Skribent: Diana Gimling
Tema: Fördomar om psykisk ohälsa
Redaktör: Jessica Andersson
Tema: Fördomar om psykisk ohälsa
Redaktör: Jessica Andersson
Jag
tror att det är genom att prata, visa sanningen, som man kan krossa
de fördomar som finns i samhället – oavsett om det handlar om
psykisk ohälsa eller någonting annat. Fördomar bygger på okunskap
och jag är övertygad om att det kan motverkas genom att vi ersätter
antaganden och tolkningar med fakta, visar verkligheten och sprider
kunskap.
Jag
valde tidigt att vara öppen om min psykiska ohälsa, både i
verkliga livet och genom att blogga om min väg framåt. Visst har
jag ibland stött på fördomar, men reaktionerna jag har fått har
ändå varit övervägande positiva. I förra veckan tog jag det
ett steg längre: jag fick möjligheten att i samband med
barnombudsmannens årsrapport vara med i en intervju i Aftonbladet om
mina erfarenheter av BUP och psykisk ohälsa. Jag kan erkänna att
jag var nervös och orolig – trots att många i mitt liv redan
visste om min historia fanns det också en hel del som inte gjorde
det. Hur skulle mina arbetskamrater reagera? Andra bekanta som jag
träffat i helt andra sammanhang? Att jag valde att ställa upp var i
hopp om att med mina erfarenheter kunna hjälpa andra - och just för
att jag är övertygad om att botet mot fördomar är att prata. Att
våga visa.
Det
jag vill säga med den här texten är att det är värt att våga,
att det kan bli så bra. Visst finns det fördomar, visst finns det
de som inte kommer att förstå – kanske behöver vi ta den risken
för att gemensamt kunna förändra samhällets syn på psykisk
ohälsa? Reaktionerna jag har fått efter intervjun har enbart varit
positiva. Många kollegor har kommit in till mitt kontor, berömt mig
för att jag vågar berätta och flera har delat med sig av egna
erfarenheter. Vi har diskuterat psykisk ohälsa, psykiatri, hur man
kan hjälpa och hur man skulle kunna förbättra vården. Bekanta som
tidigare uttryckt sig väldigt dömande mot andra med psykisk ohälsa
har plötsligt verkat uppriktigt intresserade. De har frågat,
undrat, velat lära sig.
Den
absolut vanligaste reaktionen har varit: ”Men du?! Det hade jag
aldrig trott. Du som är så bra och…”. Jag tror att det är en
viktig tanke, en väldigt vanlig fördom på väg att brytas. Ja,
jag. Jag som alltid ler, skrattar, visar intresse och bryr mig. Jag
som jobbar snabbt och effektivt, som lär mig fort och gärna hjälper
till. Jag som reser, spelar teater, träffar vänner och för
det mesta har mycket på gång. Jag - som är som precis
vem som helst - kämpar med psykisk ohälsa. 1 av 4 drabbas: det kan
hända vem som helst och det syns inte utanpå. Det är viktigt att
komma ihåg, viktigt att få fram och jag tror att enda sättet att
göra det är att våga prata. Våga berätta.
