Mitt eget bloggande: "jag försöker behandla svåra saker på ett friskinriktat sätt, låter ljuset dominera utan att förtränga mörkret"

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: bloggen - det nya verktyget
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

www.inthelandoffairys.blogspot.com

Det tog ett tag från det att jag först hörde talas om fenomenet bloggen, till att jag började skriva själv. 2007 utvecklade jag min första depression och var till en början väldigt sluten, öppnade inte upp mig för vem som helst. Men tanken om att släppa min gard lite föddes, och en dag bestämde jag mig för att starta en blogg som en förklaring till vänner och anhöriga. Jag skrev på den i lite mer än ett halvår, innan jag slutade för att mitt liv tog en annan vändning. Under tiden hade jag fått väldigt bra respons på mitt skrivande, mer eller mindre okända människor kommenterade och gillade det jag skrev. Bloggen i sig var inte alls lika konstruktiv som den kunde varit, och mycket jag skrev kan jag ångra i efterhand.

Sen kom andligheten in i mitt liv, samtidigt som ett mörkt moln drog in över mitt liv. 2009 var ett långt och tufft år där jag bloggade mestadels om vad jag kallade min "själsliga sjukdom" under namnet "sjuk i själen". Bloggen var inte romantiserande, men jag ser nu att jag lite väl lätt drog på mig "offerkoftan" och lämnade ute det positiva som kanske hade kunnat få mig på andra tankar. Fram till 2010 ser jag mitt bloggande som stillastående, det utvecklades inte och behandlade samma ämne. Kanske behövde jag det då, jag vet inte. Jag hade ingen framträdande kraft inom mig, och ingen inom vården försökte locka fram det heller. Jag sågs som sjuk och skrev som en sjuk. Tills den där dagen i mars 2010, då jag klev in i min nuvarande behandlingsmottagnings varma miljö, och såg ett ljus blända.

Snart sågs jag som en frisk människa med skadad själ, istället för en vandrande sjukdom. Jag omvärderade min livsfilosofi. Jag upptäckte min inre kraft i samma stund som jag klev in i rummet där min psykolog satt, och sade "jag har redan bestämt mig, jag ska bli frisk. Det finns inget annat". En kraft min psykolog beundrade och fick att framträda. Jag raderade min sjukdomsfokuserade blogg och skapade bloggen "född på nytt".

Jag sluter mina ögonlock

Låter mig falla mot slutet

Tänker ej på min framtid

Glömmer bort allt förflutet

Allt vilar i stillhet

Jag vidrör frihetens händer

Väcks av en brinnande låga

I stunden då mörkret vänder

Då jag öppnar mina ögonlock

Är det en annan värld jag ser

Låter dåtiden förbli ett minne

Utan att påverkas något mer

Själen påbörjar sin resa

Utan att kroppen är förbytt

Ty, jag är ännu densamme

Jag är bara född på nytt

                                                                                       

Min blogg belyste mina svårigheter, samtidigt som den framhävde det ljusa. Jag umgicks med vänner som såg det ljusa i livet, och fick rätt behandling. Detta gjorde även mitt skrivande väldigt konstruktivt. Det pågick ett bra tag, orden flöt längs med livet och snuddade hela tiden ljusglimtar. Innan jag återigen hamnade snett och släppte in väldigt mycket sjukdomsfokus i mitt liv, under samma veva som jag flera gånger var inskriven på slutenvårdsavdelningar. Där var du inte frisk, hur frisk du än var när du släpptes in. Jag visste inte var jag stod, och manipulerades lätt att börja hålla kvar vid min vad de kallade "svåra sjukdom" - skrivandet fortsatte i samma spår och "född på nytt" började färgas svart.

Det var svårt att skriva i en blogg som var antingen inriktad bara på mörker, eller bara inriktad på ljus. Jag kände att namnen ljög då jag inte alltid kunde hålla mig kvar vid vad det stod för. Jag började tröttna på allt svartvitt i världen, och insåg att det fanns så mycket mer nyanser i mig. Jag släppte bloggandet ett tag, behövde tid att fundera på vem jag var. I juni 2011 bestämde jag mig för att skapa en neutral blogg, en blogg där varken sjukdom eller friskhet skulle prioriteras. Jag blev trött på begreppet "sjuk" och "frisk", trött på att se mig själv skriva så inrutat åt det ena eller andra hållet. Bloggen skulle inte handla enbart om mina svaga eller starka sidor. Den skulle handla om mig, i helhet! "Lost in the land of fairys" föddes.

Det första halvåret utvecklades inte bloggen så märkbart, jag skrev om min vardag och mitt mående, alltid med en positiv avslutning och kämparglöd. Sakta växte jag, men hinder i mitt liv stoppade min utveckling. Det fanns inte plats för grönska. Jag skrev väldigt sällan för att jag inte ville skriva enbart negativt, och när jag väl skrev fanns ingen substans i texten. Kanske hade jag förlorat mig själv, nästan givit upp. Dagen jag bestämde mig för att välja livet och för att släppa mitt gamla liv helt, blev en nystart för mitt skrivande. Under det kommande året har jag utvecklats mer än någonsin, och gjort framsteg efter framsteg.

Idag tar jag avstånd ifrån identifiering, romantisering och sjukdomsfokusering på min blogg. Jag försöker behandla svåra saker på ett friskinriktat sätt, låter ljuset dominera utan att förtränga mörkret. Mina inlägg har blivit alltmer sunda, och jag ser min egen utveckling i bloggen. För att på utsidan ge sken av vad som numera finns på insidan, har jag ändrat min blogg lite. Hela sidan "diagnoser" togs bort, förlorade sin mening. Jag är inte mina diagnoser, och jag ansåg att det finns bättre sätt att berätta om min själsliga smärta än genom ett namn på en sjukdom. Diagnoserna sade ingenting om mig, och i mina ögon blev de obetydliga. Nyligen läste jag igenom en annan sida som kallades "kort sjukdomshistoria" och såg texten med helt nya ögon. Det var inte jag längre. Jag ändrade uttryckssätt och ordval, omvärderade mitt sätt att beskriva min situation på.

Jag orkade inte med bilden av mig själv som sjuk längre. Jag orkade inte med den stämpeln, och insåg att jag själv uppehöll den genom att beskriva mig själv så. En våg av frihet och lycka har stormat in i mitt liv, och nu markerar jag det genom att hålla mig ifrån tidigare sätt att uttrycka mig på. Det är ett nytt liv nu, jag är en ny person. Bitarna i mitt liv har fallit på plats, och jag vägrar se på mig själv som en sjuk människa igen. Bloggen speglar numera MIG, som person, och inte vilka mina mörka sidor är som sådana. Jag är inte mina mörka sidor, jag är inte mina ljusa, jag är jag och mina sidor är något jag äger. Ens mående och livssituation speglar inte DIG, som person - det är bara något du bär.

I och med den insikten är jag ny som både människa och skribent. Jag har en mängd av inspiration, tankar och idéer som äntligen har fått plats att blomstra. Det ger mig så oerhört mycket glädje och skrivglädje. Jag är gjort för att skriva, och det är något som alltid kommer finnas med mig. Hoppas min lilla berättelse väckte tankar om ditt skrivande, och att det kanske ger dig inspiration att själv börjar skriva. Bloggen är trots allt ett fenomenalt sätt att kommunicera - var inte sen att haka på! Skriv gärna till vår adress; blogg@shedo.org <-- lämna en adress till din blogg. Kanske syns även du här en dag?

Lämna aldrig din dröm, och glöm aldrig vem du är bland alla ord och stavelser. Finn dig i ditt skrivande - låt orden flöda!

Värme och kärlek, Yasmine