Detta gav mig ett bättre mående

Skribent och illustratör: Anna Åkesson
Tema: Vilka faktorer har styrt ditt tillfrisknande?
Redaktör: Josefine Eriksson

Den väg jag gått från ångestig och arg anorexitjej till vardagsnöjd Anna har varken varit särskilt rak eller tydlig. Men om jag ska sammanfatta vilka vägar i labyrinten som varit de mest framkomliga (utan inbördes rangordning!) så är de som följer:

Dans och yoga och annan träning. Förutom att det är kul och ångestdämpande så har det givit mig en mer realistisk kroppsuppfattning och stärkt känslan av att min kropp faktiskt är min.

När min medicin sattes ut började jag må avsevärt mycket bättre. Jag är inte generellt negativt inställd till läkemedel men just den medicinen mådde jag just då bättre av att vara utan. Istället för att gå runt som en zombie började jag känna saker igen, jag såg färger och orkade följa med i samtal längre än tio minuter och jag kan inte säga annat än att det var fantastiskt härligt.

Jag fick EMDR-behandling, vilket var sjukt mycket effektivare än vad jag vågat drömma om och nog den enskilt största faktorn till att jag började må bätttre.

Upplevelser som ofta setts i ett psykiatriskt ljus har jag hittat mycket förståelse för när jag sett de ur andra synvinklar. I böcker, målningar, filmer och musik har jag funnit förklaringar, tröst och på-pricken-beskrivningar av hur livet känns för mig. Att se sitt eget känsloliv gestaltat av någon annan i en film eller sångtext ger för mig en känsla av att varken vara sjuk eller obegriplig, utan mest mänsklig.

Jag har också varit hjälpt av andra typer av böcker. Anna Kåvers Att leva ett liv, inte vinna ett krig hjälpte mig att stå ut med och hantera även de allra mest outhärdliga känslorna och Gisela Van Der Ster Wallins Ät allt! hjälpte mig att avdramatisera maten och ätandet.

Självklart måste jag också nämna SHEDO, där jag bl a kunnat kanalisera min ilska över mina dåliga vårderfarenheter i något meningsfullt.

Till sist har vänner och familj funnits som ett stöd och draghjälp tillbaka till vardagen, till det vanliga och trygga.

En annan värld

Skribent: Pia Ejekling
Tema: Vilka faktorer har styrt ditt tillfrisknande?
Redaktör: Josefine Eriksson

När jag blev sjuk hade jag bara det sjuka och till slut blev jag också min sjukdom. Jag hade ingenting friskt att ta tag i, ingenting friskt som kunde dra mig ur mörkret, det sjuka och jag visste inte hur den friska världen såg ut, fanns det någonting där ute som var större än sjukdomen och all min ångest? Jag visste inte.

I augusti 2007 började jag skolan, en tre terminers lång utbildningen på Komvux som skulle göra mig till undersköterska. Jag minns inte vad som fick mig att våga gå dit helt ensam, helt utan att känna en enda människa i klassen. Jag tycker själv att det var ganska modigt att gå tillbaka till skolan efter cirka fyra års uppehåll och dessutom utan att känna en själ. Jag visste inte då att mitt modiga beslut skulle ta mig långt.

Jag träffade människor som inte kände till min värld, människor som hade levt det där livet med gymnasium och vänner och människor som faktiskt nästan inte visste någonting kring psykiatriska sjukdomar, slutenvårdsavdelningar, självskadebeteende och ångest.

Jag fann det ganska skönt att umgås med människor som inte visste till min värld för då blev det inte heller så mycket psykprat som det kunde bli tillsammans med andra vänner, vänner som kände till och levde i samma värld som jag.

Tillsammans med mina nya vänner fick jag se en värld jag missat och det var som om jag vore elev och skulle lära mig hur den nya och friska världen fungerade. Sakta men säkert fick jag fler och fler friska människor och händelser att hålla fast vid och ju mer friskt jag kunde ta in desto mindre plats fick det sjuka. Jag vågade släppa in det friska trots att det var nytt och läskigt för mig och det sjuka trycktes bakåt, någonstans där jag inte kände av det lika väl.

Det är skrämmande att kasta sig ut i någonting nytt, som att kasta sig ut från en falsk och sjuk trygghet till någonting friskt och helt nytt men ju mer jag fick se av det friska desto längre ut vågade jag simma och tillslut ville jag aldrig vända om igen. Ja, gräset är grönare på andra sidan.

Tema: Vilka faktorer har styrt ditt tillfrisknande?

Skribent och redaktör: Josefine Eriksson

Ibland kan det faktiskt vara mer intressant att fundera över vad det är som gör att människor mår bra istället för varför de mår dåligt. Vad är det som får folk att återhämta sig mentalt efter trauman? Varför blir en del friska från ätstörningar och självskadebeteende? Vilka faktorer finns det som kan styra ett tillfrisknande?

Denna vecka tänker jag först återge en teori om vad det är som kan göra att en människa mår bra. Sedan kommer jag senare i veckan lämna över ordet till Pia Ejeklint (onsdag) och Anna Åkesson (fredag) som skriver om vilka faktorer som har påverkat deras tillfrisknande.

I boken "Se barnet, se dig själv!" skriven av Lars H Gustavsson diskuterar han runt begreppet "Känsla av sammanhang". Detta begrepp myntades av Aaron Antonovsky på 70-talet. Han undersökte hur det kunde komma sig att en del människor som överlevt koncentrationsläger hade en god psykisk hälsa. Antonovsky började identifiera och beskriva de resurser som dessa människor hade. Han var intresserad av överlevnadsfaktorerna och kom fram till att de som mådde bra hade "en känsla av sammanhang". Begreppet innebär att personen upplever sig ha en känsla av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.

Begriplighet är som jag förstått det att ha möjligheten samt kompetensen att förstå det som sker runtomkring mig och mig själv. Gustavsson menar att en första förutsättning till att kunna hantera livet är att förstå vad som hänt mig och den situation som jag befinner mig i.

Hanterbarhet innefattar alla de resurser som man upplever sig ha och som hjälper en att möta de krav man ställs inför. Resurserna kan t.ex. bestå i stöd från omgivningen och de egna inre resurserna såsom att kunna uttrycka känslor, känna empati, ha föreställningsförmåga och kunna vara delaktig.

Meningsfullhet handlar enligt Gustavsson om förmågan att hantera händelser och kunna sätta in dem i ett sammanhang. Men också om att kunna se ett mönster i stort och meningen för sitt eget liv. Den sista meningen för oss fram till den fråga vi alla ställs inför. Vad är meningen med livet? Gustavsson citerar Viktor Frankla så här:

I sista hand borde människan inte fråga vad som är meningen med livet utan inse, att det är till henne själv frågan är ställd. Varje människa tillfrågas av livet, och hon kan bara svara livet genom att svara för sitt eget liv. Sitt svar till livet kan hon endast ge genom att själv vara ansvarig.

Ett förenklad sätt att se på allt detta är att man för att må bra behöver kunna:

• förstå livet,


• hantera livet och


• finna mening i livet. Bitarna ger tillsammans en känsla av sammanhang vilket enligt Antonovsky är en faktor i att ha en god psykisk hälsa.

Nästa veckas tema är: Måste man alltid vilja - hur viktigt är det att ständigt vara motiverad till att bli fri(sk)?