Visar inlägg med etikett Fördomar och stereotyper. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fördomar och stereotyper. Visa alla inlägg

måndag 31 oktober 2011

Mina aspekter och tankar på fördomar och stereotyper

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: fördomar och stereotyper
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Jag har upplevt liksom många, att fördomar och stereotyper finns bland alla kategorier, alla målgrupper av människor. Men är det en slump att smarta personer bär glasögon i filmer och media, eller att blondiner är korkade? Ibland finns det en grund som byggts vidare på och blivit allt mer absurd. Det kan gå i en kedja. Kanske finns det ett attribut i en stil till exempel, som förknippats med en personlighet, musikstil eller ytterligare ett attribut. Denna del kanske leder in på ännu ett drag, och så har vi 3 olika delar. Finns dessa 3 delar i flera sammanhang bildas en stereotyp. Och denna stereotyp kanske således gör att vi antar att stereotypen kvarstår den vägen. Det blir en fördom. Bildad av en sanning – men fortfarande en fördom!

Dessa fördomar finns bland musikformer, filmbranchen, bland yrken och under skolgången – och väldigt framträdande inom psykiatrin. Det vore intressant att fråga en grupp människor om hur de tänker sig att en person med självskadebeteende, ätstörningar och övrig psykisk ohälsa ser ut, har för attityd och beteende. Något som ofta varit ganska märkbart är hur vissa stilar kopplas till självskadebeteende. Det är vanligt att okunniga människor föreställer sig någon med självskadebeteende som bärare av svarta kläder och depressiv framtoning. Även jag har då jag var yngre, kopplat ihop dessa. Kanske var det i början då självskadebeteende kom ut i media som dessa snabbt kopplades samman? Detta är en ganska given fördom, som på sätt och vis kanske är lätt att förstå. Svart är en mörk färg, mörkt kopplas till negativitet, självskadebeteende är en sjukdom och sjukdomar är främst inte positiva. Däremot blir det fel då det går så långt att personer med självskadebeteende inte tas seriöst bara för att de bär en viss stil, eller umgås med en viss typ av människor. Att sjukdomen skulle vara en trend tillhörande stilen. Även jag har använt svart färg på kläder, men detta har inte varit något som senare lett till självskadebeteende. Då jag började klä mig i ljusare färger tog inte sjukdomen ett abrupt slut för det, och sådant kan nog få andra att tänka till. Självskadebeteende är för komplext och allvarligt för att en stil eller ett bagatelliskt attribut skulle styra helt. Det kan hänga ihop – samtidigt som det inte på något sätt gör det.

Det är då vi låter dessa fördomar bli mer än bara en vag stereotyp, som det blir farligt. Låter vi dessa påverka oss som mer än bara en stereotyp byggd av delvis en sanning, får vi en väldgt snedvriden syn på verkligheten. Alla har fördomar. Men vissa fördomar är hälsovådligare än andra. Fördomar bland människor som bemöter psykisk ohälsa kan kränka och nedvärdera en person till den grad att denne själv inte vet vad som är sant eller inte. Det är viktigt att bryta fördomar. Idag har det kommit fler och fler människor som arbetar med fördomar gentemot psykisk ohälsa, vilket kommit så långt att det blivit tal bland politiker och ett Sverige som börjar sträva efter mer och mer fördomsfrihet.

(H)järnkoll, jag talade om tidigare, visar en studie startad av CEPI, angående diskriminering och fördomar om psykisk ohälsa. Här är några studieresultat:

•69 % rapporterar att man hemlighållit eller dolt sina psykiska problem för omgivningen.
•54 % upplever sig orättvist behandlade av sin familj och 35 % av sin partner.
•50 % tycker att de blivit orättvist behandlade när de gäller att få vänner eller behålla dem.
•47 % uttrycker att de blivit orättvist behandlade av personalen inom psykiatrin.
•79 % anser att de kunnat använda sin inre kraft och styrka för att handskas med stigma och diskriminering.

Hälften, och några procent mer eller mindre än hälften uttrycker att de blivit diskriminerade av vänner, familj och psykiatrisk personal. Att vänner och familj bär skulden är illa nog, men då psykiatrins personal som om några inte skall ha några fördomar - behandlar sina patienter orättvist - då är något med Sverige 2011 VÄLDIGT fel!
 
Fler undersökningar: http://www.hjarnkoll.se/Om-psykisk-halsa/Sa-ser-bilden-ut-/
 
Driver du en blogg om psykisk ohälsa och vill bli en av (h)järnkolls bloggare och medhjälpare?
http://www.hjarnkoll.se/Engagera-dig/Bloggare/ <-- läs artikeln och stöd arbetet mot fördomar inom psykisk ohälsa!
 
 
 
 
Värme, kärlek och fördomsfrihet! Yasmine

3 myter att behandla med en lång, vass nål!

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: fördomar och stereotyper
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Myter att slå hål på!

Psykisk sjukdom drabbar bara andra

Var fjärde svensk drabbas enligt statistik av psykisk ohälsa. Det har ökat under de senaste decenniet. Ändå har många tankesättet "det drabbar inte mig". För ungefär tio år sedan satt jag framför datorn, surfade på min då bredbandslösa dator och konstaterade att "alla mår visst dåligt nu för tiden". Jag var bara ett barn och var inte medveten om hur dåligt jag egentligen mådde då jag tänkte att "undrar vilka som mår dåligt på riktigt" och förstod inte alls hur mycket själssmärta som dolde sig bakom var fjärde svensk. Idag ser jag helt annorlunda på saken. Det gör ont att inse, men psykisk ohälsa kan drabba vem som helst. En SHEDO-läsare berättar att hon blivit ifrågasatt av en person, som då läsaren berättade om sin problematik, konstaterat att; hon inte ser ut som "en sån där". Liksom man som barn trodde att fängelsefångar bar randig dräkt och en kedja fäst vid en kula, har många en bild av hur man ser ut om man är psykiskt sjuk. Man kanske ser farlig ut. Pratar högt med sig själv. Har en skrämmande blick, avskräckande utseende, kanske ser man överjordisk ut, tankarna kan bli absurda. Men den blonda girl-next-door-tjejen i kassan på ICA kan faktiskt vara någon som är en sån där. Lika så din lågmälda mattelärare eller karismatiska brevbärare. En sån där, kan vara du. En sån där är precis som vem som helst, men med en mörk sida, liksom alla andra.



Foto: google.se

Psykiskt sjuka är svaga

Svag är ett ord som klingar väldigt negativt. Att vara psykiskt sjuk innebär inte att du är sämre. Mindre begåvad. Eller svag, i bemärkelsen klen och mindre mentalt stark. Man brukar säga att du lättare blir psykiskt sjuk; som med ätstörningar eller självskadebeteende, om du har en medfödd skörhet och drabbas av ett stresspåslag. Skörheten är, om man delar upp det i psykologiska termer, felaktiga substanser i hjärnan som gör det lättare för dig att reagera på stress. Stresspåslaget sedan innebär en miljöpåverkande orsak till en sedan psykisk sjukdom. Men innebär detta att du är svag? Varje gång du genomgår ett dag av självskadebeteende eller ätstörningar, varje dag du överlever din sjukdom - trots att den genomsyrar dig och får dig att stå ut med det mest fruktansvärda - är ett tecken på en enorm styrka. Du lär dig klara något inte vem som helst skulle kunna ta. Alla är starka på sitt sätt, alla bär på en inre styrka - men då du tar sig igenom en dag av sjukdom - är detta om något ett tecken på motsatsen till svaghet.

Psykisk sjukdom är ingen riktig sjukdom, de som drabbas av ätstörningar och självskadebeteende får "skylla sig själva"  

Jag tar en lång vass nål och slår ett stort hål på denna myt! Börjar vi fundera över vilka problem som är verkliga eller inte, kan det leda oss till väldigt djupa filosofier. Vad gör ett problem verkligt? Ofta kan gränsen vara väldigt vag enligt människors synsätt. När blir tankar över vikt och utseende inte längre ett "fånigt i-landsproblem" utan en faktiskt sjukdom som påverkar det dagliga livet? Ofta pratas det om att självskadare väljer att vara sjuka, att de får skylla sig själva. Väljer då en kol- eller cancersjuk att ha denna sjukdom, innan den blir sjuk och tar den första cigaretten/unnar sig den första solen/för första gången låter bli att uppsöka läkare för fysiska symptom? Så långt brukar de flesta inte tänka, men ligger det inte en tanke i detta? Den som får ätstörningar väljer inte sin sjukdom. Första gången den låter bli mat, innan sjukdomen får fäste, kan man säga att personen har ett val, men dennes tanke är sällan eller aldrig att bli svårt sjuk i anorexi, bulimi eller annan ätstörning. En självskadehandling kan man tycka inte är fysiskt omöjligt att stå emot, men då ångesten och impulserna påverkar dig på ett sätt du inte kan undvika, finns det inget som heter overkligt problem.


Foto: metrobloggen.se
Värme och kärlek, Yasmine

onsdag 26 oktober 2011

Tema: fördomar och stereotyper

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: fördomar och stereotyper
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

En person med självskadebeteende skadar sig själv för att få uppmärksamhet och stå i centrum.
Klär du dig i svart mår du dåligt, alternativt, klär du dig i svart och skadar dig gör du det som ett attribut till stilen.
Ätstörningar har du då du väger för lite.
Eller?

Meningarna ovan är typiska fördomar om ätstörningar, självskadebeteende och psykisk ohälsa.
I detta veckas tema tänkte jag analysera typiska fördomar, slå hål på några myter och berätta min historia om stereotyper och fördomar inom psykiatrin.

Foto: Lina Hemminsson

Fördomar är ytterst vanliga och finns om precis allt. Det behöver inte bara handla om psykiatri. Men psykisk ohälsa är onekligen ett tabu-ämne och diskussionerna om det är många. Fortfarande i Sverige 2011 finns fördomar och exempel på "hur du är om du är sjuk". Men skadar sig egentligen bara personer med självskadebeteende för att stå i centrum och få uppmärksamhet?

Jag skulle säga "sällan" på det första och "kan absolut hända" på det andra; vad innebär det att få uppmärksamhet? Jag har hört om många och är själv en av dem som inte fått särskilt mycket mycket uppmärksamhet inom vissa grupper och på vissa plan genom livet. Att be om uppmärksamhet kan, som Sofia Åkerman beskrivit det i en intervu, vara ett "rop på kärlek". Och vilken människa behöver inte kärlek? Däremot är det en fördom då det handlar om att alla med självskadebeteende kräver all uppmärksamhet och ständigt vill visa upp sina skador på ett icke passande sätt. Men som med allt - det är väldigt individuellt - och det går inte att beskriva det svart eller vitt. Allt beror på.

Myter att slå hål på (många vedertagna, vissa hämtade ur (h)järnkoll):

Någon med psykisk sjukdom kan inte arbeta.

Psykisk ohälsa/sjukdom drabbar bara andra.

En person med psykisk sjukdom är mindre begåvad.

Psykiska sjukdomar som självskadebeteende och ätstörningar är kroniskt och går inte att bli fri ifrån.

Psykisk sjukdom uppstår under dålig uppväxt.

Psykisk ohälsa är ett tecken på svaghet.

Psykiatrin fungerar inte alls för psykiskt sjuka.

Psykisk sjukdom är ingen riktig sjukdom, självskadare får "skylla sig själva".

Alla med ätstörningar går på svält.

Ju svårare du skadar dig och ju mindre du väger - dess dåligare är du i din sjukdom.

Jag går närmare inpå vissa myter i del 2.





Tips: (h)järnkoll är en kampanj som drivs i samarbete med Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa och arbetar för kunskapsspridning och förändring av allmänhetens negativa attityder och beteenden. Läs mer här: http://www.hjarnkoll.se/Om-hjarnkoll/ och bli en (h)järnkoll-supporter!

Vad har du för fördomar, eller vad för fördomar har människor om dig?
Vilka myter finns de om psykisk ohälsa och hur sanna är de egentligen?
Berätta er historia om stereotyper och fördomar!

Sänd er text till: shedo.blogg@gmail.com

Kärlek och värme, Yasmine