måndag 28 februari 2011

Äntligen, människor på rätt ställe

Skribent: Emelie Jonsson
 Tema: Vården som hjälper
 Redaktör: Emelie Jonsson

Efter att ha blivit skickad hit och dit till olika psykologer, mottagningar och efter att ha varit på ett x antal bedömningssamtal så var jag nära på att ge upp. För att efter 2 års försök att få rätt hjälp men bara blivit vidareremitterad så blev jag bara ännu mer deprimerad - var jag verkligen inte värd någon hjälp?

Jag har fått möta personer som jag undrar varför de jobbar inom vården, och jag trodde helt enkelt allt jag för alltid skulle få gå utan någon direkt hjälp. Men efter det sista “vi kan tyvärr inte ta emot dig här” så tog jag en sista chans att en gång för alla få den rätta hjälpen - och där fanns verkligen människor som jobbar på helt rätt ställe och hjälpen var den rätta för mig.

Jag fick alltså efter två års väntan äntligen rätt hjälp på dagsjukvården och jag som har träffat mycket personal inom psykvården kan säga att här finns de bästa jag träffat på.

Så genom denna veckans tema och detta blogginlägg vill jag hylla mina kontaktpersoner som har fått mig en bit på rätt väg och jag mår bättre än vad jag gjort de senaste 8 åren. Förut såg jag bara mörker, men nu tack vare så fina människor som hjälpt mig så kan jag se små ljusglimtar och mörkret försvinner mer och mer för varje dag som går.

Så tack Å och B för att ni stöttar och tror på mig.

söndag 27 februari 2011

TEMA: Vården som hjälper

Skribent: Emelie Jonsson
Tema: Vården som hjälper
Redaktör: Emelie Jonsson

En ny vecka och det innebär som vanligt ett nytt tema här på bloggen.

Denna veckan tänkte jag att vi ska dela med oss av vad vi har mött för "hjälpande händer" som varit till positiv hjälp. Ofta får man höra om hur dåligt man blir behandlad på psykvården och personer som jobbar på helt fel ställe. Men denna veckan ska vi fokusera på det som är bra och sprida att det faktiskt kan finnas bra hjälp att få - för jag kan knappast vara ensam om att i alla fall ha någonting positivt att säga om vården som man har fått?

Har ni något ni vill dela med er av? Någon ni person som ni vill tacka eller hylla inom vården som har hjälpt er, eller någon form av vård och terapi som har hjälpt er bättre än något annat.

Skicka som vanligt gärna in era texter till våran mail: shedo.blogg@gmail.com

Senare kommer jag att skriva om hjälpen som jag är evigt tacksam över att ha fått efter att ha blivit skickad fram och tillbaka, hit och dit.
Men det är en historia som ni får läsa om senare.

tisdag 22 februari 2011

Nya redaktörer till bloggen sökes

Vi söker nu ett antal nya redaktörer till den här bloggen.

I bloggens redaktion så delar vi ut veckor mellan oss redaktörer då var och en ska ha hand om ett eget tema. Det är en rolig erfarenhet och tycker man om att skriva tycker vi verkligen att man ska vara med oss redaktörer.

Du ska vara medlem i shedo, och skapa ett konto på shedo-forum.
Är du intresserad eller har fler frågor? Hör av dig till vår mail: shedo.blogg@gmail.com
och berätta lite om dig själv och varför just du vill vara med som en av redaktörerna.


Med vänliga hälsningar,
Bloggredaktionen

tisdag 15 februari 2011

Tema: Känslor inför våren

Skribent: Elin M. Liljeholm 
Tema: Känslor inför våren 
Redaktör: Elin M. Liljeholm



Jag har funderat och klurat, ångrat mig och tänkt om... jag pratar om veckans tema här på SHEDO-bloggen! Tillslut bestämde jag mig för att lyfta fram känslorna som våren för med sig!

Vi är många som väntar otåligt på våren! Jag är en av de där människorna som letar efter vårtecken så fort jag går utanför dörren! Om våren mår jag bra, det känns som att världen runt mig tinar och får får liv igen! Jag får genast mer energi, lust att hitta på saker, att komma ut i solen och bara njuta!

Men hur vi upplever årstiderna är väldigt individuellt, och våren är inte alltid lika välkommen oss alla. Och begreppet vårdepression används allt flitigare. Nu vill jag veta hur du känner inför våren! Vad tycker du är det bästa och/eller sämsta med årstiden vi har framför oss?

Skriv och berätta! Skicka ditt bidrag till: shedo.blogg@gmail.com

Om du hellre vill skriva på något annat tema, skicka in ditt bidrag med tema så publiceras det i slutet av veckan.




onsdag 9 februari 2011

Mamma får min guldmedalj

Skribent: Emelie Jonsson
 Tema: En guldmedalj till någon
Redaktör: Emelie Jonsson


Det finns många i min närhet som är värda en guldmedalj, men den jag tänker ge en medalj till idag är min Mamma som alltid ställer upp och som finns där när som helst på dygnet.

Min Mamma har betytt mycket för min under min sjukdomstid och jag är glad att jag har henne nära mig.
Hon ställer alltid upp och gör mycket för att jag ska känna mig trygg och kunna gå vidare i livet.

Utan Mammas stora stöttning och omtänksamhet skulle vägen till det friska livet varit ännu svårare och jobbiga. Tack vare Mamma blir vägen som är krokig lite mindre svängig och bakslagen blir mer som ett krokbensfall än ett stort handlöst fall mot marken.

Tack Mamma för att du alltid ställer upp <3



foto: weheartit.com

tisdag 8 februari 2011

Veckans tema: En guldmedalj till någon

Skribent: Emelie Jonsson 
Tema: En guldmedalj till någon 
Redaktör: Emelie Jonsson

Det är åter igen en ny vecka och det innebär också att det är ett nytt tema på bloggen.
Denna vecka tänkte jag att vi ska ge en guldmedalj till någon.

Har du någon du vill ge en guldmedalj till? Det kan vara någon i din närhet som gjort någonting för dig, eller kanske en person inom media etc. som gjort en god gärning. Låt fantasin flöda och skicka in era texter till shedo.blogg@gmail.com

Vem skulle du ge guldmedaljen till? Och varför just denna personen etc.

Vi ser fram emot era texter.
All kärlek.

torsdag 3 februari 2011

Struktur - stressens fiende.

Skribent: Linda Adolfsson
Tema: Strategier för vardagen
Redaktör: Linda Adolfsson

Illustration: Janetta Nyberg

Efter många års sjukskrivning började jag fundera på vägen ur det. Jag ville göra mer än att träffa vänner, se på TV, skriva och gå i terapi. Jag ville få en vardag som var meningsfull. För mig. Jag funderade länge på vad jag mådde bra av att göra och skrev ner dem på en lista. Jag skrev lista efter lista. På vad jag borde göra, vad jag måste göra, vad jag vill göra, vad jag kan göra. Jag överkonsumerade listor. Utifrån det började ett schema ta form.

Jag bestämde mig för att det var dags för mig att läsa in gymnasiekompetensen igen och sökte kurser. Varje söndag satt jag och gick igenom den kommande veckan. Jag skrev in kreativ tid nästan varje dag då föreningslivet inte tog upp den tiden. Jag bokade in tvätt- och städtider i kalendern och såg till att det alltid fanns mat hemma genom att boka in inköp och mattider. Sakta men säkert började det formas en vardag.

Struktur har alltid varit viktig för mig. När jag för ett år sedan valdes till distriktsordförande i UNF Västmanland så visste jag att jag var redo. Jag hade i nästan två år övat på rutiner och prioriteringar. Men det jag inte kunde lika bra var stresshantering. Tills jag lärde mig det också. Steg för steg med många misslyckanden på vägen.

De stunder eller dagar då jag känner mig stressad, har för mycket att göra och för mycket i huvudet så måste jag skriva ner allt, få det ur mig. Jag återvänder till mina listor. Jag stannar bara upp, tar penna och papper och skriver allt i en enda röra. Sen tar jag ett nytt papper och skriver om det i prioriteringsordning. Viktigt/akut först och efter det följer ordningen. De sista sakerna kan jag ibland bara stryka. Sedan placerar jag in min prioriteringslista efter dagarna i kalendern. När behöver det här göras? Hur länge kan jag vänta med det här? Det finns uppgifter som är roliga och de som är mindre roliga och då är det bra om jag varvar dem så jag inte blir trött och uttråkad eller bara får det roliga gjort. Jag har också blivit betydligt bättre på att välja bort saker som jag faktiskt inte måste göra eller sådant jag inte vill. Jag gör inte längre saker som andra vill att jag ska göra om jag inte vill det själv.

Listor och struktur är alltså min starkaste strategi för att hantera vardagsstressen. Listorna synliggör kaoset för mig och prioriteringen gör att jag reder ut det och i kalendern ser jag att det håller och är realistiskt. Det gör att stressen steg för steg minskar och jag kan tydligt se att jag kommer att klara av det.