Visar inlägg med etikett Att beröra att bli berörd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Att beröra att bli berörd. Visa alla inlägg

söndag 25 mars 2012

Att våga öppna sig

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: att beröra, att bli berörd
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Foto: Y. Ejner Lind 2010

Jag har under alla mina levnadsår träffat en mängd fascinerande, gripande människor med historier som berört, som många lämnat starka spår. Människor som fått mig att le, människor som fått mig att gråta, människor som fått mig att backa bakåt och tänka efter. Människor som spridit ljus, människor som överlevt, människor som kunnat behålla sin gnista. Många av dessa har jag utvecklats ifrån och släppt taget om. Många har bara funnits under korta bitar av livet. Många är idag mina vänner. Det som löper som en tråd igenom alla dessa, är att jag lagt dem på minnet. Även om det bleknat med tiden.

Jag tycker ordet beröra är en väldigt viktig del i mycket. Mina favoritfilmer är alla filmer som gripit tag om mig, av de böcker jag läst har jag främst fattat tycke för de som krupit in på mitt inre, och den mesta musiken jag lyssnar på har alla en stor påverkan på mitt hjärta. Jag älskar att bli berörd. Från den tår som sakta kröp ned över min kind, det där året då jag satt på änglamorbrors sjukhussäng med vetskapen att jag aldrig mer skulle få se honom på jorden. Och de leenden jag fått ta del av då jag öppnat det innersta av min själ, till människor som tagit min hand och sagt "jag förstår". Till den värmen jag känner varje gång någon jag älskar kramar om mig och jag känner hur jag är älskad tillbaka. Ord, kroppsspråk och bilder som skakat om mig och omfamnat min själ; tankar i huvudet som alltid leder tillbaks till något vackert. Hur glädjefullt eller sorgsamt det än varit.

När jag skriver, sjunger eller talar vill jag alltid att det ska finnas en substans, en känsla i det jag säger. Tomma ord och kalla skal skrämmer mig. Hellre än tår än ett robotaktigt leende. Det finns så mycket känsla i vår värld. Jag vill möta den, även om jag ska tvingas ta emot det mest fruktansvärda då jag släpper min gard. Jag öppnar mig. Det jag möter, får jag möta, och för första gången vågar jag. För att verkligen få känna den berusning du känner av ett innerligt skratt, måste du våga omfamna det som skrämmer dig mest. Du måste öppna dig och släppa rädslan, för att verkligen våga beröras.

Och vet du - jag tror att det är värt det.

Foto: Y. Ejner Lind 2011


Värme och kärlek, Yasmine

torsdag 22 mars 2012

Berörande inom media

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: att beröra, att bli berörd
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

För att spinna vidare på ämnet "att beröra" tänkte jag berätta om några lättillgängliga inslag i media, jag blivit berörd över. Både film, läsning och musik. Jag stannar kvar i det faktum att det handlar om ätstörningar och självskadebeteende, och tänker utifrån det visa något jag blivit väldigt berörd över. Nu börjar vi!

FILM: älska mig


Foto: google.se


Älska mig är en film jag kom över för ett bra tag sen, genom en länk till youtube. Det är Ronnie Brolin som producerat filmen och beskriver den så här; "filmen handlar om 15-åriga Alice som inte blir accepterad för den hon är, och om Josse som inte vågar bry sig trots att hon egentligen vill."


Filmens tema handlar om mobbing och hur fel det kan gå i och med att vassa ord förs vidare från en osäker människa till mobbingens offer. Jag kände en stark koppling till filmen och vet hur ord kan såra, och hur livet i och med det kan bli ett rent helvete. Den handlar om vänskap och döden... men framför allt om livet, och vägen tillbaka. Många som idag lider av psykisk ohälsa har på ett eller annat sätt blivit utsatt för känslomässig eller fysisk misshandel, och jag tyckte därför den oerhört gripande filmen, passade in här.


Du kan se den - här.

BOK: 14 år till salu


Foto: google.se


14 år till salu, är en viktig och angelägen bok om 14-åriga Tessan. Hon bor i en mellansvensk stad tillsammans med mamma, pappa och syskon. Hon läser i grundskolan, och livet fungerar bra. Men så en kväll kommer allt till sin spets. Tessan blir våldtagen. Hon värjer undan oroliga blickar och berättar ingenting, istället tar hon på sig skulden. Detta leder till att hon går med på att sälja sex tillsammans med en vän, vågat men försiktigt. Det tar inte slut där. Tessan fortsätter i jakt på bekräftelse att använda sex som ett självskadebeteende, och dras in i en ond cirkel av självförnedring och misshandel.

Boken handlar om att självskadebeteende inte behöver synas direkt på kroppen. Det finns dussintals sätt att skada sig själv på, ett utav dem är den självförnedring du utsätter dig för då du använder sex som självmisshandel. En väldigt farlig, och tabubelagd del av en svår problematik.

Jag erkänner, jag grät då jag läste boken. Den grep tag om mig och ruskade om mig, och jag har sällan förut blivit så tagen av en bok. Jag lider med Tessan och hennes skuld, som är helt obefogad enligt den som sitter med bok i handen i soffan. Men för henne var den verklighet.

Du kan köpa boken på adlibris, här.

MUSIK: Underbar med Fronda

"Artisten Fronda släpper låten och videon 'Underbar' i samarbete med Riksföreningen Anorexi/Bulimi-kontakt, för att väcka en debatt i ämnet ätstörningar. Hälften av intäkterna för låten går direkt till riksföreningen."

Underbar är en - underbar - men oerhört tragisk låt och video om livet med ätstörningar, självskadebeteende och ett tärande självförakt. I videon får du se en sjuttonårig tjej som lever som osynlig i skolan, ingen ser samtidigt som att blickarna "är som knivhugg i låren" (som Fronda beskriver det). Detta gör att hon börjar skada sig och använda mat som ett sätt att få kontroll på tillvaron. Jag drogs med i Frondas sätt att beskriva sjukdomen, och i den sjuttonåriga tjejens trasiga tillvaro. I slutet grät jag, och jag är nog inte ensam.

Jag lägger upp länken till videon här och lämnar inlägget med lyriken till låten:

Okej.. Sann historia.. Yeah.

Hon var sjutton år, 45 kilo lätt, skinn och ben
Men spegeln äter upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag orkar inte mer
Två, fingrar i halsen - hostar upp mina problem

så, spottar ut skam, hon lever med en fiende
lever med en nattsvart känsla så vidrig, men
Känns som döden knackar på när man är ensam
Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett mönster
Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet
det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.

Har dåligt med pengar, kan inte följa trenderna
och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna
sömnlös, hoppet hoppade av
första chansen det fick så jag mår botten idag.

Ref:
Du är vacker som du är, du måste vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel hur världen är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
för innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Har en farsa som är världens största egoist
Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss
En ensam fågel som bär på tok för stor kvist.

Våra liv kan kännas tomma och iscensatta
tänk om vi redan är döda, här istället vi straffas
det äter upp mig inifrån, självkänslan
ligger i respirator så skadad och väntar

Den positiva lilla tjejen är försvunnen
Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,
när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött,
ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp


(Ref)


Det känns som första dagen i skolan ja, fast varje dag
nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks
om jag kunde lita på mig själv och sluta söka svar
då kanske ni skulle se mig som någon som var lika bra

en osynlig 17-åring vore allas dröm
men inte på det sättet det skeppet har gått på grund
låt mig inte sitta själv idag igen
låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem

blickarna i korridoren är som knivhugg i låren
det är sånt som får mig att överväga resan till båren
tonåren, som skulle vara något bra
varför flyttar de på mig när mobbarna får vara kvar?

Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel
det måste va' mitt äckliga jag som sätter mig i spel
det finns ingenting som går upp, allting går ner
bäst jag smyger in på rummet och skriver mitt brev.

(Ref)



Värme och kärlek, Yasmine

tisdag 20 mars 2012

Min älskade Morfar

Skribent: Emelie Jonsson
Tema: att beröra, att bli berörd
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Foto: älskade Morfar

När jag läste meningen Vad som helst kan beröra. Det kan vara något sorgligt, något vackert, något gripande, något glädjande” så tänkte jag direkt på min Morfar.
Nu i skrivandets stund är det en månad sedan som han försvann från jordelivet.
En tid som har både känts olidligt lång, men ändå kan jag inte förstå att det redan har gått en månad.

Vart vill jag komma med det här inlägget då, undrar ni säkert. Jo, det jag vill få ut i denna text är hur min Morfar har berört mig, och hur den här tiden efter att han dog varit för mig.

Det går egentligen inte att beskriva med ord hur mycket han har betytt för mig – man kan nästan säga att Mormor och Morfar har varit lite som extra-föräldrar. Det var där jag var istället för att gå på fritids när jag var liten. Det var hos dem jag tillbringade en stor del av hela min barndom. Och det var ju så lätt att bara springa ner eftersom vi bodde grannar tills jag var femton år.
Men nu. Nu är Morfar borta, och det gör så ont när jag tänker på att jag inte får uppleva mer utflykter och höra hans historier längre. Att inte få krama om honom. Att inte kunna fråga om saker han ofta hade svaret på.
Men det som berör mig djupt i hjärtat är de minnen som jag bär på. Som jag faktiskt har kvar sedan alla åren. Att jag har fått 22 år med min Morfar – det är något jag kan glädjas åt även fast det just nu är svårt att se det positiva när sorgen är som starkast.
Det som också berörde mig var begravningen. Det var en fin stund, men med många tårar och en stor saknad. Men det var något under den stunden som fick mig att känna ett lugn. Det var ett fint avslut på Morfars liv. Om jag får tro, så tror jag att Morfar satt längst bak i kapellet och vakade över oss och tackade för att det blev ett fint avslut – och med hans favoritlåt som också där berörde mig. Jag gråter tårar så fort jag lyssnar på låtarna som betydde något för min finaste Morfar. Och sedan psalmen ”Blott en dag” är så vacker. Så fridfull. Så berörande.
Foto: text av Dan Andersson, ClipArt

Med det här inlägget vill jag avsluta med att säga;
MORFAR, jag älskar och saknar dig. Du kommer alltid vara närmast mitt hjärta. Alltid.

Tack Emelie för den djupt berörande texten om din Morfar. Jag tror också han var med er i kyrkan, och var väldigt tacksam för ert fina avslut. Att förlora någon nära är bland det svåraste vi går igenom här på jorden - men jag är glad att vi fick ta del av din väldigt vackra och starka berättelse om din Morfar. 

Värme och kärlek

måndag 19 mars 2012

Tema: att beröra, att bli berörd

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: att beröra, att bli berörd
Redaktör: Yasmine Ejner Lind


En ensam tagg skaver i hjärtat, kanske ångestfyllt, kanske sorgset, kanske lättat. Eller så faller helt plötsligt taggen bort. En total stillhet och vacker öppenhet, all fokus på det som drar blicken till sig, eller kanske även själen... Fjärilar som först ihärdigt fladdrar i magen, och sedan upphör dem och slår sig ned för att få ta del av mittpunkten. En klump i halsen, spända händer, eller spänningar som släpper. En tår klättrar försiktigt ned över kinden samtidigt som ett himlastormande leende bryter ut. Något man aldrig kommer glömma, det har redan etsat sig fast i minnescentret. 


Att bli berörd. Att vara med om något man inte kan släppa.
En film.
En bok.
Ett musikstycke.
En dikt.
En tanke.
En fras.
En bild.
En historia.
En beröring.
Vad som helst kan beröra. Det kan vara något sorgligt, något vackert, något gripande, något glädjande.
Få tårarna att rinna, eller hjärtat att bulta.


Vad är det finaste någon kan säga till dig


Jag behöver inte fundera länge. Att få höra av en människa att man berör omgivningen, det är det vackraste jag har fått höra. En känsla av att finnas, att lämna spår. Att alltid vara. För att det man står för berör.
Alla har något som berör.
De flesta har blivit riktigt berörda.

I denna vecka tänkte jag ta itu med ordet beröra.
Vad berör dig?
Har du något annat att berätta under ämnet "beröra"?
Skriv då till shedo.blogg@gmail.com <--

Värme och berörande kärlek, Yasmine