Något jag vet att jag kan!

Skribent: Stina Blomqvist
Tema: Min hobby
Redaktör: Amanda Duregård

Jag var den där ungen på dagis som fröknarna fick sätta upp regler för hur många pärlplattor man fick ta eftersom jag annars länsade förskolans pysselförråd. 

Jag har alltid älskat att skapa, stått i snickarvrån en hel eftermiddag efter skolan, lagt pärlplattor, sytt , klippt och klistrat. När jag kom upp i tonåren avtog lusten av att pyssla något men under de år jag mått dåligt har det kommit tillbaka mer och mer. Även om mycket i livet var upp och ner fanns kreativiteten i mig hela tiden och under de här åren har det fått en helt ny innebörd. Det handlar inte bara om glädjen i att skapa en idé i huvudet och sedan göra den till verklighet utan det handlar om något jag kan vara stolt över, något jag vill att folk skall förknippa mig med, något jag vet att jag kan!

Att skapa har även en förmåga att ge ett inre lugn, en sinnesro jag inte kan få ut av något annat. Och medan jag gör allt detta för mig själv har jag dessutom möjlighet att glädja någon annan med en unik gåva!

Som den julen när jag var sju år och fyllde två fingervantar med skruvar och knöt snören runt om. Pappa såg en aningen fundersam ut när han öppnat sin julklapp och jag lyckligt förkunnade att det var ett par hantlar!

Många anser att de inte kan pyssla, att de kan inte se vilka färger och former som passar ihop, att de kan inte se en bild framför sig. Faktum är att det inte inte är sant, det finns ingen som inte kan skapa. Alla kan för det finns inget facit vad som är rätt och fel, vackert eller fult. Och det är inte heller det kreativitet ska handla om, man behöver inte som jag ha haft ett intresset hela livet. Man kanske aldrig rört en sax förut men det är aldrig försent att börja!

Foton och pysslande: Stina Blomqvist