En bok om cancer

Skribent: Dorota Peczak
Tema: Böcker som inspirerar 
Redaktör: Kajsa Andersson

Jag har alltid varit en bokmal. Jag älskar att läsa. Förut gav böckerna mig tillgång till en annan värld, en värld som var väldigt olik den jag levde i. Jag läste och dagdrömde om att vara någon annanstans när livet var som jobbigast. Som tur var kunde jag koncentrera mig på det jag läste och sväva långt bort från verkligheten. Idag fyller inte böcker samma funktion i mitt liv längre eftersom jag mår bra nu. Därför behöver jag inte skaffa mig en annan verklighet, men jag älskar fortfarande att läsa.

Det finns många böcker som har gett mig inspiration och styrka. Böcker som jag kunde läsa och gråta samtidigt eller läsa och skratta samtidigt. Vissa av dem återkommer jag gärna till och läser om. För att nämna några: "Vit oleander" av Janet Fitch (det finns även en film som är baserad på boken men jag tycker inte att den speglar boken så bra), "Ens@mheten på nätet" av Janusz Wisniewski och "Nu ska jag sjunga dig milda sånger" av Linda Olsson.

Den bok som jag återkommer oftast till heter "I taket lyser stjärnorna" och är skriven av Johanna Thydell. Boken filmatiserades för något år sedan men jag tycker att boken bättre speglar den värld som bokens huvudperson Jenna lever i. Jenna är 13 år och hennes mamma har cancer. Någon pappa har Jenna aldrig haft. I taket i hennes rum har hon och hennes mamma klistrat upp stjärnor som lyser i mörkret. Under en av dem har Jenna gömt en dikt som hon har skrivit själv: "Om du dör mamma, då tar jag livet av mig".

Jenna är som sagt var bara 13 år och hennes liv har precis börjat medan hennes mammas liv håller på att ta slut. Jenna har svårt att acceptera detta samtidigt som hon skäms över att ha en mamma som är sjuk i cancer. Varje gång jag läser boken gråter jag så att jag knappt kan läsa vidare. Jennas upplevelser känns så nära. Jag kunde lika gärna ha varit bokens huvudperson, tankarna och känslorna som beskrivs är exakt de samma som jag aldrig någonsin vågade berätta för någon. Jag trodde att jag var ond som skämdes över mammas sjukdom. Ond och elak. Jag hade ingen att prata med om mina känslor så jag led i ensamhet. Det gör även Jenna. Det är så svårt att prata om cancer över huvud taget, inte minst när man är tonårig. När man är förälskad och när man har hela livet framför sig. Då vill man inte prata om en mamma som snart ska dö.

Även om Jennas mamma dör i sin cancer, precis som min mamma gjorde, så ger boken ändå hopp. Hopp om livet. Lust att leva. Boken är en av dem bästa jag har läst. Den ger en så bra inblick i Jennas känsloliv att man verkligen förstår hur det är att ha en cancersjuk mamma som snart ska dö. Den är väldigt sorglig och stark. Det är inte bara en tonårsbok som många påstår. Det är en bok om livet. En bok som man kan läsa oavsett ålder.