Skribent: Linneá Regnlund
Tema: Självskadebeteende - Attityder
Redaktör: Johanna Hildingsson
Tema: Självskadebeteende - Attityder
Redaktör: Johanna Hildingsson
Förra veckan läste jag ett så
himla bra inlägg just kring fördomar om självskadebeteende. Det är
skrivet av Linnéa Regnlund på hennes blogg
http://ett-annat-perspektiv.blogspot.se/
. Eftersom jag tyckte det var så tydligt och övergripande av hur
fördomar ser ut idag frågade jag henne om jag fick publicera det
här så att fler kan ta del av det.
Nej. Självskadebeteende behöver inte
vara impulsivt.
Nej. Det behöver inte finnas brist på kontroll för att någon ska självskada.
Nej. Självskadande är inte alltid ett sätt att söka uppmärksamhet.
Nej. Alla vill inte att någon ska märka det.
Nej. Alla som skadar sig har inte borderline.
Nej. Självskadande behöver inte vara en del av ett manipulativt spel.
Nej. Självskadebeteende och självmordsbenägenhet är inte ungefär samma sak.
Nej. Det går inte att bara skärpa sig och sluta.
Nej. Det är ingen bra idé att tro att självskadepatienter mest behöver uppfostras.
Nej. Det är inte bara tjejer som sysslar med att skada sig.
Nej. Självskadebeteende handlar inte bara om ungdomar.
Nej. Det går inte alltid över av sig själv.
Nej. Det är inte så lätt att få bra hjälp inom vården.
Nej. Det är inte kört. Det kan bli bättre. Det finns hjälp. Det finns bara så väldigt mycket fördomar och konstiga föreställningar. Så mycket oförmåga att handskas med destruktivitet. Men du ska inte behöva klara det själv. Det ska gå att få hjälp.
Nej. Om någon behandlar dig som att du inte har något värde, som att dina problem inte är problem eller i övrigt beter sig konstigt så ska du inte gå med på det. Även om det är behandlare så behöver de inte ha rätt. Hamnar du hos en dålig behandlare har du rätt att byta till en annan. Du är värd hjälp som är hjälp.
Nej. Det behöver inte finnas brist på kontroll för att någon ska självskada.
Nej. Självskadande är inte alltid ett sätt att söka uppmärksamhet.
Nej. Alla vill inte att någon ska märka det.
Nej. Alla som skadar sig har inte borderline.
Nej. Självskadande behöver inte vara en del av ett manipulativt spel.
Nej. Självskadebeteende och självmordsbenägenhet är inte ungefär samma sak.
Nej. Det går inte att bara skärpa sig och sluta.
Nej. Det är ingen bra idé att tro att självskadepatienter mest behöver uppfostras.
Nej. Det är inte bara tjejer som sysslar med att skada sig.
Nej. Självskadebeteende handlar inte bara om ungdomar.
Nej. Det går inte alltid över av sig själv.
Nej. Det är inte så lätt att få bra hjälp inom vården.
Nej. Det är inte kört. Det kan bli bättre. Det finns hjälp. Det finns bara så väldigt mycket fördomar och konstiga föreställningar. Så mycket oförmåga att handskas med destruktivitet. Men du ska inte behöva klara det själv. Det ska gå att få hjälp.
Nej. Om någon behandlar dig som att du inte har något värde, som att dina problem inte är problem eller i övrigt beter sig konstigt så ska du inte gå med på det. Även om det är behandlare så behöver de inte ha rätt. Hamnar du hos en dålig behandlare har du rätt att byta till en annan. Du är värd hjälp som är hjälp.
1 kommentar:
Hej!
Känner en stor lättnad och lite hopp när jag läser ovanstående. Ffa raden NEJ, det är inte bara ungdomar som skadar sig. Jag utvecklade ett självskadebeteende när jag var 17. Jag slutade när jag träffade min stora kärlek (bortsett från några återfall) och skadade mig inte på fem år efter att jag fått barn. I samband med skilsmässa har jag nu halkat in i beteendet igen och vart jag än läser står det bara om ungdomar. jag känner mig patetisk och svag som gör som jag gör vid 32 års ålder. Dessutom arbetar jag som läkare och borde "veta bättre". Är livrädd att någon ska se och måste noga tänka på var jag skär mig. Borde söka hjälp, men jag har hört kollegor prata och vet hur inställningen inom vården ofta är. Känner dessutom så gott som alla läkare i kommunen och vågar helt enkelt inte söka hjälp. Vad ska jag göra, nån som har förslag?
Skicka en kommentar