Hösten är min vän

Skribent:Catarina Carleson
Tema: Ljus i höstmörkret
Redaktör: Elin M. Liljeholm

Jag tillhör dem som tycker om hösten, som tycker att äntligen är den här med färgsprakande natur, vindar, fullmåne och stjärnklara nätter.

Våren, den riktigt tidiga våren, är min svårmodstid. Precis innan knopparna ska till att brista, ja ni vet...

Men hösten känns förtrolig, som om den stämmer med min själ på något sätt. Som om det är min årstid. När jag var yngre trodde jag att det berodde på att jag var född på hösten ( fyllde 44år igår), ibland kan jag fortfarande få för mig att det är därför.

Ibland kan jag tro att det beror på att det inte är en massa stressande högtider på hösten. För om jag ska vara helt ärlig så är de där stora högtiderna fruktansvärt "Mixed up" i mitt sinne. Den ljuvliga julen, jo tack, med alla hets och hetsig konsumtion, men också skön mysig stund med god vän, glögg och pepparkakor.

På hösten är det mest bara vardag och det känns rätt okej efter sommaren då man har sådana krav på sig att "hoppsan hejsan", vad roligt man ska ha, och så mycket man ska hinna.

Hösten omsluter mej med sitt ruggiga väder eller livar upp mej med soliga klara dagar.

Jag hinner hämta andan!!!

Det är nog faktiskt det som det handlar om, jag hinner hämta andan och det är SÅ viktigt för mej.

Det är viktigt i varje dag, i varje vecka, i varje månad och i varje år, att hinna hämta andan och om jag ser det i ett större perspektiv också viktigt i varje liv!

I varje liv, viktigt, att det kommer en tid då det är lugnt, då man kan få vara mer kravlöst, då det rullar på, det är inte Skitskoj men allt funkar o flyter och är vardag...

Det önskar jag varje människa att få känna, att man kommer till denna höstperiod då man kan samla, inte bara hasselnötter, röda vackra blad, utan även lite kraft inför kommande tider.

Mysfaktor hög för mej är att gå ut i min vildvuxna trädgård och tända alla lyktor jag har där. Det ger mej lugn och ro att gå runt och tända dessa lyktor, se dem skina i mörkret. Sen kryper jag in i min lilla vrå av tillvaron och, just, hämtar andan!

Tack för att jag fick utrymme här att dela med mej av mina tankar kring hösten!

Ta hand om dej och dina årstider, i året och i livet!

Livets små mirakel

Skribent: Thérèse "Innie" Eriksson
Tema: Ljus i höstmörkret
Redaktör: Elin M. Liljeholm

Den senaste veckan har varit tuff, med många intensiva känslor. Höstmörkret har gjort sitt, och oväntade, oönskade besked har gjort sitt. Motivationen släpar i backen och humöret har fallit i takt med snöflingorna och regndropparna. Då har det varit fantastiskt att få bryta av med glädjande besked från vännerna. Jag befinner mig nu i åldern då många av vänner runt omkring mig förlovar sig, gifter sig, köper hus, får fast jobb eller ... får barn!

Tidigare i veckan pratade jag med en saknad vän från gymnasiet som kunde berätta att hon blivit gravid med sitt andra barn. En annan vän, som också vigde mig och min make för en dryg månad sedan, är gravid med en liten kille. För ett par dagar sedan fick jag ett SMS från en alldeles speciell vän, med en underbar bild på Liten som bor i hennes mage. Och sist men inte minst - i förrgår blev ett kärt kompispar föräldrar för första gången, till en bedårande liten Ebba. Att ha fyra vänner i sin absoluta närhet som väntar - eller just har fått - barn är en ren välsignelse när livet känns kymigt och motigt. Att få ta del av ultraljudsbilder, bebishänder och gravidmagar är någonting alldeles speciellt. Det värmer i råkalla oktober, och glädjer som ingenting annat. 

Ljus i höstmörkret

Skribent: Elin M. Liljeholm
Tema: Ljus i höstmörkret 
Redaktör: Elin M. Liljeholm

Foto: privat

Hösten är här, den har dragit genom vårt avlånga land med sina kyliga vindar och målat träden i alla nyanser av rött, gult och orange! Jag ser med fascination och vördnad på min omgivning och tänker att världen är vacker i sin höstkostym. Det blir många fotopromenader och jag försöker fånga färgprakten genom kameralinsen. När jag kommer hem igen är mina jackfickor fulla av kastanjer, ekollon och vackra löv. Löven pressar jag mellan sidorna i en bok för att sedan förgylla gratulationskort, scrapbooking projekt och mycket annat. Kastanjerna och ekollonen hamnar på ljusbrickan som tänds om de allt mörkare kvällarna. Jag har lärt mig att uppskatta och ta till vara på hösten och allt naturen delar med sig av.

För ett par år sedan var allt väldigt annorlunda. När sommars ljumma vind dog ut och hösten nalkades såg jag inte med samma ögon på förändringarna i naturen som jag gör idag. Vad jag såg var kyliga vindar som likt spioner smög sig genom landet för att bilda sig en uppfattning om det kommande uppdraget - att förinta vår grönskande värld. De kalla vindarna gick samman för att tillsammans bilda en storm. Attacken var välplanerad och obarmhärtig. Samlade trupperna kalla vindar bildade en storm som drog över landet för att piska löven av träden, som lämnade nakna och alldeles kala i en allt kallare värld.

Varje höst förberedde jag mig för att falla djupt ner i en depression. Och varje år föll jag, och med depressionen ökade ångesten, jag har alltid mått som sämst under dygnens mörka timmar... och när kvällen tycks ta över allt fler av dagens ljusa timmar mådde jag naturligtvis allt sämre. Mina sömnproblem blev värre och jag kunde inte slappna av och sov först när gryningen spred sitt ljus världen och jagade bort natten. Självskadetillfällena blev fler och allvarligare. Jag började använda hösten som en ursäkt till att ge vika för självskadeimpulserna. Och jag minns hur jag så förtvivlat längtade efter våren då ljust återvände och väckta allt till liv igen.

Relationen mellan mig och hösten har alltså förändrats radikalt! Jag har tänkt om, och jag anstränger mig för att alltid dra fram det bra med varje årstid. Om hösten ser jag till att ta hand om mig själv lite extra eftersom jag vet att jag är extra sårbar just under den här årstiden. Jag gör saker jag mår bra av. Går på promenader, gör goda soppor, dricker litervis med te, tänder ljus, umgås med vänner, målar, skriver, går kvällskurser och lär mig använda decoupagetekniker, provar på något nytt – smycketillverkning!, läser böcker, unnar mig att besöka favorit caféet och går på bio en vanlig vardag – bara för att! Varför inte? Jag försöker också se till att jag har en bra dygnsrytm vilket innebär att jag går upp på morgonen och går och lägger mig i vettig tid på kvällen. Enkel matematik – jag försöker tar vara på dygnets ljusa timmar!

Foto: privat

Nu vill jag veta vad ni gör för att lysa upp höstmörkret! Är hösten din vän, eller fiende? Berätta vad hösten betyder för just dig! Hur ser hösten ut sedd ur dina ögon?
Skicka in ditt bidrag till blogg@shedo.org