Den sköna förvirringen

Tema: Att vara i förvirringen

Skribent och redaktör: Lisa Isaksson

Kan förvirring verkligen vara skönt? Numera vill jag svara ett mycket bestämt och glatt Ja! på det. Faktum är att jag lever i ett tillstånd av nästan ständig förvirring, åtminstone på något plan. Mitt friska liv innehåller så mycket, är så brett, jämfört med åren bakom den mörka spegeln där tillvaron var extremt reducerad, att det är omöjligt att ha koll på allt. Och då blir det alltid lite förvirrat någonstans. Dessutom älskar jag att ständigt utvecklas, lära mig nytt, vidga mina vyer, växa som människa, utmana mig själv och det jag håller för sant, och när man gör det finns det alltid några frågetecken som väntar på att rätas ut, några frågor som ännu inte har fått svar. Jag trivs med att ha det så!

Utvecklingen kommer ur förvirring, det är där vi hittar nya svar, lär oss nya saker om både oss själva och världen. Men förvirring har en annan positiv effekt också: den utvecklar hjärnan!

Låter det märkligt? Det är egentligen mycket enkelt. Synapserna i hjärnan, signalerna mellan nervcellerna, bildar vad vi kan kalla för tankebanor när vi tänker samma tanke många gånger. Det blir som en motorväg, där överföringen mellan cellerna går snabbt och lätt. Men inte är det särskilt utvecklande. Varje hjärncell kan ju koppla upp sig mot en massa andra celler, åt en massa olika håll; är det inte synd att då bara låta den göra samma sak varje gång?

Säg att en tanke färdas på den där motorvägen i hjärnan, samma väg som så många gånger förut. Men plötsligt finns där ett väghinder, eller så delar sig vägen. Så har den inte gjort förut. Något har gett din tanke en impuls som förändrar den. Hur ska du tänka nu? Ett ögonblicks förvirring. Sedan vänder tanken in på ett nytt spår, lite vid sidan av det gamla vanliga. Du trampar en ny liten stig bland hjärnans synapser. Nästa gång du kommer till vägskälet har du två vägar att välja mellan, och förvirringen är mindre. Du har utvecklat just den här tankebanan till två banor, och ju fler gånger du slår in på väg nummer 2, desto bredare och snabbare blir den. Sedan kanske du väljer att skapa ytterligare en alternativ tankeväg, och ytterligare en, och ytterligare än. Din hjärna utvecklas och du får fler ursnabba alternativa tankevägar där det från början bara fanns en. Och det finns i stort sett inga gränser för hur många olika vägar dina tankar kan skapa. Utvecklingsmöjligheterna är alltså i stort sett oändliga.

Men varje ny impuls ger upphov till en stunds förvirring, och i den förvirringen ges du utvecklingsmöjligheter. Det är enklare att göra som du alltid gjort, att följa den där tankemotorvägen, men hur spännande är det? Utmana och bejaka förvirringen i stället - den visar att din hjärnas aktivitet växer och att du utvecklas.

Jag älskar att utvecklas och njuter av utmaningen i att inte veta allt. Just därför njuter av av den sköna förvirringen!