Mina ljus i mörkret.

Skribent: Johanna Hildingsson
 Tema: Att stanna vid liv.
 Redaktör: Johanna Hildingsson

Under de perioder jag mått riktigt dåligt har det ibland blivit helt svart. Jag har inte sett någon utväg, ingen framtid, inget ljus. Det har vart fruktansvärt tungt och jag har velat och försökt få slut på lidandet på många olika sätt. Jag har varit självdestruktiv på många olika sätt, för att det var det som fick ångesten att släppa för en liten stund. Ett par gånger har jag även försökt ta mitt liv, men har som tur är aldrig lyckats. Idag är jag glad att jag lever och jag mår i det stora hela bättre även om jag fortfarande har mina tunga stunder. Det är saker som hjälpt mig att inse det, vissa saker som har betytt extra mycket för mig under den här resan. Här tänker jag skriva de fyra främsta sakerna som fått mig att välja att leva.

Min sambo: Min kärlek och bästa vän. Gustaf finns där för mig i vått och torrt, och har gjort det i snart fyra år. Han accepterar att jag har mina stunder då jag mår dåligt, men låter mig aldrig fastna där. En av anledningarna till att jag sitter här idag är för att jag har honom. Jag skulle inte kunna svika honom genom att skada mig själv eller ta mitt liv. Han är värd allt.

Min familj: Stöttar, uppmuntrar och hjälper mig när jag behöver. De ser mig för den jag är och har alltid gjort, även när det var som värst. Jag kan ringa dem dygnet runt och jag vet att de skulle göra allt för mig. Min syster är värd en extra eloge, det kan inte alltid ha vart lätt att ha mig till syster. Trots att hon är lillasyster ser jag upp till henne, hon är stark, framåt och omtänksam. Hon är helt enkelt fantastisk.

Ida och Emmie: Två av mina närmsta vänner. De finns alltid där, även om vi inte ses så mycket som vi borde. De har stöttat mig genom svåra och bra tider, och har alltid behandlat mig som en av dem. De har fått mig att göra saker som jag kanske annars skulle dragit mig ur men ändå sett när jag behövt vila. Ida har jag känt väldigt länge och ibland var vi så nära att några trodde vi var syskon. Hon har under många år vart min trygghet och bästa vän. Emmie lärde jag känna på gymnasiet och det klickade nästan direkt. En sak som gör henne så bra är att hon alltid är sig själv. Hon går att umgås med på alla sätt, vi kan vara tysta och se en film eller pyssla, vara med om upplevelser tillsammans eller ha långa diskussioner om saker som berör. Två underbara, fantastiska personer som är värda allt det bästa.

Mina katter: Trots att jag ibland vill strypa dem så är de verkligen en stor källa till kärlek och trygghet. Det första jag gjorde när jag flyttade hemifrån var att börja leta efter en katt. Fick adoptera Lilla Vän från Gustafs farfar och hon har efter det blivit mitt ständiga sällskap. Hon är alltid i närheten. Knuff köpte jag som kattunge och hon är vår buse. Älskade buse.