Visst gör det ont när knoppar brister

Skribent: Catarina Carleson
Tema: Vårtecken och vårkänslor
Redaktör: Elin M. Liljeholm

Foto: Elin M Liljeholm

Våren för mej är, innan den verkligen brister ut, väldigt jobbig. De flesta år är det så, jag får nått otåligt, rastlöst över mej och vissa år är djupet stort. Det beskrivs allra bäst av Karin Boyes dikt "Visst gör det ont när knoppar brista, varför skulle annars våren tveka..." Den går att tolka på flera vis och stämmer egentligen i alla stora förändringar och våren är ju en stor förändring. 

Allt ska ju leva upp igen. 

Men ack så härligt när våren äntligen kommer! När våra bleka ansikten åter vänder sig mot solen och det där leendet, som bara den riktiga våren kan få fram, det går inte att hålla tillbaka.

En annan dikt, som jag ofta tänkt som en höst dikt, är "Gässen flytta" av Dan Andersson. Faktiskt passar den lika bra som vårdikt:

Gässen flytta

När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!

Den är mycket vacker, tycker jag.

Allra bäst tycker jag om den sena våren, de där majdagarna precis innan det "slår över", brister ut i SOMMAR. Då man kan sitta ute med en kopp kaffe och man kan ana att nu vill sommaren snart göra sitt intåg!