Att vara fadder.

Skribent: Amanda Duregård

 Tema: Barn

 Redaktör:Johanna Olsson

Fadder är det ursprungliga begreppet för de ”extraföräldrar” som utsågs till barn i den tidiga kristna kyrkan. Då var det bra att ha några som man visste skulle ta hand om barnet om föräldrarna dog i förföljelserna av de kristna. Samtidigt kunde faddrarna bli prästernas förlängda arm för att se till att hela församlingen höll fast vid den rätta läran. På 300-talet knöts fadderrollen till dopet. Det var efter det som begreppet gudförälder kom, för de två huvudfaddrar som höll fram barnet vid dopet.

Det är onsdag eftermiddag efter dagens föreläsningar på psykologiska institutionen. Brorsan skickade ett sms och frågade om de skulle fika när han slutade. Det händer inte varje dag. Ålderskillnaden på tolv år är trots allt betydande.
Du får välja vad du vill! säger Mats. Jag bjuder!
Känslan av att vara lillasyster. Få välja fritt bland bakverken på caféet med utsikt över Avenyn i Göteborg. När hon precis börjat pilla i sig bitar av sin gigantiska muffin, smula för smula, säger Mats:
- Det är en sak jag skulle vilja fråga dig.
Plötsligt blir stämningen allvarlig. Sara sträcker på sig en aning och väntar.
- Vill du bli gudmor åt Maja?
Hon svarar genast att det är klart att hon vill, och ser Mats slappna av framför henne. Han ringer upp Agneta och berättar. Sara sitter bredvid och njuter av känslan. Tårar samlas utefter den nedre ögonfransraden. Utvald. Viktig.
Hon har trots allt brorsbarn sedan innan, det har blivit många badutflykter och upptäcksfärder de senaste åren. Men att få vara fadder, och presenteras som gudmor istället för faster. Det är något annorlunda.
- Det säger något om relationen till Majas föräldrar att de valde mig och hennes andra fadder bland alla. Det är ett förtroende som jag vill leva upp till, säger hon.
Dopet hålls i den vanliga gudstjänsten i landsbygdskyrkan en vinterdag. Sara sitter förundrad i sin svarta klänning med röda blommor. Det är sällan hon eller någon annan i familjen är i kristna sammanhang. Hon har klackskor dagen till ära, och hennes steg ekar när de går fram. Maja sover redan innan dopet är avklarat, med släktens nedärvda dopklänning svept runt den tjocka bebiskroppen. Sara känner stolthet över att få stå där som utvald och betrodd. Prästen har bett henne läsa ett bibelord.
- Jag tycker att dopet är en fin ceremoni. Men varken jag eller Majas föräldrar är utövande kristna. Så det där med kristlig fostran blir det inte mycket med. Jag har gjort upp med hennes andra fadder att han kan lära henne att snickra så kan jag hjälpa till med läxor. Men ingen förväntar sig att vi ska be för henne eller så.
Att föräldrarna och faddrarna har samma förväntningar tror hon kommer att underlätta.
Det tar en dryg timme för Sara att ta sig till Maja och hennes föräldrar i Uddevalla. De träffas regelbundet, men inte precis ofta. En åttamånaders bebis har begränsat minne, men Sara märker en särskild trygghet hos Maja i hennes famn jämfört med främlingar som vill hålla. Byta blöja, mata och natta går lätt. TV:n står på med en längdskidåkningstävling. Sara går runt och vaggar Maja, vant skumpande.
Dagsljuset flödar in genom de stora fönstren, och långt borta skymtar Skagerrak. När andningen saktar ner sänker sig Sara sakta mot soffan för att kunna vila armarna och ryggen. Maja ligger tungt på snedden ovanpå henne.

- Det är det allra bästa som finns, säger Sara lågt. En liten bebis som snusar på ens mage.

Amanda Duregård 2010-05-25