Vem vill jag vara, vem bör jag vara, vem ÄR jag?

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: vem är jag? Om att finna sin identitet
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Att ta reda på vem man egentligen är måste vara det svåraste och viktigaste du gör i livet. Vissa lever länge med en vetskap om vem man är; som blir ifrågasatt av andra. Du "får" inte alltid vara den du är ämnad att vara, i en värld fylld av fördomar och stereotyper. Det kan vara farlig att fastna i spiralen där du dras med normen och bygger din identitet grundat på hur andra vill att du ska vara. Men lika farligt - är det lätt att det blir så.

Jag hade en karta av vem jag var som liten. Jag var självsäker, modig och stark. Kreativ. Ville bli serietecknare, nej vänta, skulle bli serietecknare. Utveckla målandet. Skulle aldrig börja sminka mig, åh nej, sådant var för andra. Barn skulle jag inte ha, ingen partner heller. Ja, mycket av det där byggs upp av många barn. Men som med alla kom det en spricka i min självbild. Då andra började ifrågasätta den - gjorde jag detsamma. Och som med så många andra påbörjades en ny stig mot att finna mig själv.

När jag var 14 började min nya resa. Jag hade fallit totalt, låg på marken och kravlade, och trodde mig aldrig kunna komma upp igen. På sommaren började jag på allvar ifrågasätta mig själv. Vem var jag egentligen? Var jag den person som synts i andras ögon under alla år, eller var jag den personen jag faktiskt förträngt? Alltid hade jag haft mål och drömmar, men bitvis föll allt till skärvor på marken och drömmarna drogs med. Året därpå började jag utveckla en svår sjukdom, som kom att fylla upp min värld.

Mitt i alla nattsvarta tankar jag fick när jag blev sämre, började jag bygga upp en mörk bild av vem jag var. Jag började klä mig i svart, såg mörka filmer och lyssnade på depressiv musik. Allt för att försöka hitta den jag var, byggde jag upp en bild av vem jag trodde jag var. Jag var Yasmine, hon som mår dåligt. I början försökte jag dölja mitt inre mörker, men då det fallerade förstod jag att jag dolde en stor elefant i vardagsrummet. Jag blev genomskådad. Istället började jag identifiera mig med det mörka.

Vintern -07/-08 träffade jag en kvinna, hon var ett medium och healade mig. Hon var en av de första utomstående som såg igenom den mörka fasaden. Hon fick mig att börja ifrågasätta den bilden istället. Berätta vilket ljus hon såg i mig, något bortom allt mörker i världen. Istället för att slita och dra i det sjuka, sätta mig på medicinering och bearbeta allt negativt - ökade hon på mer och mer ljus. Hon ökade min självbild. Två år senare slutade jag att identifiera mig med mörkret. Jag var född i ljuset, och skulle också leva i ljuset.

Jag började ta reda på vem jag var. Inte vem andra såg mig som, eller vem jag ville se mig som, utan vem jag var. Vad lyssnade jag på för musik? Utan att ens försöka läsa mig till vad man "bör" lyssna på just då, vad jag trodde andra lyssnade på och utan att ta hänsyn till det jag tidigare lyssnat på; började jag om på nytt. Jag slutade läsa i forum som drev mig mot en stereotyp, läste jag att det jag lyssnade på var "fel" stängde jag ned sidan och lyssnade ändå. Jag insåg någonstans att tysta, blyga, osjälvsäkra lilla mig bar ett stort mod att faktiskt kunna vara den jag var.

Så var det med allt. Jag var inte som alla andra, det gick inte att dölja. Så istället för att dölja, framhävde jag det. Och mötte allt annat än bara kritik. Idag är jag älskad för den jag är - och jag vägrar låtsas vara någon annan. Jag är jag. Take it - or leave it!

Kärlek och värme från mig, Yasmine