"Efter att ha suttit mittemot henne i tre timmar med bultande hjärta och förhoppning i hela kroppen visste jag direkt att det här var helt rätt"

Skribent: Intervju med Charlotte Nordin
Tema: PRIDE - det handlar om kärlek
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

I mitten av förra veckan skrev jag ett mail till Charlotte Nordin, vars blogg "varalesbisk" jag läst under lång tid. Charlotte Nordin är sedan länge öppet lesbisk och skriver där om vardagligheter, sitt band "Strays At Home" och just - att vara lesbisk. Jag ställde henne sju frågor - och har precis fått svar! Här kommer vår intervju.

Foto: Charlotte Nordin

1. När och hur förstod du att du var gay?

Jag var femton år och hade precis fått reda på att en klasskompis hade skaffat flickvän. Då gick det upp för mig att jag faktiskt inte behövde tvinga mig själv till att gilla killar. Sedan dess var jag öppen och stolt för den jag var och jag har aldrig tagit åt mig för folk som sagt någonting om min läggning. Jag är den jag är och står för det fullt ut.

     2.  Hur kom du ut? Och hur tog din omgivning det?

Jag skrev i min dagbok att jag nog var bisexuell samma dag som jag fick tanken i huvudet. Det tog bara några dagar innan jag vågade inse att jag nog faktiskt var helt lesbisk. Att komma ut för sig själv var det enklaste för mig, medan det för många andra kan vara jättesvårt. Jag blev mest glad över att jag förstod vem jag var. Jag kom ut för mina bästa kompisar på olika sätt. En av dem sa jag det till rakt i ansiktet. Men det tog mycket mod, jag sa "vet du en sak" ungefär 100 gånger innan jag fortsatte meningen. Min andra bästa vän hade ett skrin i sitt rum som jag lade ner en lapp i där det stod ungefär "jag är lesbisk  men fortfarande samma person ändå", och när jag kom hem till mig ringade jag henne och bad henne läsa vad det stod på lappen. Det var jättesvårt. Det hade nog varit lättare om det funnits mobiler och SMS på den tiden så man slapp konfrontera det genom ett telefonsamtal... 

Min mamma läste på en communitysida att jag skrivit att jag var stolt och bisexuell. Det var innan jag vågade komma ut helt och hållet. Hon blev först arg för att jag inte berättat något för henne och för att det säkert bara var en fas, jag är väldigt impulsiv i övrigt och hon tänkte väl att det var onödigt att komma ut innan jag var helt säker på att jag faktiskt var bi/lesbisk. Efter några veckor var hon dock okej med det hela och efter några månader var det som vanligt, jag har ju alltid varit samma person! Till min pappa skrev jag en lapp på kylskåpet att jag hade skaffat flickvän, jag var inte där så ofta så det kändes som ett odramatiskt sätt att komma ut på. Den satt där i ungefär en månad och jag tänkte att det var konstigt att han inte frågat mig om det. När jag sedan var och hälsade på en gång kom han med lappen i handen och frågade med ett leende vad det var för något. Jag tyckte det var enormt pinsamt men han brydde sig inte det minsta om nyheten, han var bara glad.

   3.  Hur träffade du din första kärlek?

Vi träffades på dåtidens bästa communitysida, sylvia.se. Vi började maila med varandra och båda hade väldigt passionerade själar och vi bestämde oss snabbt för att träffas. Jag vågade inte träffa henne själv första gången utan en vän följde med. Det låter säkert helt skumt men jag var enormt blyg och rädd för nya människor och möten på den tiden, jag hade aldrig vågat träffa henne själv. Efter att ha suttit mittemot henne i tre timmar med bultande hjärta och förhoppning i hela kroppen visste jag direkt att det här var helt rätt. Vi kysste varandra redan samma eftermiddag vid en busskur och träffades igen dagen efter. Det var min första förälskelse och det förhållandet varade i två år.

  4.  Hur är det att vara homo/bi/trans i dagens Sverige?

För mig är det lätt att vara lesbisk, ungefär som att vara straight skulle jag tro. Det är däremot inte alls lika lätt för andra, jag får mail från unga tjejer runt om i landet varje dag som läser min blogg och undrar hur de skall hantera svåra situationer som att komma ut till folk som är homofobiska, föräldrar som hatar homosexuella och så vidare. Det är väldigt individuellt hur det är att vara homo/bi/trans i Sverige, med andra ord. Jag är ganska säker på att det är lättast att leva som gay i en storstad. Jag är lyckligt lottad som inte mötts av homofobi alls sedan flera år tillbaka, om man räknar bort några enstaka hatfulla kommentarer på min blogg. Det enda tråkiga är att det inte finns många mötesplatser eller uteställen för lesbiska att träffas på. Det finns inte heller många tidningar i affärerna som riktar sig till lesbiska. Jag är med och skriver om sex och relationer i den nya tjejtidningen LOTUS som riktar sig till tjejer som gillar tjejer, men det är den enda svenskskrivna tidningen i sitt slag.

  5.  Hur ser en perfekt dejt ut för dig?

Jag älskar att se på serier och filmer, så jag tycker det är perfekt att köpa massa godis och sitta uppkrupna i soffan med levande ljus och se på någonting riktigt bra. Att gå långa promenader med hunden, gå på klubb och dansa tills man har dunkande fötter eller gå på konserter är också underbart.

  6.  Vad vill du säga till de ungdomar som ännu inte kommit ut? Ge lite bra komma-ut-tips!

Gör ingen stor grej av det. Att försöka avdramatisera det hela är ofta bra, ju mindre grej man gör det till, desto svårare blir det för den du berättar för att bli förvånad/hysterisk/skeptisk till det du säger. Du gillar tjejer/killar, fine. Det är ingenting som förändrats med dig för det. Du är den du alltid har varit. 

Jag växte upp i en vanlig Svensson-familj och gick i en vanlig skola där det var viktigt att vara som alla andra. Det var svårt att komma ut som lesbisk där, svårt att uttrycka sig själv och vara annorlunda. Jag bytte skola efter sjuan och det förändrade hela mitt liv. Jag kunde komma ut som lesbisk och vara mig själv. Den nya skolan var jättebra och lärarna var många nyexaminerade med nytänk och vi hade många anti-mobbing grupper och det jobbades mycket med att alla skulle känna sig bekväma på skolan. Ett tips är att, om man känner att man inte kan komma ut på sin skola, byta skola. Det går oftast att byta skola, i alla fall om man bor i en storstad. Du kan prata med folk eller lärare på skolan för att se om den verkar bättre.

Om du inte vågar komma ut till dina föräldrar är mitt tips att bara övervinna din rädsla och göra det. Det är ingen stor grej egentligen. Även om det känns som om allt förändras så är allting precis likadant. Om du inte vill säga det till dem, skriv ett mail eller sätt en lapp på kylen. Eller ett sms. Skriv inga formella brev eller så, det blir bara konstigt för det blir en så stor grej av det. Försök att göra så liten grej av det som möjligt, så är chansen stor att de också tar nyheten som en mindre grej. Du kan även arbeta upp dem till en mer gayvänlig attityd innan du berättar, du och dina föräldrar kan se på en film tillsammans där det finns gaymänniskor i rollerna, det finns massor av bra filmer, även större filmer som inte verkar så suspekta om ni ser tillsammans. På min blogg www.varalesbisk.nu  skriver jag mycket om lesbiska personer i filmer och tv-serier, där kan man få tips. Man kan även få mer tips och nyheter på min blogg om hur det är att leva som lesbisk. 

Så, mitt huvudtips är att inte göra någon stor grej av det. Var gärna väldigt öppet lesbisk om du vill och vågar för det behövs fler öppna lesbiska i vår värld, så att det blir mer accepterat som något normalt. Ju öppnare man är, desto mindre fördomar har folk mot en för de märker att man är en vanlig människa.

Ett sista tips är att du inte behöver ändra din stil bara för att du kommer ut som lesbisk. Om du trivs i tjejiga kläder och långt hår, ha då det. 

  7.  Slutligen. Vad skulle du vilja förändra i samhället för unga och gamla HBTQ?

Jag vill att samhället skall bli lite mindre heteronormativt och lite mer anpassat för hbtq-personer. Det går i rätt riktning iallafall, vilket jag är glad för. Sverige är ett bra land att leva i som hbtq-person, men i andra länder är det ibland mycket svårare. Det man man göra för att tillsammans göra Sverige ett mer hbtq-vänligt land är att ta initiativ till att starta nya projekt så som tidningar, klubbar, fritidshäng, supportgrupper o.s.v. med hbtq-tema. Allting kommer i grund och botten från oss människor och det blir ingen förändring om vi inte ensamma, och tillsammans, tar tag i det som måste tas tag i. 

Tack Charlotte för många bra svar, och tankar och idéer om att vara HBTQ! Precis som du hoppas jag att det ska bli lättare i framtiden för ALLA att leva som homo/bi - tillsammans klarar vi det!

Värme och kärlek, Yasmine

Tankar och fakta om HBTQ

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema:  PRIDE - det handlar om kärlek
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Enligt vissa undersökningar sägs det att 5-10% av världens befolkning är homo/bi.Vad innebär det att vara homosexuell/bisexuell? Enligt RFSL's hemsida står det att "bisexualitet, heterosexualitet och homosexualitet är sexuella läggningar. Sexuell läggning beskriver om en person blir förälskad i eller attraherat av tjejer, killar eller både tjejer och killar". Att vara homo innebär att du blir kär i/attraherad av enbart det egna könet. Att vara bi innebär att du kan bli kär i/attraherad av båda könen, vare sig du är kille eller tjej. Men är det så enkelt?
Det gick en dokumentär om en man som efter några års giftemål med sin straighta fru insåg att han var en kvinna i en mans kropp, så han opererade om sig till kvinna. Är frun fortfarande straight?

Jag har en stark tro på nyanser, det är inte bara svart eller vitt. Ofta lägger människan sig i ett fack, t. ex. "gay", för att det är så du känner just då. Du har endast förälskat dig i en person av samma kön, och är för det mesta likadan i din attraktion. Men om du som homosexuell kvinna en dag förstår att du även kan bli attraherad av killar, vad är du då? Vissa är enbart förälskade i någon av samma kön, men även attraherad av någon i det andra könet. Är man bi eller gay? Frågan jag då ställer är; måste man sätta sig själv i ett fack? Jag väljer att kalla mig homo för att det i "helhet" känns så, men jag vägrar att försöka fylla i några kriterier!

Att komma ut

Att behöva komma ut, är en fråga i sig. Men i dagens samhälle verkar "komma-ut-regeln" gälla alla. Hur gör man då för att komma ut? Mitt tips är att ta tjuren vid hornen, säga det. Men det är så mycket beroende på vilka människor du omger dig av, var du bor och vem du är. För alla är det inte lika lätt. Men utgår jag från mig själv - tycker jag att du ska ta det lugnt men bestämt! Försök att inte förstora upp det mer än behövligt, tänk inte "steget-efter" utan lägg på ett bestämt sätt upp det på bordet. Att planera det i dagar, lägga upp ett perfekt tillfälle och så vidare - är enligt mig ingen hit. Då oroar du dig, gör dig nervös och det kan sluta med att du drar det tillbaka. En tanke är att du bestämmer dig för en vecka, och letar efter ett "perfekt tillfälle" där du griper tag om en mening eller en fråga någon ställer - och fyller i med temat "jag är gay". Hinta, ställ frågor, precis på samma sätt som jag beskrev det i detta inlägg under "den stora tystnaden" för ett bra tag sen. Kanske kan du även vänta tills du träffar någon - men jag tycker det är bättre så tidigt som möjligt! Det underlättar också sökandet efter kärleken.

Fördomar, gay i dagens Sverige

Att komma ut som gay är inte lätt i dagens värld, men i Sverige har vi kommit längre. Dock! kan vi komma ännu närmare ett fullständigt fördomsfritt land. Jag har hört många riktigt tragiska historier om tjejer och killar, som farit illa på grund av sin läggning. Det handlar om misshandel, hedersmord, mordhot. Sådant vi inte tycker ska hända. Det gäller att vara stark och stå på sig i blåsten, men det är inte det lättaste. 

En vanlig fördom om homosexuella är att de skulle vara "översexuella" och nästan anfalla alla samkönade som rör sig. Detta är en riktig myt, då det inte handlar om nivån av sexualitet - utan bara vem du blir attraherad av. En vanlig fördom om tjejer som är homosexuella, är att de är "grabbiga" till sätt och personlighet, och detsamma om killar - fast att gay-killar skulle vara feminina. Detta är precis på samma sätt som alla - bara för att du är gay, innebär det inte att du är som det andra könet.

Idag arbetar många för att förbättra rättigheterna för HBTQ, att det ska gälla alla, vare sig du är hetero, bi eller homo. Några som arbetar för detta, är RFSL. De tycker att ens läggning inte ska göra någon som helst skillnad! Där håller jag med.

Vad jag skulle vilja förändra

Foto: google.se

Jag vill ha en balans mellan att arbeta för att förbättra samhället när det kommer till HBTQ-frågor, och att hålla mig lite utanför den världen. Jag vill inte gå "emot" mina tycken om att ens läggning inte har någon betydelse, genom att göra mig läggning till något särskilt. Men givetvis känner jag att jag vill förbättra samhället, även här!

Eftersom jag inte är så insatt i politiken gällande HBTQ-frågor svarar jag lite vagt här. Främst vill jag få bort alla fördomar om att homo/bi skulle vara så mycket mer annorlunda! Jag vill att samhället ska närma sig den gräns att vi knappt ska behöva kategorisera ens läggning. Jag kikade på en film här om dagen, "förbjuden kärlek" hette den. Den handlar om två tjejer i Iran som blir förälskade, och deras kamp om att få vara tillsammans. Jag blev så illa berörd av den filmen, att jag ärligt kände mig upprörd. En oerhört bra och gripande film om ett viktigt ämne. Du ska inte behöva skämmas och nästan bli avrättad på grund av en liten läggning! Det blir absurt.

I Sverige tycker jag HBTQ ska belysas men samtidigt avdramatiseras. Och i övriga världen ska vi sluta upp med vår trångsynthet och låta kärleken styra!


Länkar

Qruiser.com - community med HBTQ-tema
QX.se - Sveriges största gaynyhetssajt!
Flator.se - homo-tjej-sajt
RFSL - organisation med HBTQ-tema
Stockholmpride.org - Stockholm PRIDE

Kända homo/bi

Foto: google.se

Anton Hysén (homo)

Adam Lambert (homo)

Jonas Gardell (homo)

Magnus Carlsson (homo)

Ola Salo (bi)

Mark Levengood (homo)

Jay Manuel (bi? homo?)

Foto: google.

Lindsay Lohan (bi)

Jodi Foster (homo)

Kristina Loken (bi)

Drew Barrymore (bi)

Ewa Dahlgren (homo)

Ellen Degeneres (homo)

Leisha Hailey (homo)


Innan jag avslutar detta inlägg, vill jag bara skriva att det ALDRIG är fel att älska och känna kärlek - för vem den än är! Sluta aldrig hoppas, för en dag står personen i dina drömmar där, utanför din dörr. Kom ihåg att respektera och acceptera på samma sätt som du vill bli accepterad, och att kärleken kan vara skriven i regnbågens alla färger.

Värme och kärlek, Yasmine! 

"Yasmine, är du gay?"

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: PRIDE - det handlar om kärlek
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

När jag 2010 kom ut ur garderoben, kändes det som en lättnad. Och jag har haft en väldig tur, som egentligen aldrig hade det svårt med att berätta. Knappt ett ögonbryn höjdes, och jag var fortfarande samma gamla Yasmine. Ingenting ändrades, mer än att jag äntligen kunde tala öppet om relationer!

Foto: jag -10

Som barn var jag egentligen aldrig särskilt kill-tokig, som en del andra i min ålder var. Jag hade faktiskt en kille, som gick på mitt dagis, men jag förstår nu att jag redan där hade en förälskelse i en tjej. Jag tänkte inte på det så bara, inte än. I skolålder startade de klassiska "fråga-chans" perioden, och för syns skull berättade jag för vänner att jag var kär i en och annan kille, som jag på sin höjd tyckte var söt. För mig räckte det så. Och jag tyckte inte alls kärlek var så där himlastormande särskilt.

Så snart vi blev äldre, skaffade mina vänner sig killar och de började prata om den första alldeles speciella kyssen. Bara tanken på att närma mig en kille så, kändes avskräckande, och jag höll mig på avstånd. Visst hände det att man fick en kyss, men pirret i magen var som en myggas surrande. Fjärilarna hade ställt sig i startposition att flyga iväg.

Och så kom vi in i tonåren. Jag kunde dagdrömma om en kille, men i min fasa upptäckte jag mig själv med att fantisera om att bli tillsammans med en tjej. Plötsligt började en alldeles särskild känsla gro i min mage. Det kändes förbjudet, men under en period föll jag för en rödhårig tjej som höll om mig i mina dagdrömmar, och jag kände en längtan. Men samtidigt kände jag mig annorlunda, och tanken på att vara gay kändes fortfarande främmande.

I slutet av 2007 hade jag mått riktigt dåligt i ett par år, och hade funnit en vän på internet som själv mådde dåligt. Vi pratade om allt möjligt, och en dag sade hon i telefon att hon var bisexuell. Innan jag hann blinka utbrast jag "jag med" och min väns reaktion var "jaha" och inget mer. Själv funderade jag länge på vad jag sagt... Kunde det stämma? I och med att jag och en tjej jag lärt känna genom min vän, börjat flörta, släpptes min spärr en aning och jag berättade om det för mina vänner. Det kändes märkligt, men det var ingen som behandlade mig annorlunda. Ingenting mer hände med tjejen jag flörtat med, men idag är både hon och den andra goda vänner till mig som jag aldrig kommer släppa.

Åren gick och jag dejtade ett par killar, men det kändes aldrig bra. Det hände ingenting inom mig, det var tomt. 2010 fick jag kontakt med en tjej på internet som visade sig vara lagd åt tjejhållet också, och vi båda föll pladask. Vi pratade, messade och samtalade i telefon dagligen i en månad innan vi bestämde oss för att träffas. Jag var spänd, och äntligen kom fjärilarna tillbaks från semestern. På vägen träffade hon sin blivande fru, och det blev inget mellan oss. Det kändes trist, men jag kom över det.

På våren funderade jag oerhört mycket över min läggning. Alltmer kändes det som att jag faktiskt inte hade intresse för killar alls. I ett sista försök träffade jag en underbar kille genom en gemensam vän, jag var öppen och sade som det var, men han var beredd att prova, i hopp om att det skulle fungera. Vi lät det gå en tid, men det kändes inte fullständigt. Efter ett möte, under en tid då alla kärlekslåtar jag lyssnade på tillägnades en blivande flickvän, kunde jag inte blunda längre. Jag erkände både för mig själv och killen, att jag insett att jag var homosexuell. Det kändes som ett lugn inom mig, men nu kvarstod bara att komma ut.

En av de första jag berättade det för, var min kusin. Jag minns samtalet med ett skratt. "Jag har något att berätta" sade jag och förberedde rösten. "Du vet såna här magneter, med en röd och en vit sida?", "ja?" svarade hon. "Ja, oftast så drar sig ju den röda till den vita och den vita till den röda. Motsatser dras till varandra, du vet. Men i mitt fall så är det så att den vita sidan... den dras...", min kusin avbröt mig; "Yasmine, är du gay?". Så, då var det sagt.

Under en promenad med min mamma försökte jag hinta. "Mamma, du vet tjejen jag skulle träffa i våras?", "ja" svarade mamma. "Om det inte hade tagit slut hade vi varit ett par nu". "Okej" svarade mamma. "Vad tycker du om det?" svarade jag ängsligt. "Att det tog slut? Ja men det var väl tråkigt". "Nej..." fortsatte jag, "att det var en tjej?". "Jag är inte förvånad alls" sade mamma glatt och stenen i mitt bröst smulades samman.

Foto: jag -10

Under sommaren träffade jag en tjej genom en HBTQ-sida på internet. Vi gick på två dejter och fann varandra direkt. I och med att hon skulle stanna över natten, berättade vi om min läggning för både pappa, lillebror och släkten. Inte en dömande kommentar, bara glada ord över att jag hittat någon. Den 11 augusti 2010 blev vi ett par. Efter några månader förlovade vi oss, och höll samman i lite mer än 9 månader, innan det tog slut. Och trots slutet, kändes det som att en dörr öppnades inuti mig. Äntligen vågade jag erkänna för mig själv det jag vetat hela tiden, och nu behöver jag aldrig gömma min kärlek!

Alla har det inte alls lika lätt att komma ut, och bli accepterad. För vissa går det så långt som dödshot och hedersmord. Jag har haft en oerhörd tur mitt i all min otur. För den som är HBTQ kommer det finnas miljontals gånger garderoben måste öppnas på nytt. "Hur är det, har du någon kille?", och så måste det upprepas återigen. Det viktiga är att alltid behandla den som kommer ut med respekt, och att vi inser att vi ALLA har samma rätt till kärlek och sexualitet. Det är en människas rättighet!

Detta var min historia, och den är en av miljontals. Jag vet vilken lättnad det är att få vara den jag är, och hur fjärilar verkligen ska kännas i magen. Jag vet aldrig hur framtiden kommer se ut, och vem jag träffar. Jag är inte mycket för att kategorisera mig och sätta min kärlek i ett fack - och lämnar alla dörrar öppna! Kanske träffar jag en kille en dag, och då får jag väl komma ut på nytt. Men fram tills dess - har jag bestämt min benämning.

Jag säger "hurra!" för kärleken - hur den än ser ut. Äntligen har min garderobsdörr slitits bort ur sina hållhakar...

Värme och KÄRLEK, Yasmine 

Tema: PRIDE! Det handlar om kärlek.

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: PRIDE - det handlar om kärlek
 Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Hon möter min hand, lindar in sina fingrar i mina, lindar upp spärren till mitt hjärta och kryper in. Hennes beröring får min kropp att mjukna, min själ att öppna sig och mitt sinne komma till liv. Hon berör mig med sin melodirika stämma, fäster tag om min gard och rycker varsamt bort den. Jag låter dörren till mitt innersta öppna sig, jag låter hennes ögon spetsa min själ av kärlek, jag ler och ger henne en varm kyss på kinden. Alla mina inre demoner förtvinar och förtärs, min puls slår i harmonisk takt med mitt bultande hjärta. Ett litet frö är sått, blomman av värme klättrar genom min hals och ut genom min mun för att möta ljuset utanför. Henne, mitt ljus, min ledstjärna. Alla dammtussar i hörnen lyser magi och sprickorna i taket känns allt annat än tråkiga. Det tar emot, jag är rädd, jag strider emot, men kan inte undkomma känslan. Den skriker åt mig, sliter mig itu och lämnar mitt hjärta öppet. Hon studsar ned i hålet, tar plats och låter rädslan förbipassera, känslan att få ord. Kärlek. Och nu släpper jag henne aldrig. 


Kärleken har många ansikten, många uttryck och namn. Ibland följer kärleken normen, man och fru, tvåsamhet mellan två olika kön. Ibland ter sig den annorlunda, en explosion av färger tar form och mannen petar bort frun från piedestalen - drar med en man in i kärlekens näste och plötsligt finner han verklig lycka. Frun kanske har gömt sig i värmen från garderoben i åratal, låtit decennium passera och famnar fara iväg. Tills den dagen hon bestämmer sig för att finna lyckan, och låta garderoben lämnas tom.

För 35 år sedan vore min form av kärlek ytterligare en sjukdom i listan. En tid då homosexualitet skulle behandlas med terapi. Idag vet vi bättre, att kärleken kan vara lika spirande och berusande trots att den finns mellan två av samma kön. Det finns högar av fördomar om HBTQ. De är översexuella, killarna använder kvinnounderkläder och tjejerna är svåra att definera som tjejer. De finns de som drar en bred linje mellan "homofolket" och "vanligt folk", som om sättet att älska skulle ändra en hel person. Många har väldigt svårt att komma ut ur garderoben, berätta för anhöriga, med rädslan att bli dömd och utestängd. De finns de som föraktar, kränker, misshandlar. Själv har jag svårt att se det som något annat än en läggning. Vem du är kär i gör dig inte till en bättre eller sämre människa!

PRIDE har precis passerat, fyra dagar var jag i Stockholm. Paraden var oerhört häftig, och det kändes roligt att få hylla kärleken. Just därför tänkte jag denna vecka lägga ämnet på PRIDE, HBTQ och kärlek.

HBTQ står för...
Homosexuell
Bisexell
Transexuell
Queer



Vare sig du är homo, bi eller trans ska du veta att du duger PERFEKT som du är, och din kärlek är precis lika vacker som all kärlek! Låt garderoben vara tom, och stå för den du är. För du är värdefull, och ingen att döma bara för att du inte lever enligt normen.

Nu tänkte jag...
... berätta min historia.
... förklara vad HBTQ innebär.
... försöka leta efter någon som kan berätta mer om hur just den kom ut - och vad kärlek är för den.
... besvara frågor och fördomar.
... ge tips och tankar på att komma ut, och hantera sin läggning.

Och förhoppningvis mycket mer!

Vill du berätta din historia?

Maila shedo.blogg@gmail.com!

Sprid nu kärlek och kom ihåg att garderober är till för kläder!

Värme och kärlek, Yasmine

TEMA: fri(sk)het

Skribent: Emelie Jonsson
Tema: Fri(sk)het
Redaktör: Emelie Jonsson

Vad ovant det var att komma tillbaka till bloggandet. Jag har haft ett uppehåll här som redaktör i fyra hela månader. Jag har självklart saknat bloggandet och det har varit konstigt att inte vara delaktig här på dessa månaderna. MEN. Nu är jag tillbaka och jag och Yasmine kommer åter igen att dela med oss av olika teman varje vecka.

Denna veckan tänkte jag ha temat: Fri(sk)het. Vad innebär det att vara frisk? Är det en frihet?
Hur vet man att man är frisk från sin sjukdom?

Men också - du som fortfarande är sjuk: Vad tror du att livet som frisk för dig kommer att innebära? Har du några drömmar om vad just DU vill göra när du har mer ork och kraft för att faktiskt göra saker. Att drömma är nyttigt och på så sätt sätter man ett mål att nå - för frisk det kan alla bli - DU också.

Har du något att dela med dig av vad gäller frihet, friskhet och drömmar?
Maila som vanligt till: shedo.blogg@gmail.com

Värme och kärlek/ Emelie

VI SÖKER NYA REDAKTÖRER!

Hej kära bloggläsare! Yasmine här.

Nu då Emelie vilar som redaktör, och Linda tyvärr av personliga skäl valt att hoppa av, är jag helt ensam och skulle tacksamt ta emot dig med erfarenhet av ätstörningar och/eller självskadebeteende som ny redaktör till bloggen!

Emelie kommer givetvis komma tillbaka - men vi behöver en eller två till redaktörer!

Är du den vi talar om?

Skicka då ett mail till shedo.blogg@gmail.com och berätta lite om dig själv, varför just du skulle vilja vara med och driva bloggen. Hjälp oss sprida ny kunskap och berätta om dina tankar och idéer!

Värme och kärlek, Yasmine

Musik för mig

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: musik genom mitt öppna öra (musik som kan beröra)
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

(Tillägg till förra veckans tema)

Musik har alltid betytt mycket för mig. Musik framkallar lätt känslor hos mig. Jag minns när jag för första gången förstod att jag mådde riktigt dåligt. Jag stannade för det mesta i mitt rum, satt på min blåa snurrstol och lyssnade på gamla skivor. Jag lät blicken glida över träden utanför mitt fönstret medan "Time to burn" spelades i min stereo, samma låtar, samma skivor, om och om igen. Jag kände igen mig i texterna starkt, nynnade med och drömde om en bättre tid. The Rasmus skiva "Dead Letters" fick följa med mig i ett par år, jag lyssnade på den ständigt, var jag än befann mig. Jag fann en trygghet i musiken och lade skivan i ett fack av mina minnen. Senare när jag letade fram skivorna och år gått sedan jag lyssnat på dem, värkte det av obehag i bröstkorgen. Jag klarade inte av att lyssna, för vissa strofer, vissa textrader, förde mig bakåt i tiden igen. Starka associationer som har funnits där sen dess.

Foto: Sharon Den Adel, Within Temptation-konserten -11

Så har det egentligen varit med all musik jag lyssnat på. Alltifrån låten "lemon tree" från forna tider, till dagen jag åter fick höra "Someone like you" med Adele efter att ett halvår gått sedan uppbrottet med min flickvän. Musik har den effekten, och jag är inte ensam. Samtidigt kan det underlätta bearbetning, och jag kan känna ett behov efter musik som jag associerar till olika tillfällen. Jag har alltid varit en sådan som hållit hårt fast i en viss artist eller band, verkligen vältrat mig i allt som hör musiken till och inte kunnat släppa den. Förrän jag tröttnat, tiden har passerat och jag har upptäckt en ny musik för nya tider. Kanske behöver man något nytt för att markera ett avslut, och en början på något annat. Musik man aldrig trodde man skulle släppa, förlorar sin effekt och man förälskar sig i något nytt. En viss musik tycker jag till och med hemskt illa om av andra skäl, trots att jag en gång tyckt om den. Saker och ting förändras.

Det finns alltid musik för olika tillfällen, mycket baserat på humör. När jag är glad och sprallig lyssnar jag gärna på fartfylld musik, när jag är arg fasar jag inte för långa vrål och när jag är ledsen och behöver gråta kan jag slå på djup och sorglig musik. Musik brukar ha en lugnande effekt på mig, är jag rädd kan lite musik i öronen få mig att släppa mina fasor, om än bara lite. När det gäller musik är texterna oftast väldigt viktiga för mig. Jag vet att till exempel min far, knappt lyssnar på texterna, och kan beskriva en fartfylld låt med sorgsam text som glad. Själv lyssnar jag nästan alltid på texten, och vill gärna veta vad en låt handlar om och betyder för personen som skrivit den. Kanske är musik för mig - djupa texter med fin melodi. Oftast. Men allt beror på.

Jag har alltid drömt om att kunna sjunga. Tänk att få stå på en scen med mina egenskrivna texter som jag öppnar min själ för och låter tonerna sjunka in hos åhörarna. Jag släppte den drömmen, för jag trodde inte att jag kunde sjunga. Inte förrän i höstas kom drömmen till liv, då jag fick veta att jag kunde få en tid med min behandlingsenhets sångcoach. Ja, mitt team använder sig av friskhetsmetoder, och vad kan vara mer läkande än sång? I vintras började jag. I början sjöng jag lågt, jag skulle förvånas om sångcoachen ens hörde min röst, för det satt kvar det här med att jag inte kunde. Men jag ville så gärna veta. Så då sångcoachen bad mig sjunga själv, utan hans backup, högt och tydligt - tog jag ton! Och vad hände? Jag upptäckte något jag inte trodde fanns. Jag hade en sångröst!

Foto: google.se

Sedan dess har jag gått på musiken en gång i veckan, och utvecklats enormt. Sångcoachen har varit oerhört peppande och jag känner mig faktiskt duktig, vilket jag sällan känt under livet. Den lilla tjejen som kom in på teamet första gången, med svag viskande stämma och gälla toner då hon inte vågade ta plats - hon är borta! Idag står jag framför micken och sjunger högt och tydligt, missar en ton då och då, men sjunger gör jag och jag kan trots min kassa självbild stundtals se - att jag kan! Min dröm var inte förgäves. Jag är ingen superdundersångerska som ska leva sitt liv på en stor scen, men äntligen kan jag få skriva egna låttexter och sjunga för någon. Och framförallt är sång något oerhört helande, och jag blir mycket lugnare av det än jag någonsin, någonsin blivit av att skada mig. 


Tappa aldrig bort din dröm. Tappa aldrig bort din känsla och kärlek för musik. Våga känna att det är din tur, och led dig aldrig in på ett spår där du lyssnar på något för att "alla andra gör det". Musiken är din min vän, använd den och låt den hela dig. Älska tonerna, känn melodin - och låt musiken i ditt öppna öra beröra!

Värme och kärlek, Yasmine

En favoritlåt om att det blir bättre!

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: musik genom mitt öppna öra (musik som kan beröra)
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Här kommer en av mina favoritlåtar, med Within Temptation. För mig har låten betytt mycket. Jag köpte deras skiva "The Silent Force" för många, många år sedan och tyckte om den från början. Men senare kom den att bli min absoluta favoritskiva! När jag vaknade upp på sjukhuset återigen i februari förra året, sjöngs låten för mig i mitt stilla sinne. Jag tog verkligen till mig texten. Jag kände precis så, världen såg inte längre likadan ut fast den var precis densamma. Jag kände ordentligt, att - jag kan inte lämna allt nu! Jag är inte färdig. Trots allt som hände sen dess, bar jag alltid med mig den tanken. Du är anledningen att jag måste stanna. Jag är anledningen till att jag måste stanna.

Läs texten, slå på musiken, njut - och ge aldrig upp!

The world seems not the same
Though I know nothing has changed
It's all my state of mind
I can't leave it all behind
I have to stand up to be stronger

I have to try
To break free
From the thoughts in my mind
Use the time that I have
I can say goodbye
Have to make it right
Have to fight
'Cause I know in the end it's worthwhile
That the pain that I feel slowly fades away
It will be all right

I know
I should realize
Time is precious
It is worthwhile
Despite how I feel inside
Have to trust it'll be alright
Have to stand up to be stronger

I have to try
To break free
From the thoughts in my mind
Use the time that I have
I can say goodbye
Have to make it right
Have to fight
'Cause I know in the end it's worthwhile
That the pain that I feel slowly fades away
It will be all right 

Oh, this night is too long
Have no strength to go on
No more pain I'm floating away
Through the mist I see the face
Of an angel, calls my name
I remember you're the reason I have to stay

I have to try

To break free

From the thoughts in my mind

Use the time that I have

I can say goodbye

Have to make it right

Have to fight

'Cause I know in the end it's worthwhile

That the pain that I feel slowly fades away

It will be all right

Värme och kärlek, Yasmine

Min favoritmusik

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema:  sång genom mitt öppna öra (musik som kan beröra)
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Nu tänkte jag visa min favoritmusik den senaste tiden!





WITHIN TEMPTATION Sharon Den Adel
Rockband från Holland. Har gått från gothic metal och symphony metal till melodisk rock och nästan lite pop. Deras senaste skiva är jag inte mycket för, men deras tidigare musik är kärlekens toner - och de är definitivt mina husgudar!
Favoritskiva: The Silent Force
Favoritlåtar: Swan Song, Pale, Angels.
Stycke ur texten till låten "Dark wings": 




"Why was I one of the chosen ones? Until the fight I could not see.
The magic and the strength of my power. It was beyond my wildest dreams"




TORI AMOS  
Singer-songwriter från USA. Sjunger alternativ rock/pop med många pianoinslag och vackra texter. Hörde winter först, sen köpte jag skivan den kom ifrån. Efteråt har jag varit frälst.
Favoritskiva: From the choirgirl hotel & Little Earthquakes
Favoritlåtar: Winter, Silent all these years, playboy mommy, Northern lad, Code red
Stycke ur texten till låten "Crucify": 


"I've been looking for a savior in these dirty streets, looking for a savior beneath these dirty sheets. I've been raising up my hands. Drive another nail in. Just what God needs. One more victim"





KATE BUSH
Något av en musiklegend från Stor Britannien. Singer-songwriter. Började lyssna ordentligt för några år sedan, och har nu tre skivor. Mycket fartfyllt, mycket lugnt, en del ganska spirituella låtar.
Favoritskiva: Lionheart.




(Har ingen specifik favorit, så jag skriver istället två mer kända, bra låtar): Hounds of love, Breathing
Stycke ur texten till låten "Running up that hill":

"And if I only could, I'd make a deal with God, And I'd get him to swap our places, Be running up that road, Be running up that hill, Be running up that building." 






SARAH MCLACHLAN
Singer-songwriter från Kanada. Sjunger lite som Celine Dion men inte lika känd och (enligt mig) mycket bättre. Behaglig musik, vacker röst!
Favoritskiva: Fumbling towards ecstasy, Solace  
Favoritlåtar: Fear, I don't forget you, Fallen (en av mina big time favourites!)
Stycke ur texten till låten "Fallen": 


"Heaven bend to take my hand and lead me through the fire. Be the long awaited answer to a long and painful fight 
Truth be told I tried my best. But somewhere along the way, I got caught up in all there was to offer. And the cost was so much more than I could bear"

DIDO

Brittisk popartist, slog (vad jag vet) igenom med Here with me. Lugn, fartfylld, medryckande. Ofta rätt fina texter.

Favoritskiva: Life for rent

Favoritlåtar: Don't leave home, See the sun, Grafton street

Stycke ur texten till låten "see the sun": 


"And you're asking me why pain's the only way to happiness. And I promise you you'll see the sun again"




ADAM LAMBERT

Annorlunda än jag brukar gilla, men där finns mycket gott att hitta!

Amerikansk... ja, vad ska man kalla det? Blandning mellan R'n'b/pop/rock kanske. Är mycket mer än bara "whataya wan't from me" (den är man rätt trött på). Fantastisk röst, antingen bra up'tempo eller fina texter.

Favoritskiva: For your entertainment, trespassing

Favoritlåtar:  Sleepwalker , Can't let you go, Broken open, Underneath, Runnin'

Stycke ur texten till låten "Underneath":


 "Look at me. Now do you see? Welcome to my world of truth. I don't wanna hide any part of me from you. I'm standing here with no apologies. Such a beautiful release. You inside of me"

FLORENCE + THE MACHINE Florence Welch

Ett underbart team med en underbar kvinna och en fantastisk röst! Kan inte riktigt placera musikgenren, men åt indiehållet. Senaste albumet tycker jag är guld, vackra strofer och ceremonier till fina låttexter. Första albumet har sina guldkorn med, och har fått mycket bra kritik.

Favoritskiva: Ceremonials

Favoritlåtar: Shake it out, Drumming song, Howl, Never let me go

Stycke ur texten till låten "Shake it out"...................

Värme och kärlek och sång! Yasmine

Tema: sång genom mitt öppna öra (musik som kan beröra)

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: sång genom mitt öppna öra (musik som kan beröra)
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Foto: google.se

När jag var fyra... kanske fem, fick jag en CD-skiva med Magnus Uggla på min födelsedag. Rätt absurda, men bra texter letade sig in i mina öron, ett barn som inte texten förstod. Men för musik kan du aldrig vara för ung, eller för gammal. Musik som funnits med sedan naturen började bilda ljud, utveckling med afrikanska trummor och porlande bäckar, vinande vindar och hjärtslag inuti. Ett svagt nynnande eller märkbar, djup text, sjungen med känsla - eller kanske ingen känsla alls. Musik har alltid funnits. Musik kommer troligen alltid finnas. Musik är vad du gör det till. Musik kan alla höra, om du har ett öppet öra.

Under min barndom växte jag upp med dunka-dunka housemusik, som min pappa slog på, på stereon. Innan vi skulle fira nyår eller gå bort, startade vi upp med musik som pumpade upp våra pulsar, för att sedan vara redo att ge oss iväg. Under en tid lyssnade jag på allt som spelades på radio, hade du en ny stjärna på himlen - kan du ge dig på att jag visste vem det var! Alltid min följeslagare, även in i det mörka. Ja, för när sjukdomen började komma in i mitt liv ändrade jag abrupt musiksmak.

Jag hittade den mörkaste musiken som fanns på internet, började diskutera extrem-metal med andra i samma ålder. Jag trodde jag gav mig in på en linje som var min egen, men i själva verket följde jag ännu en gång strömmen. Jag visste inte vem jag var och försökte därför passa in. Vrål ekade i mina öron, tunga texter om död och brutalitet, ju mer jag lyssnade dess mer njöt jag av mörkret. Bara för att. Bara för att jag inte såg något ljus i min värld. Ungefär ett år klädde jag väggarna med mörker, tills jag insåg att det inte var jag. Jag var inte kommen i mörkrets väg, och bestämde mig för att ge mig därifrån. Tillslut hittade jag rätt, även i musiken.

2009 tror jag att jag för första gången började finna min egen väg. Jag återupptäckte Within Temptation, en underbar sångröst, vackra strofer till djupa texter. Och gav brydde mig inte det minsta om genre, och ville släppa all kategorisering. Jag fann Tori Amos, snokade upp Kate Bush, lyssnade njutningsfullt på Sarah McLachlan. Fann pepp i Adam Lambert, drog upp gamla Evanescence-skivor och började se ren kärlek i musik. All denna kärlek vill jag dressera väggarna med istället, slå på stereon och sprida ännu mer lycka i SHEDO-bloggen. Som ni kanske förstår - handlar detta tema om musik!

Dansvänlig som lugn, hård som ljuv, vacker som brutal - vad som helst - bara den bär en melodi som kan värma ett fruset öra.

Vad tycker du om för musik?
Vad betyder musik för dig?
Vilken är din favoritlåt?
Gör du egen musik?
Vem är din/dina husgud/ar inom musik?
Vad är musik för dig?


Skriv, skriv, skriv!

Foto: google.se

Jag tänker berätta om min favoritmusik, vad musik betyder för mig, om min egen musikaliska förmåga och ge er tips på små ljus i ett dunkelt mörker!


Värme, kärlek och sång - Yasmine