Hur fungerar ett bloggande; och ett bra bloggande?

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: bloggen - det nya verktyget!
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Innan jag går in på mitt privata bloggande - tänkte jag ta itu med lite viktiga frågor angående dagens bloggande! Särskilt om den belyser svårigheter, som ätstörningar och självskadebeteende.

Foto: google.se

Fördelar och nackdelar:

Med dagens nya verktyg finns både för- och nackdelar. Väger fördelarna upp nackdelarna? är en bra fråga.

Fördelarna med bloggen är bland annat att på ett enkelt sätt nå ut till många olika målgrupper med ett budskap, att starta en viktig debatt och att få ta del av andra synsätt. Snabbt blottar du en del av dig själv, som i bästa fall kan hjälpa någon annan genom att ge hopp, visa läkningsmetoder, stötta och tankeväcka. Du får snabba gensvar, det är billigt och många får ta del av dina tankar. Nackdelarna är faktiskt snarlika - det finns en baksida med att blotta ditt innersta och försöka hjälpa. "Hjälpen" kan bli att "stjälpa" istället, och där är du farligt ute. Det är lätt att man klampar på lite mer av bara farten, du lämnar ut en liten för privat del av dig själv som kan sätta dig i fara. På internet sprids ord väldigt snabbt - och fel person kan få ta del av dina ord. När det kommer till att skriva om svårigheter, ett ämne som måste beröras, kan det lätt ske på fel sätt. Förutom att du kan tillåta andra att skada dig, finns en risk att du råkar skada en annan person, genom att beskriva din situation på ett lockande och triggande sätt. Nu kommer vi till nästa fråga.

Hur bloggar man om ätstörningar och självskadebeteende; utan att trigga?

Foto: google.se

Idag finns det väldigt många bloggar om psykisk ohälsa, självskadebeteende och ätstörningar. Vissa välbesökta, vissa mer undangömda. Jag har läst några jag genast fattat tycke för - eftersom de beskriver sin situation på ett försiktigt men konkret sätt, utan fokus på oväsentligheter som antal sår och kilon. Istället fokuserar bloggarna på känslor och grund till symptom, med kontraster av ljus i mörkret. Men det är inte allt som existerar inom internets farliga väggar.

Det har kommit en våg av romantiserande bloggar om självskadebeteende, självmord och ätstörningar. Ni har kanske hört talas om pro ana? I en värld där brutalt mörker blir en livsstil att uppnå för status i den "sjuka" världen. I många fall tycker jag attityden kring den sjuka, är mer sjukt än vad grunden behövt vara. I den världen handlar status om antal stygn, sår, ärr, kilon, antal suicidförsök och flest gånger på en slutenvårdsavdelning. Och i många fall stannar det inte patienter emellan, utan sprids på internet likt en virus. Bloggar som blottar sårade armar, utmärglade kroppar, bilder på droppställningar och medicinburkar, som om det väsentliga i det hela är det som syns. Symptomen. I en stor mängd fall kantas bilderna av romantisering, en människas värsta mardröm som en levande poesi - något som egentligen borde avskräcka, men det gör det inte. Det går inte att säga "det är farligt att skada sig - gör det inte!" i ett sådant sammanhang och räkna med att unga tjejer och killar inte ska haka på, om de får intrycket att självskadebeteende och ätstörningar är en livsstil.

För att ta avstånd från denna epidemi gäller det att tänka inte bara ett steg, utan två steg, före. Det är lätt att i stundens hetta lägga till några fraser för mycket, för att det är så du känner just då. Vänta lite med att lägga upp ett sådant inlägg - till då du kan mer neutralt läsa och bedöma, och vet vilka ord du kan ta ansvar för. Att äga en blogg är ingen enkel sak, kanske kan man jämföra det med ett husdjur. Du måste veta att du kan ta ansvar för ditt "djur" innan du väljer att påbörja. Det går att skriva om ätstörningar och självskadebeteende utan att trigga - fast inte sagt att det är lätt! För att betona smärtan i sin sjukdom eller problematik, är det svårt att låta bli att få fram beteendet som det verkligen är. Men det går att träna upp ett mer konstruktivt skrivande, genom att välja ord och uttrycksätt. Många gånger inser man inte faran med att skriva destruktiva handlingar, då gäller det att bli medveten och verkligen ta sig tid till att sätta sig in i läsarens situation. Balans är det som gäller, en bra start är att göra en tankekarta (mindmap) över upplägget på dina texter. Vad skapar negativa spiraler? Vad kan jag skriva istället? Här kommer fler tips och idéer!

Tips och idéer till dig som bloggar!

Foto: google.se

- Vänta en dag med att lägga upp något som kan tyckas vara triggande - fundera; hjälper detta mig, och hjälper detta de som läser, åt rätt håll?
- Lägg fokus på känslor och tankar bakom handlingar, orsak och grund - för att förhindra att läsarnas fokus blir på själva självskadandet. Visa att det är DU och JAG som står i fokus - inte våra handlingar.
-  Lägg energi på kontraster mellan ljus och mörker, finn alltid något positivt i varje negativitet, även om det är svårt att hitta i de värsta stunderna. Detta även för att DU ska ändra dina tankebanor, och lägga fokus på både problem och problemlösning i ditt liv.
- Innan triggande bilder läggs upp, fundera. Vad vill jag säga med denna bild? Hur kommer denna bild väcka reaktioner? Är denna bild verkligen väsentlig i sammahanget?
- Tänk till innan du väljer namn och webbadress. Ska bloggen ge sken av att jag är en frisk människa med en sjukdom, eller en sjuk människa utan friskhet? Är det nödvändigt att skapa ett namn utan vilka symtom, diagnoser och mediciner du har; eller finns det namn som väcker mer positiva känslor?
- Självklart är bloggen även till för dig i de svåraste stunderna; att skriva av sig ilska och sorg är aldrig fel - men det måste ske på rätt sätt! Granska din text; finns det triggande ord som kan bytas ut för att mer "luddigt" beskriva? Beskrivs självskadan mer utmålande än känslor och grund? Skulle JAG reagera; inte negativt men destruktivt; utav texten?
- Försök att inte lägga över ett stort ansvar hos dina läsare då du mår som sämst; utan kontakta någon som faktiskt kan hjälpa dig och hantera din kris.
- Beskriv livet med poesi, istället för din sjukdom!

Och framförallt...

- Glöm inte dig själv bland alla symptom och handlingar; vem är DU i det hela, vad vill DU få fram; som människa?

Som sagt; det är aldrig fel att belysa ett svårt ämne - men det gäller att göra det på ett bra och konstruktivt sätt!


Värme och kärlek, Yasmine