Med ett starkt nej till mörkret, får ordet ja en annan betydelse

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: konsten att säga NEJ!
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Livsbejakande har jag varit från födseln, samtidigt som det blev en börda att tro gott om allt i världen. Det fanns ingen ondska, alla ville bara väl, livet ville bara väl. Idag förstår jag att jag var väldigt naiv. Och jag välkomnade allt mörker, släppte in det vind för våg, men självklart skulle det betala sig.

Foto: Y. Ejner Lind 2008

Successivt fick omständigheter och människor, väsen, mig att självmant lägga mig på marken, omedvetet. Små fraser letade sig in i  mitt huvud, etsade sig fast, och i min barnavärld fick jag det att bli sant. Det blev en vana att ge vika. Det blev en vana att matas med hårda ord och kryptiska lekar, så jag märkte det tillslut inte själv. Det blev starten på min sjukdom. Starten på många mörka år. Jag vågade aldrig säga nej. Det var inte mitt privilegium. Det var inte som såna som mig gjorde - jag intalade mig själv att ordet nej inte tillhörde mig...
Livsbejakande blev tortyr. Misshandel av själen.
Får jag låna en stol?
Självklart, den är ledig.
Får jag ta din plats i kön?
Ja, jag står gärna sist.
Får jag låna din själ?
Givetvis, den är utbytbar.
Får jag ta allt ditt livsljus med mig?
Jag släpper det gärna, du förtjänar det bättre.

Jag öppnade mitt hjärta och lät vem som helst få låna och utplåna.
Till sist hade jag ingenting kvar.
Allra minst ordet nej.
Och då gick det inte längre att börja använda det.
Då matspökena härjade släppte jag in dem.
Destruktiva tankar välkomnade jag.
Livsleda behöll jag, den mörka inre rösten lät jag tala.

Efter år av självdestruktivitet, ätstörningar, tvångstankar och ångest visste jag inte längre hur man sade ifrån. Men lika successivt som nej hade försvunnit, började ordet krypa in i min famn. Kärleken och jordens änglar försökte skaka om mig, få mig att förstå att stormen är över, det är inte ditt fel Yasmine, har aldrig varit, du måste våga säga ifrån! Någonstans började jag inse ett och annat. I och med att vården och anhöriga börjat förstå hur mitt liv hade blivit så illa, började jag bearbeta det som förut varit så självklart. Jag började förstå att även mitt privilegium var att säga nej, misshandeln av själen var inte okej, men det är över nu. Jag startade att ta kommando igen, över mitt eget liv. Jag byggde upp den sen länge sargade självkänslan och sakta men säkert lärde jag mig hur ordet nej fungerade.

Nej, jag tänker inte ställa mig sist i kön till livets paradis, jag stod faktiskt först och platsen tillhör mig.

Och då jag lärde mig ordet nej började jag se ordet ja ur en annan synvinkel.
Jag har rätten till mitt eget liv, och när jag nu börjar kunna neka mörkret...

... är det med annan medvetenhet jag säger ja till livet!

Foto: Y. Ejner Lind 2010

Värme och kärlek, Yasmine