Mitt eget bloggande: "jag försöker behandla svåra saker på ett friskinriktat sätt, låter ljuset dominera utan att förtränga mörkret"

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: bloggen - det nya verktyget
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

www.inthelandoffairys.blogspot.com

Det tog ett tag från det att jag först hörde talas om fenomenet bloggen, till att jag började skriva själv. 2007 utvecklade jag min första depression och var till en början väldigt sluten, öppnade inte upp mig för vem som helst. Men tanken om att släppa min gard lite föddes, och en dag bestämde jag mig för att starta en blogg som en förklaring till vänner och anhöriga. Jag skrev på den i lite mer än ett halvår, innan jag slutade för att mitt liv tog en annan vändning. Under tiden hade jag fått väldigt bra respons på mitt skrivande, mer eller mindre okända människor kommenterade och gillade det jag skrev. Bloggen i sig var inte alls lika konstruktiv som den kunde varit, och mycket jag skrev kan jag ångra i efterhand.

Sen kom andligheten in i mitt liv, samtidigt som ett mörkt moln drog in över mitt liv. 2009 var ett långt och tufft år där jag bloggade mestadels om vad jag kallade min "själsliga sjukdom" under namnet "sjuk i själen". Bloggen var inte romantiserande, men jag ser nu att jag lite väl lätt drog på mig "offerkoftan" och lämnade ute det positiva som kanske hade kunnat få mig på andra tankar. Fram till 2010 ser jag mitt bloggande som stillastående, det utvecklades inte och behandlade samma ämne. Kanske behövde jag det då, jag vet inte. Jag hade ingen framträdande kraft inom mig, och ingen inom vården försökte locka fram det heller. Jag sågs som sjuk och skrev som en sjuk. Tills den där dagen i mars 2010, då jag klev in i min nuvarande behandlingsmottagnings varma miljö, och såg ett ljus blända.

Snart sågs jag som en frisk människa med skadad själ, istället för en vandrande sjukdom. Jag omvärderade min livsfilosofi. Jag upptäckte min inre kraft i samma stund som jag klev in i rummet där min psykolog satt, och sade "jag har redan bestämt mig, jag ska bli frisk. Det finns inget annat". En kraft min psykolog beundrade och fick att framträda. Jag raderade min sjukdomsfokuserade blogg och skapade bloggen "född på nytt".

Jag sluter mina ögonlock

Låter mig falla mot slutet

Tänker ej på min framtid

Glömmer bort allt förflutet

Allt vilar i stillhet

Jag vidrör frihetens händer

Väcks av en brinnande låga

I stunden då mörkret vänder

Då jag öppnar mina ögonlock

Är det en annan värld jag ser

Låter dåtiden förbli ett minne

Utan att påverkas något mer

Själen påbörjar sin resa

Utan att kroppen är förbytt

Ty, jag är ännu densamme

Jag är bara född på nytt

                                                                                       

Min blogg belyste mina svårigheter, samtidigt som den framhävde det ljusa. Jag umgicks med vänner som såg det ljusa i livet, och fick rätt behandling. Detta gjorde även mitt skrivande väldigt konstruktivt. Det pågick ett bra tag, orden flöt längs med livet och snuddade hela tiden ljusglimtar. Innan jag återigen hamnade snett och släppte in väldigt mycket sjukdomsfokus i mitt liv, under samma veva som jag flera gånger var inskriven på slutenvårdsavdelningar. Där var du inte frisk, hur frisk du än var när du släpptes in. Jag visste inte var jag stod, och manipulerades lätt att börja hålla kvar vid min vad de kallade "svåra sjukdom" - skrivandet fortsatte i samma spår och "född på nytt" började färgas svart.

Det var svårt att skriva i en blogg som var antingen inriktad bara på mörker, eller bara inriktad på ljus. Jag kände att namnen ljög då jag inte alltid kunde hålla mig kvar vid vad det stod för. Jag började tröttna på allt svartvitt i världen, och insåg att det fanns så mycket mer nyanser i mig. Jag släppte bloggandet ett tag, behövde tid att fundera på vem jag var. I juni 2011 bestämde jag mig för att skapa en neutral blogg, en blogg där varken sjukdom eller friskhet skulle prioriteras. Jag blev trött på begreppet "sjuk" och "frisk", trött på att se mig själv skriva så inrutat åt det ena eller andra hållet. Bloggen skulle inte handla enbart om mina svaga eller starka sidor. Den skulle handla om mig, i helhet! "Lost in the land of fairys" föddes.

Det första halvåret utvecklades inte bloggen så märkbart, jag skrev om min vardag och mitt mående, alltid med en positiv avslutning och kämparglöd. Sakta växte jag, men hinder i mitt liv stoppade min utveckling. Det fanns inte plats för grönska. Jag skrev väldigt sällan för att jag inte ville skriva enbart negativt, och när jag väl skrev fanns ingen substans i texten. Kanske hade jag förlorat mig själv, nästan givit upp. Dagen jag bestämde mig för att välja livet och för att släppa mitt gamla liv helt, blev en nystart för mitt skrivande. Under det kommande året har jag utvecklats mer än någonsin, och gjort framsteg efter framsteg.

Idag tar jag avstånd ifrån identifiering, romantisering och sjukdomsfokusering på min blogg. Jag försöker behandla svåra saker på ett friskinriktat sätt, låter ljuset dominera utan att förtränga mörkret. Mina inlägg har blivit alltmer sunda, och jag ser min egen utveckling i bloggen. För att på utsidan ge sken av vad som numera finns på insidan, har jag ändrat min blogg lite. Hela sidan "diagnoser" togs bort, förlorade sin mening. Jag är inte mina diagnoser, och jag ansåg att det finns bättre sätt att berätta om min själsliga smärta än genom ett namn på en sjukdom. Diagnoserna sade ingenting om mig, och i mina ögon blev de obetydliga. Nyligen läste jag igenom en annan sida som kallades "kort sjukdomshistoria" och såg texten med helt nya ögon. Det var inte jag längre. Jag ändrade uttryckssätt och ordval, omvärderade mitt sätt att beskriva min situation på.

Jag orkade inte med bilden av mig själv som sjuk längre. Jag orkade inte med den stämpeln, och insåg att jag själv uppehöll den genom att beskriva mig själv så. En våg av frihet och lycka har stormat in i mitt liv, och nu markerar jag det genom att hålla mig ifrån tidigare sätt att uttrycka mig på. Det är ett nytt liv nu, jag är en ny person. Bitarna i mitt liv har fallit på plats, och jag vägrar se på mig själv som en sjuk människa igen. Bloggen speglar numera MIG, som person, och inte vilka mina mörka sidor är som sådana. Jag är inte mina mörka sidor, jag är inte mina ljusa, jag är jag och mina sidor är något jag äger. Ens mående och livssituation speglar inte DIG, som person - det är bara något du bär.

I och med den insikten är jag ny som både människa och skribent. Jag har en mängd av inspiration, tankar och idéer som äntligen har fått plats att blomstra. Det ger mig så oerhört mycket glädje och skrivglädje. Jag är gjort för att skriva, och det är något som alltid kommer finnas med mig. Hoppas min lilla berättelse väckte tankar om ditt skrivande, och att det kanske ger dig inspiration att själv börjar skriva. Bloggen är trots allt ett fenomenalt sätt att kommunicera - var inte sen att haka på! Skriv gärna till vår adress; blogg@shedo.org <-- lämna en adress till din blogg. Kanske syns även du här en dag?

Lämna aldrig din dröm, och glöm aldrig vem du är bland alla ord och stavelser. Finn dig i ditt skrivande - låt orden flöda!

Värme och kärlek, Yasmine

Hur fungerar ett bloggande; och ett bra bloggande?

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: bloggen - det nya verktyget!
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Innan jag går in på mitt privata bloggande - tänkte jag ta itu med lite viktiga frågor angående dagens bloggande! Särskilt om den belyser svårigheter, som ätstörningar och självskadebeteende.

Foto: google.se

Fördelar och nackdelar:

Med dagens nya verktyg finns både för- och nackdelar. Väger fördelarna upp nackdelarna? är en bra fråga.

Fördelarna med bloggen är bland annat att på ett enkelt sätt nå ut till många olika målgrupper med ett budskap, att starta en viktig debatt och att få ta del av andra synsätt. Snabbt blottar du en del av dig själv, som i bästa fall kan hjälpa någon annan genom att ge hopp, visa läkningsmetoder, stötta och tankeväcka. Du får snabba gensvar, det är billigt och många får ta del av dina tankar. Nackdelarna är faktiskt snarlika - det finns en baksida med att blotta ditt innersta och försöka hjälpa. "Hjälpen" kan bli att "stjälpa" istället, och där är du farligt ute. Det är lätt att man klampar på lite mer av bara farten, du lämnar ut en liten för privat del av dig själv som kan sätta dig i fara. På internet sprids ord väldigt snabbt - och fel person kan få ta del av dina ord. När det kommer till att skriva om svårigheter, ett ämne som måste beröras, kan det lätt ske på fel sätt. Förutom att du kan tillåta andra att skada dig, finns en risk att du råkar skada en annan person, genom att beskriva din situation på ett lockande och triggande sätt. Nu kommer vi till nästa fråga.

Hur bloggar man om ätstörningar och självskadebeteende; utan att trigga?

Foto: google.se

Idag finns det väldigt många bloggar om psykisk ohälsa, självskadebeteende och ätstörningar. Vissa välbesökta, vissa mer undangömda. Jag har läst några jag genast fattat tycke för - eftersom de beskriver sin situation på ett försiktigt men konkret sätt, utan fokus på oväsentligheter som antal sår och kilon. Istället fokuserar bloggarna på känslor och grund till symptom, med kontraster av ljus i mörkret. Men det är inte allt som existerar inom internets farliga väggar.

Det har kommit en våg av romantiserande bloggar om självskadebeteende, självmord och ätstörningar. Ni har kanske hört talas om pro ana? I en värld där brutalt mörker blir en livsstil att uppnå för status i den "sjuka" världen. I många fall tycker jag attityden kring den sjuka, är mer sjukt än vad grunden behövt vara. I den världen handlar status om antal stygn, sår, ärr, kilon, antal suicidförsök och flest gånger på en slutenvårdsavdelning. Och i många fall stannar det inte patienter emellan, utan sprids på internet likt en virus. Bloggar som blottar sårade armar, utmärglade kroppar, bilder på droppställningar och medicinburkar, som om det väsentliga i det hela är det som syns. Symptomen. I en stor mängd fall kantas bilderna av romantisering, en människas värsta mardröm som en levande poesi - något som egentligen borde avskräcka, men det gör det inte. Det går inte att säga "det är farligt att skada sig - gör det inte!" i ett sådant sammanhang och räkna med att unga tjejer och killar inte ska haka på, om de får intrycket att självskadebeteende och ätstörningar är en livsstil.

För att ta avstånd från denna epidemi gäller det att tänka inte bara ett steg, utan två steg, före. Det är lätt att i stundens hetta lägga till några fraser för mycket, för att det är så du känner just då. Vänta lite med att lägga upp ett sådant inlägg - till då du kan mer neutralt läsa och bedöma, och vet vilka ord du kan ta ansvar för. Att äga en blogg är ingen enkel sak, kanske kan man jämföra det med ett husdjur. Du måste veta att du kan ta ansvar för ditt "djur" innan du väljer att påbörja. Det går att skriva om ätstörningar och självskadebeteende utan att trigga - fast inte sagt att det är lätt! För att betona smärtan i sin sjukdom eller problematik, är det svårt att låta bli att få fram beteendet som det verkligen är. Men det går att träna upp ett mer konstruktivt skrivande, genom att välja ord och uttrycksätt. Många gånger inser man inte faran med att skriva destruktiva handlingar, då gäller det att bli medveten och verkligen ta sig tid till att sätta sig in i läsarens situation. Balans är det som gäller, en bra start är att göra en tankekarta (mindmap) över upplägget på dina texter. Vad skapar negativa spiraler? Vad kan jag skriva istället? Här kommer fler tips och idéer!

Tips och idéer till dig som bloggar!

Foto: google.se

- Vänta en dag med att lägga upp något som kan tyckas vara triggande - fundera; hjälper detta mig, och hjälper detta de som läser, åt rätt håll?
- Lägg fokus på känslor och tankar bakom handlingar, orsak och grund - för att förhindra att läsarnas fokus blir på själva självskadandet. Visa att det är DU och JAG som står i fokus - inte våra handlingar.
-  Lägg energi på kontraster mellan ljus och mörker, finn alltid något positivt i varje negativitet, även om det är svårt att hitta i de värsta stunderna. Detta även för att DU ska ändra dina tankebanor, och lägga fokus på både problem och problemlösning i ditt liv.
- Innan triggande bilder läggs upp, fundera. Vad vill jag säga med denna bild? Hur kommer denna bild väcka reaktioner? Är denna bild verkligen väsentlig i sammahanget?
- Tänk till innan du väljer namn och webbadress. Ska bloggen ge sken av att jag är en frisk människa med en sjukdom, eller en sjuk människa utan friskhet? Är det nödvändigt att skapa ett namn utan vilka symtom, diagnoser och mediciner du har; eller finns det namn som väcker mer positiva känslor?
- Självklart är bloggen även till för dig i de svåraste stunderna; att skriva av sig ilska och sorg är aldrig fel - men det måste ske på rätt sätt! Granska din text; finns det triggande ord som kan bytas ut för att mer "luddigt" beskriva? Beskrivs självskadan mer utmålande än känslor och grund? Skulle JAG reagera; inte negativt men destruktivt; utav texten?
- Försök att inte lägga över ett stort ansvar hos dina läsare då du mår som sämst; utan kontakta någon som faktiskt kan hjälpa dig och hantera din kris.
- Beskriv livet med poesi, istället för din sjukdom!

Och framförallt...

- Glöm inte dig själv bland alla symptom och handlingar; vem är DU i det hela, vad vill DU få fram; som människa?

Som sagt; det är aldrig fel att belysa ett svårt ämne - men det gäller att göra det på ett bra och konstruktivt sätt!


Värme och kärlek, Yasmine

Tema: bloggen - det nya verktyget!

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: Bloggen - det nya verktyget!
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Foto: min första bloggbild, 2011

Ibland kryper det inpå en, den där tårögda känslan av hisnande sorg. När man minst anar det sitter man där framför skärmen, lyssnar på en sorglig låt och kollar på bilder i en undangömd fil på datorn. Får inte fram tårar, det ligger liksom på lut. Och så känner man en ledsamhet likt den man känner så något slitits ifrån en, något dyrbart men ohållbart. Och ibland är det precis så det är.

... så påbörjade jag min privata blogg i juni, 2011. Sedan dess har jag skrivit över 200 inlägg. Lagt ned tid och energi för att sprida mitt budskap i internet världen. Och visst har jag närmat mig mitt mål. Med målande ord om livets ljus har jag tagit avstånd ifrån allt romantiserande om själslig smärta, där jag istället ersatt dödens poesi med humor och livsglitter. Från början var det svårt att sätta gränser mellan mitt privata liv och det jag ville få fram i text på bloggen, men det har blivit allt lättare. I min blogg är jag författaren Yasmine, och vissa sidor av mig själv lämnar jag utanför. Samtidigt vill jag i vissa fall få fram den nakna sanningen, då orden kan beröra svårigheter och smärta.

För bara, ja egentligen några år sedan, kom internet och en ny värld öppnades för många. Tidigare använde man tangentbordet för att påta ihop böcker, och ännu tidigare skrivmaskinen. Men nu var det möjligt att sprida information och kunskap i cyberrymden. Detta har varit både positivt och negativt. Nu kunde undangömd information om ens innersta väsen spridas som ett virus från skärm till skärm, det fanns verktyg för "fula gubbar" att hitta unga tjejer och mycket som inte egentligen skulle komma fram - fick människor veta! Men det var inte allt. För nu fanns det också ett helt nytt sätt för människor att ta kontakt. Och så kom bloggen.

Vem har inte en blogg, idag? Det finns bloggar om mode, bloggar om kändisar, bloggar om djur och natur - och bloggar om svårigheter! Det skrivs och det sprids, det uppfattas och det tas skada. Samtidigt öppnar den nya världen nya möjligheter - och även ljus kan spridas! Någonstans kom SHEDObloggen in i bilden, för att sprida information och hopp. Jag har haft en 5-6 andra bloggar, de flesta har runnit ut i sanden efter ett tag. Men så skapade jag min egna personliga blogg, och jag märker att antalet läsare ökar alltmer. Det ger kraft och näring att fortsätta, och jag älskar skrivandet!

Denna vecka kommer beröra ämnet "bloggen - det nya verktyget!", och jag kommer skriva både om mitt eget privata bloggande, och fördelar och nackdelar med bloggandet, tips och idéer för er som vill börja blogga, om konsten att skriva om svåra saker som ätstörningar och självskadebeteende - och så vill jag givetvis ha in era tips på bra, friskhetsinriktade bloggar! Skriv, skriv, skriv.

Tanken väcktes då jag fick in ett bloggtips på vår mail. Nu vill jag ha in fler! 

Sänd in ditt bidrag till blogg@shedo.org <--, berätta om din blogg, hur tanken till en blogg föddes och vad du vill nå ut med!

Värme och kärlek, Yasmine