En resa i det inre

Skribent: Pia Ejeklint
Tema: Alla har en historia att berätta
Redaktör: Therese Björck

Någonstans tappade jag bort min identitet när jag slutade dansa och det är kanske inte så konstigt att jag lät självskadorna bli min nya identitet för en identitet skulle jag ju ha och självskadorna var det som låg närmast, det jag kände att jag var bäst på, just då. Barnpsykiatri, vuxenpsykiatri, öppenvård och slutenvård - allt det där blev mitt nya liv, min nya vardag. Sjukhus, vårdare och medpatienter. Behandlingshem i nio månader och sedan tillbaka till psyk igen. In och ut, fram och tillbaka. Jag trodde att jag visste vem jag var, jag var självskadare med Borderline. Men vem fanns bakom allt det där? Vem fanns bakom kaoset, bakom de falska leendena? Vart kom tårarna ifrån och varför var jag så rädd för dem? Någonstans tappade jag bort min identitet, igen.

Idag vet jag vem jag är, även om jag inte är helt säker på vem jag har varit. Jag är en människa, en kvinna, en livs levande varelse, trots ärrade armar och ångestkaos i bakspegeln. Kanske tack vare det. Jag har sökt och jag finner den jag är med tiden. Idag vet jag vad som finns bakom mitt förflutna, bakom leendena som inte längre är falska. Jag vet varför tårarna kommer men jag är inte längre rädd för dem.

En resa som skapat den jag är idag, erfarenheter som jag idag kan använda som resurser. Ångesten finns kvar men jag har ett helt annat förhållande till den. Självskadorna är inte längre en del av mitt liv. Och det känns som att mitt liv har börjat nu, i friska människors närhet och i en verklighet som jag kan acceptera och faktiskt leva i. En bergochdalbaneresa som varit långt ifrån rolig men jag står här idag, levande.

Foto: Privat