Jag kommer aldrig glömma det första samtalet

Skribent: Jessica Ahlbom
Tema:Erkänna erkänna för sig själv
Redaktör: Jessica Ahlbom 

Hej Jessica, Sofie heter jag. Vad kan jag hjälpa dig med? Hur kommer det sig att du sitter här idag? 
Vissa samtal glömmer man så fort man har haft dem. Andra kan man återge ordagrant flera år efter att man har haft dem, och de känns som om man precis har avslutat dem.
Ett samtal som jag kan berätta i detalj idag, även om det var flera år sedan det faktiskt ägde rum, är mitt första samtal med min psykolog. Mina föräldrar hade bokat en tid och berättat vad jag hade för problematik, så jag antog att hon visste. Men när jag satte mig i stolen på hennes kontor för första gången bad hon mig att berätta hur allt låg till. Och då började jag berätta allt. Hur jag tänkte, hur jag kände, vad jag hade för problematik.
När jag satt där på hennes kontor och berättade för henne, berättade jag även för mig själv. Det var första gången jag sa orden högt. Det var första gången jag erkände att jag hade ett problem, dels för mig själv, men även för andra. Någonstans under det där samtalets gång insåg jag att det jag sa, var saker som jag aldrig hade sagt förut. Jag hade aldrig sett det som ett problem, och ännu mindre ett problem som jag själv hade.
Men under samtalets gång lyckades jag berätta om den problematik jag hade, och även själv inse hur det låg till. Efter det kändes det, klyschigt nog, som om en sten hade lyfts från mina axlar. För det fanns hjälp och nu kunde jag göra någonting åt det. Det här skulle jag klara av.