Skribent: Tiger
Tema: Måste man alltid vilja - hur viktigt är det att ständigt vara motiverad till att bli fri(sk)?
Redaktör: Therese Björck
Tema: Måste man alltid vilja - hur viktigt är det att ständigt vara motiverad till att bli fri(sk)?
Redaktör: Therese Björck
Nej, är det självklara svaret, det måste man inte!
Det finns ingen som kan vara ständigt motiverad, tror jag. Alla tar nog pauser emellanåt och funderar över om det är värt allt slit. Det går inte att alltid orka vara motiverad, men att inte vara motiverad behöver ju inte betyda att man backar. Står man still så är det ju också ett sätt att gå framåt, eftersom man inte ger efter.
Jag tror att anledningen till att man tar pauser är att allting inte går som på räls. Man kanske har slitit jättemycket med en viss sak, t.ex. att våga gå på stan, men utan att det har gett reslutat. Då är det inte konstigt att man blir rädd, ångesten kanske till och med har ökat, och man funderar på om man går rätt väg. Man vill ju må bättre, inte sämre, och ibland kan det vara svårt att se att något som gör att det känns sämre faktiskt kommer att leda till att det bli bättre i slutändan.
Men jag tror verkligen att alla vill må bra innerst inne. Att man kan verka omotiverad tror jag kan bero på flera saker, kanske tror man inte att man kan må bättre, kanske är man rädd för att inte få hjälp om man mår bra, men då glömmer man ju att man faktiskt inte behöver hjälp när man mår bra! Det är så lätt att fastna i att må dåligt, att glömma bort hur det är att ha det annorlunda.
Trots allt så går det ju i perioder, och snedsteg tar nog de flesta! Om jag känner mig mindre motiverad någon dag så försöker jag att inte tänka på det så mycket, utan se det i ett längre perspektiv istället och bara köra på autopiloten. När det brister handlar det mer om att det har varit tufft i långa perioder, kanske har jag inte sovit på länge, vilket gör saker svårare att hantera. Jag tror att det är viktigt att försöka hitta ett eller flera sätt för att bryta det innan det går för långt. Där får man nog prova sig fram så gott man kan.
Det finns självklart både positiva och negativa saker med att bo med andra som mår dåligt. Jag ser dem som en inspiration, går det bra för någon t.ex., då smittar det av sig och jag blir mer motiverad! Jag tycker inte att det är smittsamt åt andra hållet, jag har aldrig strävat efter att bli sjukare och det går inte att jämföra sig med andra heller. Jag kör på med mitt, jag kan ju bara ansvara för mitt eget mående.
Jag tror att motivation är att vilja må bättre för att kunna göra saker man tycker om. Jag tycker t.ex. om att fota, och ju bättre jag mår desto mer kan jag göra det! Däremot tror jag att det inte bara är upp till en själv, jag har alltid velat må bättre men eftersom min omgivning ofta inte har förstått mig så har det kanske inte verkat som att jag vill må bättre, eller så har de omedvetet motarbetat mina försök. Det är inte så lätt att vilja heller, om ingen tror att man kommer bli bra och man märker att det man försöker göra inte tas emot bra av omgivningen. Jag tror att alla kämpar mer om människor förstår dem, hejar på dem och försöker hjälpa dem så gott de kan.
Till sist vill jag bara säga att jag inte tycker att det handlar om att vara sjuk, man mår bara inte bra!
