världen. Det fanns ingen ondska, alla ville bara väl, livet ville bara väl. Idag förstår jag att jag var väldigt naiv. Och jag välkomnade allt mörker, släppte in det vind för våg, men självklart skulle det betala sig.

Foto: Y. Ejner Lind 2008

Successivt fick omständigheter och människor, väsen, mig att självmant lägga mig på marken, omedvetet. Små fraser letade sig in i  mitt huvud, etsade sig fast, och i min barnavärld fick jag det att bli sant. Det blev en vana att ge vika. Det blev en vana att matas med hårda ord och kryptiska lekar, så jag märkte det tillslut inte själv. Det blev starten på min sjukdom. Starten på många mörka år. Jag vågade aldrig säga nej. Det var inte mitt privilegium. Det var inte som såna som mig gjorde - jag intalade mig själv att ordet nej inte tillhörde mig...
Livsbejakande blev tortyr. Misshandel av själen.
Får jag låna en stol?
Självklart, den är ledig.
Får jag ta din plats i kön?
Ja, jag står gärna sist.
Får jag låna din själ?
Givetvis, den är utbytbar.
Får jag ta allt ditt livsljus med mig?
Jag släpper det gärna, du förtjänar det bättre.

Jag öppnade mitt hjärta och lät vem som helst få låna och utplåna.
Till sist hade jag ingenting kvar.
Allra minst ordet nej.
Och då gick det inte längre att börja använda det.
Då matspökena härjade släppte jag in dem.
Destruktiva tankar välkomnade jag.
Livsleda behöll jag, den mörka inre rösten lät jag tala.

Efter år av självdestruktivitet, ätstörningar, tvångstankar och ångest visste jag inte längre hur man sade ifrån. Men lika successivt som nej hade försvunnit, började ordet krypa in i min famn. Kärleken och jordens änglar försökte skaka om mig, få mig att förstå att stormen är över, det är inte ditt fel Yasmine, har aldrig varit, du måste våga säga ifrån! Någonstans började jag inse ett och annat. I och med att vården och anhöriga börjat förstå hur mitt liv hade blivit så illa, började jag bearbeta det som förut varit så självklart. Jag började förstå att även mitt privilegium var att säga nej, misshandeln av själen var inte okej, men det är över nu. Jag startade att ta kommando igen, över mitt eget liv. Jag byggde upp den sen länge sargade självkänslan och sakta men säkert lärde jag mig hur ordet nej fungerade.

Nej, jag tänker inte ställa mig sist i kön till livets paradis, jag stod faktiskt först och platsen tillhör mig.

Och då jag lärde mig ordet nej började jag se ordet ja ur en annan synvinkel.
Jag har rätten till mitt eget liv, och när jag nu börjar kunna neka mörkret...

... är det med annan medvetenhet jag säger ja till livet!

Foto: Y. Ejner Lind 2010
Värme och kärlek, Yasmine

onsdag 29 februari 2012

Tema: konsten att våga säga NEJ!

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: konsten att våga säga NEJ!
Redaktör: Yasmine Ejner Lind
Foto: Yasmine Ejner Lind, WORD

Föddes bejakande
Välkomnade gott som ont
Ondsinta röster, kvävande försiktighet, gripande rädsla
På marken vid gungställningen, i någon annans grepp, jag teg, jag vek mig
Jag sade aldrig nej


Gråtande, hulkande, inne på skoltoaletten
På marken, inte bokstavligt, men metaforiskt nedtryckt och stampad
Kvävande självförakt, gripande ilska, mot ingen annan än mig själv
Grus i håret, lera i ansiktet, marken är berörd och jag stannar där
Jag sade aldrig nej


Vassa tankar, vassa ord, det är jag som säger dem nu
Vasst
Men jag välkomnar det som en vän, det slutar med långärmade tröjor
Och ett trasigt inre
Vasst
Men det skär som djupast i själen
Kvävande ångest, gripande hat, mot ingen annan än mig själv
I spillror
Jag sade aldrig nej


Begynnande resa rakt in i lavan
Jag vet vad helvetet innebär
Jag vet hur hopp kan kvävas trots att man griper tag om det med all sin kraft
Ibland räcker det inte hela vägen
Ibland ger man upp
Ibland vinner mörket
Och jag sade inte nej


Besök på akuten, besök i dödens väntrum
På marken, alltid på marken, men jag reser mig upp
Borstar av mig gruset, helar allt trasigt det vassa format, med kärlek
Hjälpande händer, räddande i sista stund
Bejakande av lycka och frihet, allt som var dömt att misslyckas, det finns nu
Framför mig
Och till demonerna av mitt förflutna skriker jag från botten av mina lungor:
NEJ!

Detta tema handlar om konsten att säga nej. Det svåra, det förbjudna, det helande, det som tillslut innebär frihet. Orden ja kan passa i många sammanhang, men i ett passar det inte. När du blir tryckt mot marken av tankar, känslor, människor och ord, finns det bara ett ord att säga.
Hur säger man nej?
Hur lärde du dig att säga nej?
Berätta!
Foto: google.se

Skriv till shedo.blogg@gmail.com

Värme, kärlek och ett ja till livet! Men ett nej till mörkret vi ska lämna...