Allt har sitt värde

Skribent: Linda Adolfsson
Foto: Mathilda Hofling (modell: Linda Adolfsson)
Tema: Alla har en historia att berätta

Redaktör: Therese Björck

Jag bär ofta med mig tanken att alla människor jag möter har en alldeles egen historia som har format dem till den de är idag. Också andra människors historia har format min när jag har blivit en del av deras liv. Jag har mött de som har blivit berövade möjligheten att vara barn. Jag har mött de som har växt upp i trygghet. Jag har mött de som stått starka genom alla stormar och de som inte har fått verktyg nog att hantera en vindpust. Alla har de erfarenheter som lett dem dit de är idag. De behöver alla få berätta om det som tagit dem hit. De behöver alla någon som lyssnar. Och vi behöver alla lyssna. Vi har något att lära av varandra. I varje ny människa vi möter.

Jag har min historia. Mitt liv idag och de svårigheter jag kämpar med idag beror mycket på den jag var i mitt förflutna. Det kan jag inte bortse från. De mönster jag har i mig som har blivit destruktiva. De mönster jag behöver repa upp och forma om för att må bättre. Men även de styrkor jag har som jag har fått med mig från människor jag har mött och de utmaningar livet har gett mig.

Jag får ofta höra att min barndom var osannolikt hemsk och traumatisk. I jämförelse med vad? brukar jag då fråga. Baserat på fakta har jag nog varit mer otursdrabbad än många andra barn. Men vem säger att det var värre för mig än för någon annan som inte utvecklade försvaren lika snabbt och effektivt som jag? Det finns så många olika vägar in i den psykiska ohälsan. Människor har olika grader av känslokänslighet. Jag visste i alla fall att något var fel och jag kunde förhålla mig till det. Jag hade förmågan att se bortom det. Jag hade en styrka hela vägen och jag såg alltid ljus. Andra kanske inte hade den envisheten med sig i generna.

Om det är något jag definitivt har lärt mig av att lyssna på andra människors reflektioner om sina liv så är det just det att lidande inte kan mätas utifrån fakta. Det är så lätt att tänka att man inte har något att säga för att andra har varit med om så mycket värre eller något mycket roligare än ens egna erfarenheter. Att någon har klarat av så mycket mer än man själv. Då undervärderar man sin egen historia och också sig själv.

Jag möter ofta det från vänner som inte har mått dåligt på den nivån då det har handlat om psykisk ohälsa och sjukdom; att de inte tycker att deras historia är viktig. Men jag vill så gärna höra deras berättelse. Den har ju samma värde som min. De har bilden av det friska livet som jag behöver. Jag kan ge dem en tacksamhet utifrån vad de har med sig och en djupare förståelse för psykisk ohälsa. De kan ge mig redskap som jag har missat på vägen i mitt sjuka. De kan leda mig till det friska och bli en kompass i mitt sökande efter balans.

Jag tänker att om jag blir vald som redaktör och även samordnare här så är min uppgift dels att dela med mig av de stora och små historier som finns och funnits i mitt liv, men framförallt att hitta teman som inspirerar er läsare att skriva om era liv och reflektioner kring den historia, det nu och de drömmar ni bär på. Jag ser fram emot att få små inblickar i vad som har format just de ni är idag.

Jag avslutar med en kort text från min hemsida:

"Jag har vandrat vilse på livets bakgator i många år. Ryggsäcken har varit tung och krävande. Nu har jag börjat lära mig att fördela tyngderna jämnt och använda verktygen i den på rätt sätt.  Överst i ryggsäcken ligger mina glittrande stjärnögonblick, de dagliga glädjestunderna som får mitt hjärta att skutta till. Underst ligger tyngderna som berättar om modet i att stanna. De är grunden till den jag är idag, med förmågor och brister. Allt däremellan har också sitt värde."