Skribent: Jessica Ahlbom
Tema: Att leva livet - inte bara överleva
Redaktör: Jessica Ahlbom
När jag bara överlevde kretsade mitt liv kring den enkla tanken: Jag skulle överleva. All min tid, ork och energi var jag tvungen att lägga på den enkla saken som att överleva dagen, veckan, månaden, året. Jag hade inte orken att göra någonting annat än att ta mig igenom dagen. Jag sprang på psykologsamtal och läkarmöten hela dagarna, och det var i princip mitt liv. Jag hade inte tid att göra någonting annat, och helt ärligt så orkade jag inte göra något annat heller.
Men så kom en dag, egentligen var det en helt vanlig dag, när någonting hände. Jag planerade att träffa en vän några dagar senare. Då slog det mig, jag hade planerat någonting som inte var ett psykologsamtal! Det hade inte hänt mig på länge. Men på något sätt blev det en vändpunkt. Förvisso skulle det dröja en tid innan jag gjorde upp fler planer, men allt eftersom tiden gick kom jag på mig själv med att planera saker som låg framför mig, och som inte hade med min behandling att göra.
För mig kom den största skillnaden när jag började planera saker som låg en bit i framtiden, och speciellt saker som jag kunde se fram emot. Istället för att planera saker som jag var tvungen att göra, planerade jag in saker som jag själv ville göra och som jag själv mådde bra av. Roliga saker, sådant som folk ofta tar för givet. Ta en fika efter skolan, träffa vännerna och bara umgås, gå på konsert eller ta en picknick i parken. Små saker, men som gjorde en otrolig skillnad, eftersom det var sådant som jag inte hade upplevt på länge.
För mig handlar livet om att göra det som man själv tycker är roligt, och sådant som man själv mår bra av. Man kan inte bara lägga all sin tid och energi på sådant som man måste göra, man måste kunna leva lite samtidigt.
När man mår som värst är oftast det viktigaste att man klarar av att överleva. Men när du har överlevt länge, testa att leva. Bestäm att du ska fika med en vän, för en sådan liten sak kan göra en stor skillnad i hur du mår.
Men hur gör man då för att leva livet istället för att överleva? Jag har inget bra svar på den frågan. Men jag tror att en stor del ligger i att hitta tiden och framför allt orken att göra sådant som man själv mår bra av och som man själv vill göra. Det är ett steg i rätt riktning, och även om det inte märks på en gång kommer det förmodligen att göra dig gladare och att du mår lite bättre. Och det är väl det som allt handlar om egentligen, eller hur? Att du ska må så bra som möjligt och vara så glad som du bara kan. Och självklart, att leva livet.
Sen jag började leva livet, har jag verkligen levt. Jag gjorde en lista på saker jag ville göra och uppleva, och jag har prickat av sak efter sak. I början var det enkla saker, som att ta en promenad i skogen och lyssna på musik som jag älskar. Ta en fika med en vän. Allt eftersom jag klarade av de enklare sakerna, planerade jag in större saker, och innan jag visste ordet av hade jag planerat en resa till London med en god vän. Efter den resan kände jag att jag lever livet. Jag spenderade så lång tid med att bara överleva, att jag missade så mycket tid som jag kunde ha lagt på att leva livet.
Det är skrämmande att gå från det trygga till det nya och osäkra. Men jag kan lova, det är värt det. För när du vågar släppa taget om det sjuka och vågar leva livet fullt ut, kommer du aldrig att vilja gå tillbaka. Det finns så mycket som du kan se, göra och uppleva. Världen väntar på att du ska se den. Världen, och alla fantastiska äventyr väntar på dig. Vad väntar du på? Våga leva livet och ta hand om dig!
Varma kramar,
Jessica
