"Efter att ha suttit mittemot henne i tre timmar med bultande hjärta och förhoppning i hela kroppen visste jag direkt att det här var helt rätt"

Skribent: Intervju med Charlotte Nordin
Tema: PRIDE - det handlar om kärlek
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

I mitten av förra veckan skrev jag ett mail till Charlotte Nordin, vars blogg "varalesbisk" jag läst under lång tid. Charlotte Nordin är sedan länge öppet lesbisk och skriver där om vardagligheter, sitt band "Strays At Home" och just - att vara lesbisk. Jag ställde henne sju frågor - och har precis fått svar! Här kommer vår intervju.

Foto: Charlotte Nordin

1. När och hur förstod du att du var gay?

Jag var femton år och hade precis fått reda på att en klasskompis hade skaffat flickvän. Då gick det upp för mig att jag faktiskt inte behövde tvinga mig själv till att gilla killar. Sedan dess var jag öppen och stolt för den jag var och jag har aldrig tagit åt mig för folk som sagt någonting om min läggning. Jag är den jag är och står för det fullt ut.

     2.  Hur kom du ut? Och hur tog din omgivning det?

Jag skrev i min dagbok att jag nog var bisexuell samma dag som jag fick tanken i huvudet. Det tog bara några dagar innan jag vågade inse att jag nog faktiskt var helt lesbisk. Att komma ut för sig själv var det enklaste för mig, medan det för många andra kan vara jättesvårt. Jag blev mest glad över att jag förstod vem jag var. Jag kom ut för mina bästa kompisar på olika sätt. En av dem sa jag det till rakt i ansiktet. Men det tog mycket mod, jag sa "vet du en sak" ungefär 100 gånger innan jag fortsatte meningen. Min andra bästa vän hade ett skrin i sitt rum som jag lade ner en lapp i där det stod ungefär "jag är lesbisk  men fortfarande samma person ändå", och när jag kom hem till mig ringade jag henne och bad henne läsa vad det stod på lappen. Det var jättesvårt. Det hade nog varit lättare om det funnits mobiler och SMS på den tiden så man slapp konfrontera det genom ett telefonsamtal... 

Min mamma läste på en communitysida att jag skrivit att jag var stolt och bisexuell. Det var innan jag vågade komma ut helt och hållet. Hon blev först arg för att jag inte berättat något för henne och för att det säkert bara var en fas, jag är väldigt impulsiv i övrigt och hon tänkte väl att det var onödigt att komma ut innan jag var helt säker på att jag faktiskt var bi/lesbisk. Efter några veckor var hon dock okej med det hela och efter några månader var det som vanligt, jag har ju alltid varit samma person! Till min pappa skrev jag en lapp på kylskåpet att jag hade skaffat flickvän, jag var inte där så ofta så det kändes som ett odramatiskt sätt att komma ut på. Den satt där i ungefär en månad och jag tänkte att det var konstigt att han inte frågat mig om det. När jag sedan var och hälsade på en gång kom han med lappen i handen och frågade med ett leende vad det var för något. Jag tyckte det var enormt pinsamt men han brydde sig inte det minsta om nyheten, han var bara glad.

   3.  Hur träffade du din första kärlek?

Vi träffades på dåtidens bästa communitysida, sylvia.se. Vi började maila med varandra och båda hade väldigt passionerade själar och vi bestämde oss snabbt för att träffas. Jag vågade inte träffa henne själv första gången utan en vän följde med. Det låter säkert helt skumt men jag var enormt blyg och rädd för nya människor och möten på den tiden, jag hade aldrig vågat träffa henne själv. Efter att ha suttit mittemot henne i tre timmar med bultande hjärta och förhoppning i hela kroppen visste jag direkt att det här var helt rätt. Vi kysste varandra redan samma eftermiddag vid en busskur och träffades igen dagen efter. Det var min första förälskelse och det förhållandet varade i två år.

  4.  Hur är det att vara homo/bi/trans i dagens Sverige?

För mig är det lätt att vara lesbisk, ungefär som att vara straight skulle jag tro. Det är däremot inte alls lika lätt för andra, jag får mail från unga tjejer runt om i landet varje dag som läser min blogg och undrar hur de skall hantera svåra situationer som att komma ut till folk som är homofobiska, föräldrar som hatar homosexuella och så vidare. Det är väldigt individuellt hur det är att vara homo/bi/trans i Sverige, med andra ord. Jag är ganska säker på att det är lättast att leva som gay i en storstad. Jag är lyckligt lottad som inte mötts av homofobi alls sedan flera år tillbaka, om man räknar bort några enstaka hatfulla kommentarer på min blogg. Det enda tråkiga är att det inte finns många mötesplatser eller uteställen för lesbiska att träffas på. Det finns inte heller många tidningar i affärerna som riktar sig till lesbiska. Jag är med och skriver om sex och relationer i den nya tjejtidningen LOTUS som riktar sig till tjejer som gillar tjejer, men det är den enda svenskskrivna tidningen i sitt slag.

  5.  Hur ser en perfekt dejt ut för dig?

Jag älskar att se på serier och filmer, så jag tycker det är perfekt att köpa massa godis och sitta uppkrupna i soffan med levande ljus och se på någonting riktigt bra. Att gå långa promenader med hunden, gå på klubb och dansa tills man har dunkande fötter eller gå på konserter är också underbart.

  6.  Vad vill du säga till de ungdomar som ännu inte kommit ut? Ge lite bra komma-ut-tips!

Gör ingen stor grej av det. Att försöka avdramatisera det hela är ofta bra, ju mindre grej man gör det till, desto svårare blir det för den du berättar för att bli förvånad/hysterisk/skeptisk till det du säger. Du gillar tjejer/killar, fine. Det är ingenting som förändrats med dig för det. Du är den du alltid har varit. 

Jag växte upp i en vanlig Svensson-familj och gick i en vanlig skola där det var viktigt att vara som alla andra. Det var svårt att komma ut som lesbisk där, svårt att uttrycka sig själv och vara annorlunda. Jag bytte skola efter sjuan och det förändrade hela mitt liv. Jag kunde komma ut som lesbisk och vara mig själv. Den nya skolan var jättebra och lärarna var många nyexaminerade med nytänk och vi hade många anti-mobbing grupper och det jobbades mycket med att alla skulle känna sig bekväma på skolan. Ett tips är att, om man känner att man inte kan komma ut på sin skola, byta skola. Det går oftast att byta skola, i alla fall om man bor i en storstad. Du kan prata med folk eller lärare på skolan för att se om den verkar bättre.

Om du inte vågar komma ut till dina föräldrar är mitt tips att bara övervinna din rädsla och göra det. Det är ingen stor grej egentligen. Även om det känns som om allt förändras så är allting precis likadant. Om du inte vill säga det till dem, skriv ett mail eller sätt en lapp på kylen. Eller ett sms. Skriv inga formella brev eller så, det blir bara konstigt för det blir en så stor grej av det. Försök att göra så liten grej av det som möjligt, så är chansen stor att de också tar nyheten som en mindre grej. Du kan även arbeta upp dem till en mer gayvänlig attityd innan du berättar, du och dina föräldrar kan se på en film tillsammans där det finns gaymänniskor i rollerna, det finns massor av bra filmer, även större filmer som inte verkar så suspekta om ni ser tillsammans. På min blogg www.varalesbisk.nu  skriver jag mycket om lesbiska personer i filmer och tv-serier, där kan man få tips. Man kan även få mer tips och nyheter på min blogg om hur det är att leva som lesbisk. 

Så, mitt huvudtips är att inte göra någon stor grej av det. Var gärna väldigt öppet lesbisk om du vill och vågar för det behövs fler öppna lesbiska i vår värld, så att det blir mer accepterat som något normalt. Ju öppnare man är, desto mindre fördomar har folk mot en för de märker att man är en vanlig människa.

Ett sista tips är att du inte behöver ändra din stil bara för att du kommer ut som lesbisk. Om du trivs i tjejiga kläder och långt hår, ha då det. 

  7.  Slutligen. Vad skulle du vilja förändra i samhället för unga och gamla HBTQ?

Jag vill att samhället skall bli lite mindre heteronormativt och lite mer anpassat för hbtq-personer. Det går i rätt riktning iallafall, vilket jag är glad för. Sverige är ett bra land att leva i som hbtq-person, men i andra länder är det ibland mycket svårare. Det man man göra för att tillsammans göra Sverige ett mer hbtq-vänligt land är att ta initiativ till att starta nya projekt så som tidningar, klubbar, fritidshäng, supportgrupper o.s.v. med hbtq-tema. Allting kommer i grund och botten från oss människor och det blir ingen förändring om vi inte ensamma, och tillsammans, tar tag i det som måste tas tag i. 

Tack Charlotte för många bra svar, och tankar och idéer om att vara HBTQ! Precis som du hoppas jag att det ska bli lättare i framtiden för ALLA att leva som homo/bi - tillsammans klarar vi det!

Värme och kärlek, Yasmine