När lögnerna tar över sanningen

Skribent: Jessica Andersson
 Tema: Konsekvenser vid självdestruktiva beteeden
 Redaktör: Jessica Andersson

När jag satt fast i ätstörningsträsket tappade jag bort mig själv. Förutom att jag tappade bort min lycka och vikt, så tappade jag bort sanningen. Både sanningen till mig själv och andra.

Jag hade kontroll. Världens bästa kontroll. Jag gjorde rätt, för det sa rösterna till mig precis hela tiden. Så länge jag lyssnade på dem så skulle livet lösa sig, det visste jag. Det var en lögn, en stor lögn som jag då trodde var sann. Jag ljög för mig själv att det enda rätta var att svälta och att ljuga. För jag ljög om att jag hade kontroll. Det var vid den här tiden som jag hade sämst grepp om mitt eget liv. Det var anorexian som bestämde, som kontrollerade mig. När jag försökte intala mig själv någonting annat, så ljög jag.

Förutom tankekaoset som skapades av sjukdomen och lögnerna mot mig själv så gjorde jag det där som jag hatade, men som jag blev beroende av. Jag ljög för alla mina närstående. Om vad jag åt, när jag åt, min vikt, träning, vård. Det var inte mycket som var sant i mitt liv under ett par år. Jag ljög för dem jag älskade, för min dåvarande sambo. Jag sa att jag skulle gå på en kvällspromenad, men när jag kom runt hörnet av huset så började jag springa. Jag sprang till benen inte bar mig längre. När han var i skolan och jag var sjukskriven så låtsades jag att jag åt. När han insåg mina problem så såg han till att jag alltid hade lagad mat hemma. Men så fort han stängde lägenhetsdörren så åkte maten i soporna. När jag stängde dörren till badrummet och satte på duschen så kräktes jag egentligen. Som jag skämdes. Jag hatade mig själv för detta.

Sedan gjorde vi slut. Och jag fick en egen lägenhet. Det gick inte, verkligen inte. Då kunde jag sitta hemma själv dag in och dag ut. När någon undrade så hittade jag på att jag träffade olika människor, åt lunch och skrattade. Vissa såg igenom mina lögner, andra blev trygga, för Jessica verkade ha det ganska bra. Jag hade det skit, men att ljuga både om självskador och mitt mående blev enkelt, för enkelt. Jag blev expert på det. Och jag blev jävligt ensam.


Det här var en jobbig tid i mitt liv. Nu är det bättre, bra till och med. Och jag håller mig till sanningen, vilket nästan är det bästa med mitt tillfrisknande. Jag har lagat ihop vissa relationer som gick sönder på vägen, insett att man ibland får en andra chans. Jag är glad att jag tog emot den och jobbade med mig själv, för trots alla lögner så visste jag nog någonstans inom mig att jag behövde förändras. Att bryta dåliga mönster och beteenden är inte lätt, men det går. Nu är diagnos på diagnos bortplockad och jag lever ett bra liv. Glöm aldrig att det går att förändras och att det är värt att kämpa för att förändra beteenden.

Veckans tema: Konsekvenser vid självdestruktiva beteenden

Skribent: Jessica Andersson
 Tema: Konsekvenser vid självdestruktiva beteenden
 Redaktör: Jessica Andersson

Hej vänner! Jag hoppas att ni har en fin sommar. Den här veckan tänkte jag att vi skulle prata om konsekvenser som kan uppstå vid självdestruktiva beteenden. Att prata om detta kan skapa förståelse kring det men också motivera andra till att kämpa mot självskadebeteenden i alla dess former. Därför vill jag gärna höra era tankar kring detta. Det kan handla om vad du har upplevt för konsekvenser, hur du har tacklat dem, känt inför dem. Har konsekvenserna skapat motivation till att kämpa eller har allt bara blivit ännu svårare? Har du ens märkt av några konsekvenser?

Det finns många frågor och tankar kring detta ämne och jag vill gärna höra vad just du känner eller vad du har varit med om. Ni får gärna mejla era tankar till blogg@shedo.org under hela den här veckan så kommer eran text att publiceras här på bloggen inom kort!

Stor kram!

Våga drömma

Skribent: Jessica Ahlbom
Tema: Mina drömmar
 Redaktör: Jessica Ahlbom

Min dröm är att jag ska kunna titta mig själv i spegeln och vara stolt över mig själv, och någonting som jag har åstadkommit. Det kan låta konstigt eller till och med löjligt för vissa, men det är min dröm. Att jag ska kunna vara stolt över mig själv. Känna att jag har gjort någonting bra med mitt liv som jag kan vara stolt över. Det behöver inte vara något stort, något litet räcker. Någonting som gör att jag kam titta tillbaka på det och känna "det där gjorde du bra Jessica, jag är stolt över dig!". Det är min dröm, och för mig spelar det ingen roll vad någon annan säger.
Att våga drömma, och hålla fast vid sina drömmar när man själv eller andra tvivlar, kan vara svårt. Drömmarna kan kännas avlägsna eller omöjliga att uppnå. Men det är bara du själv som sätter gränserna i ditt eget liv. Tillåt dig själv att ha drömmar, stora som små. En dag kanske de slår in. Det är du, och bara du, som skapar och fullföljer dina drömmar.

Varma kramar,
Jessica

Min dröm som blev sann

Skribent: Jessica Ahlbom
Tema: Mina drömmar
Redaktör: Jessica Ahlbom

Så länge jag kan minnas har musik varit en stor del av mitt liv. Jag skapar inte själv, men jag lyssnar mycket på det, och det har jag alltid gjort. Banden och artisterna som jag lyssnar på är mer än bara musik. För mig är det mer än bara själva låtarna som spelar roll. Jag bryr mig om personerna bakom musiken, hur den kom till, vad den betyder och liknande saker. Jag spenderar också mycket tid på att gå på konserter, en annan sak som jag har gjort väldigt länge.
Ett av mina favoritband är Mindless Self Indulgence, som jag har lyssnat på under flera år. För en tid sedan kom de till Sverige och skulle ha en konsert, och den skulle jag självklart gå på! Jag laddade i flera månader, och till sist var dagen för konserten äntligen här. Det var i december, så det var svinkallt ute, men jag satt ändå utanför arenan i timmar och väntade, jag skulle ha en bra plats.
Konserten var underbar. Jag vet inte om det beror på att jag hade sett fram emot den så mycket, att det är ett av mina favoritband eller om konserten faktiskt var grym, men jag tyckte att det var fantastisk i alla fall. Efter konserten ser jag plötsligt att bandet kommer ut till publiken och pratar med oss. Helt plötsligt står jag framför Lyn Z och Kitty, mina största kvinnliga förebilder. Och jag får möjligheten att gå fram till dem och prata med dem. Jag fick en liten kort pratstund och deras autografer, inte bara med dem utan med resten av bandet också. Den dagen gick min dröm i uppfyllelse.
Med detta inlägg vill jag bevisa att drömmar faktiskt kan gå i uppfyllelse, även om de ibland verkar avlägsna och omöjliga. Jag hade aldrig trott att jag skulle få träffa detta fantastiska band och dessa kvinnor som jag hade sett upp till under så lång tid. Men det fick jag.

Varma kramar,
Jessica

Drömmar håller dig vid liv

Skribent: Emelie Constant
 Tema: Mina drömmar
 Redaktör: Jessica Ahlbom

Hur ska man kunna blicka framåt när allt känns slut? När jag mådde som sämst kunde jag inte se någon framtid... Någon kunde t.ex. säga: "Det kommer bli bättre, tänk om ett år då du slutar på den här skolan!" 

När jag tänkte mig ett år fram i tiden... Så såg jag bara svart. Jag trodde att jag skulle ha gett upp vid det laget.

Men jag har en dröm som jag försökt att klamra mig fast vid. Redan när jag gick på dagis och inte kunde läsa, så satt jag med bilderböcker i händerna och hittade på historier. Jag har alltid älskat att skriva, och det är något som jag vet att jag är bra på. Något jag har svårt för att se mig själv som bra... Men att skriva är något jag faktiskt vet om att jag kan. Min dröm är att börja på skrivargymnasiet i Örebro och senare i livet kunna leva på att vara författare. Men innan måste jag ha något jobb vid sidan av. Då vill jag hjälpa andra människor eller bli krönikör. Och även fast också det verkade ganska meningslöst när jag mådde som sämst så hade jag ändå lite hopp. Någon gång kanske jag mår bättre. Och med det jag har upplevt så kommer jag kunna skriva en jäkla massa bra berättelser. Denna dröm kanske inte ens kommer gå i uppfyllelse... "men den kan göra det", tänker jag alltid. Att skriva ner mina känslor får mig alltid att tänka lite mer positivt. Detta var en av sakerna som höll mig vid liv.

Veckans tema: Mina drömmar

Skribent: Jessica Ahlbom
Tema: Mina drömmar
Redaktör: Jessica Ahlbom

Hej alla, hoppas att ni har det bra! Nu är det en ny vecka och även dags för ett nytt tema. Temat den här veckan kommer att vara Mina drömmar. Alla människor har drömmar, stora som små. Vad drömmer du om? Kanske om att få åka utomlands, plugga till läkare, eller något så "simpelt" som att få gå på bio med dina vänner. Har du haft en dröm som gick i uppfyllelse? Dela gärna med dig av dina drömmar, hur du tror att du ska förverkliga dem eller om du redan har gjort det. Ingen dröm är för liten eller för löjlig. Adressen är som alltid blogg@shedo.org

Ta hand om er!
Varma kramar,
Jessica

Att äta regelbundet

Skribent: Jessica Andersson
 Tema: Livsbalans
 Redaktör: Jessica Andersson

När jag hade anorexia åt jag nästan ingenting. När jag började bli frisk åt jag väldigt mycket. För att jag var så förbannat hungrig efter lång tid i svält. Och för att jag ville bli frisk på riktigt så fort som möjligt. Mat är medicin. Men då och då, nästan hela tiden, var jag rädd. Jag var livrädd att jag skulle börja hetsäta. Och vart går gränsen mellan normalt matintag, mycket och hetsätning? Jag visste inte. Hade ingen aning. Och jag hade heller ingen hjälp från vården. Jag stod själv och visste inte vad som var rätt och fel. Fanns det ens något rätt och fel? Tjejen som var väldigt underviktig började äta bra. Vad kunde vara fel med det?

Nu i efterhand, när jag är helt fri så ser jag att det inte var fel. Det var bara så förbannat rätt. Hade jag däremot fått problem med hetsätning, så hade det kunnat bli dumt och hemskt. Men jag gjorde rätt då. Jag gjorde rätt som åt precis vad jag ville, när jag ville. Under min första period med anorexia låg jag på sjukhus i fem månader och fick lära mig mycket om att äta regelbundet. När jag blev utskriven blev jag sjuk igen. Och vården, de ville inte hjälpa mig. Därför bestämde jag mig för att bli frisk på egen hand. Ett beslut som förändrade mitt liv. Men det var också svårt, förbannat jobbigt. För jag hade ingen annan att dela mina tankar med, utan jag fick chansa precis hela tiden. Gå på min magkänsla. Min magkänsla sa; ät. Därför gjorde jag det. Men jag trodde aldrig att jag skulle bli fri från hungern, fri från längtan efter mat. Jag trodde att jag skulle äta fem mackor till frukost för resten av mitt liv. Men trots att jag stod utanför vården och att jag var jävligt ensam med mina funderingar, så blev det bra. På egenhand lyckades jag bli friskförklarad från min anorexia. Både i pappret och i huvudet.

Idag lever jag på ett behandlingshem och här äter vi väldigt regelbundet. Och jag har insett att kroppen mår bra utav det. Trots att jag är helt fri från ätstörningar så uppskattar min kropp detta. För den har fått en otrolig chans att återhämta sig. Kroppen vet nu att den får mat 08:15, 10:00, 12:00, 14:30, 17:30 och 20:45. Så regelbundet äter man knappast om man inte bor på behandlingshem eller liknande, eller om man inte har en ätstörning. Sådär regelbundet kommer jag inte äta när jag blir utskriven, men jag kommer alltid förstå vikten av att göra det. Det är såklart olika för alla, men jag mår bra utav det. Min kropp behöver det. För mig är detta en viktig del i min livsbalans.

Vad har du för matvanor? Mejla gärna in dem till blogg@shedo.org

Allt eller inget

Skribent: Jessica Andersson
 Tema: Livsbalans
 Redaktör: Jessica Andersson

Att gå hemma en hel dag eller att ha fullt upp dygnet runt? För mig har det aldrig funnits något mitt i mellan. Jag har varit tjejen som varit sjukskriven och spenderat varje dag framför teven. Men jag har också varit hon som varit sjuk men som levt ett friskt liv på utsidan. Hon som gick i skolan och jobbade samtidigt. Samma tjej som träffade kompisarna varje dag. Under dessa olika perioder har jag mått på samma sätt, haft samma problem. Men min vardag har sett annorlunda ut. Båda dessa olika situationer har varit dåliga för mig. Att gå hemma mest hela tiden har fått mig att må sämre. Men all stress gjorde mig också sjukare.

Idag har jag bra balans i livet. Idag är allt lagom. Precis perfekt. Idag är jag sjukskriven, bor på behandlingshem, vilar då och då, har praktik, pluggar ibland. Allt är perfekt för att jag har lärt mig vart gränsen går, och för att jag kan ändra min planering. Att vara flexibel har hjälpt mig mycket tillbaka till det där livet som är lagom. Att hitta gränsen har också lett till att jag orkar göra mer. För att jag tillåter mig själv att inte orka. Idag när jag börjar bli frisk och har hittat tillbaka till livet vill jag ju också göra mer. I grund och botten, bakom diagnoser och vård så är jag en tjej som tycker om att ha mycket att göra. Därför kan jag tillåta mig själv att ha en kalender som är fullbokad. För att jag vet att jag mår bra utav det och för att jag kan ändra min planering. Mitt veckoschema är inte skrivet i sten. Förr i tiden, då jag mådde tusen gånger sämre, fick inte mitt fullbokade schema förändras. För då var jag dålig och var tvungen att straffas. Att den bilden har förändrats totalt gör att jag klarar av livet på bättre sätt. Idag lever jag efter andra spelregler. Idag kan jag ha mycket att göra eftersom jag klarar av att vila.

Jag tror att det där är viktigare än vad vi tror, att hitta gränsen och acceptera att livet inte alltid blir som planerat. Ibland får vi helt enkelt försöka göra det bästa av situationen och prestera så gott vi kan. Ibland har vi jobb som inte är så lätta att ta ledigt från, ibland har vi en tenta som måste skrivas och ibland har vi en hund som måste gå ut och gå. Ja, en del saker måste vi göra, men att anpassa sin vardag så gott det går utefter vad man orkar kan man vinna mycket på.

Balans

Skribent: Linda Martell
Tema: Livsbalans
Redaktör: Jessica Andersson

Ja, hur får man rätt balans i livet?

Det har jag undrat många gånger och för min egen del så har jag väl ingen vidare balans på mitt liv utan jag går mer på en lina och hoppas på att jag inte ramlar ner!

Men jag tror att min väg till rätt balans i mitt liv är att fortsätta kämpa med det jag gör nu. Jag går hos min psykolog och försöker rensa ut alla skelett och demoner som jagar mig natt och dag! Jag trappar ur mina mediciner så att jag kan bli jag igen (vem jag nu är) och sakta men säkert växer det fram en person som har en egen vilja, en person som inte tar att någon annan trampar på mig och jag är inte lika rädd för att säga mina åsikter oavsett vad andra tycker om dem.

Jag gör det jag tycker är roligt, har på mig kläder jag trivs i, städar när jag känner för det och inte för att det ekar en röst i mitt huvudet som när jag var liten och som sa att "du ska göra det här". Jag sköter absolut om mitt hem och mina blommor, men på mina egna villkor, inte andras!

Jag bor själv med mina djur, tre hundar och en fågel som jag älskar över allt annat så de ger mig rutiner och ansvar vilket jag mår bra av. För hur illa jag än mår psykiskt så måste mina hundar ut på promenad minst tre gånger per dag och det gör att jag måste komma ut och detta ger mig en viss balans kan man kanske säga, eller rutiner i alla fall. Jag kan inte strunta i ansvaret för det är jag som har valt mina hundar och inte tvärtom! Så de har räddat mig många gånger från att spåra ur totalt!

Sen tror och hoppas jag på att hitta en stabil balans när jag har rett ut mitt förflutna och har hittat mitt självförtroende och min självkänsla och kan börja bygga upp mitt liv som jag vill leva det och inte som andra vill att jag ska leva!

Det är även viktigt för mig att hitta en balans i relationer till andra människor, oavsett om det är familj, vänner eller en relation!

Jag både tror och vet att jag kan lyckas även om det kanske kommer ta tid, men då får det göra det så att slutresultatet blir så nära 100% som möjligt och att jag kan gå vidare med huvudet högt i mitt "nya" liv med balans och välmående och kunna ta de smällar och gupp som man alltid kommer att råka ut för på ett bra sätt, för det kommer nog aldrig att finnas ett perfekt och problemfritt liv för någon! Så länge man kommer ihåg det så kommer man klara allt även om det kanske kommer göra ont vissa gånger så kommer man fixa det och gå vidare i livet!

Tack alla som läser det jag skriver! Ha en så underbar sommar som ni bara kan!

Veckans tema: Livsbalans

Skribent: Jessica Andersson
 Tema: Livsbalans
Redaktör: Jessica Andersson

Hej vänner! Jag hoppas att ni har haft en fin start på sommaren.

Veckans tema tänkte jag skulle vara Livsbalans. Trots allt är det ofta viktigt att ha en balans på olika saker i livet. Lite svenskt kanske, men lagom är ett bra ord i detta sammanhang. Det är viktigt att ha lagom att göra, varken för mycket eller för lite. Många mår bra av att ha en balans i träning och mat. Att sova lagom är också en sak som gör att många mår bättre. Så, hur ser det ut för just dig? Har du bra balans i ditt liv eller önskar du att du hade det? Har du haft det tidigare men idag tappat det? Hur gjorde du för att få en bra livsbalans? Jag blir jätteglad om ni vill mejla in era tankar, funderingar eller känslor angående detta ämne till blogg@shedo.org

Varm kram från Jessica Andersson