Att uppskatta det man har

Skribent: Maria
Tema: Medvetenhet
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Det senaste två åren har varit en fantastisk resa för mig. En resa mot ett friare liv där fördomar och
verklighetsbilder har ruckats på, fallit och förändrats. Här om dagen sa jag till en vän att mitt liv har förändrats så otroligt mycket. Men precis när jag sa det, insåg jag att det inte alls stämde. Visst har mitt liv förändrats, jag har en del nya vänner, jag har bytt lägenhet och jobb. Men det som har förändrat ALLT är inte dessa fysiska saker. De fysiska förändringarna har bara kommit som ett resultat av det nya sätt som jag uppfattar välden på. Det är ganska skrattretande att titta tillbaka på mitt liv och inse att jag hade kunnat vara precis lika lycklig då som nu eftersom hela "problemet" satt i min hjärna.

Vad menar jag då med att sättet att se på världen har förändrats? Jo det handlar om att jag har insett att allt börjar med mig. Som det något klyschartade uttrycket du kan inte älska någon annan förrän du älskar dig själv. Klyschartat eller inte, det är SÅ sant. Tidigare uppskattade jag till exempel inte alls det jag hade i mitt liv, tvärtom trodde jag att jag behövde en massa mer saker för att bli lycklig. Mer pengar, ett annat jobb, en bättre lägenhet, åka på mer exotiska semestrar....ja listan var lång. Ganska exakt 1,5 år har det tagit mig att inse att de där sakerna spelar en väldigt liten del i hur lycklig jag är. Efter 1,5 års hårt arbete med min mentor förstår jag nu att allt jag behöver finns inom mig och samma sak är det med dig. Du vill kanske inte tro det men så är det. Om man är olycklig är det lättare att titta på allt runt omkring för då har man något att skylla på.

Så länge man inte uppskattar sig själv och det man har runt omkring sig kommer man aldrig bli lycklig oavsett vad man har omkring sig. Uppskatta det du har och mer kommer komma till dig automatiskt. Fantastiska saker händer lyckliga människor som uppskattar det som de redan har, inte olyckliga människor som inte kan se och uppskatta allt det fina de har i sina liv. Vissa av oss lever under väldigt tuffa omständigheter men vi har alla någonting att vara tacksamma för, din sköna säng som du inte behövde bygga själv, det rena fina vattnet som magiskt bara kommer ur kranen när du vrider på den, blommorna som växer i din trädgård, solstrålarna som värmer dig och ger dig energi. Allt det som bara händer och finns där utan att du egentligen behöver göra någonting. En mamma som bryr sig om dig oavsett hur elak du är mot henne, en pappa som sliter hårt för att se till att du har det bästa även om han känslomässigt inte kan förstå vad du går igenom eller en vän som alltid finns där i vått och torrt. När vi känner tacksamhet öppnar sig våra hjärtan och då lämnar vi rum för att ta emot mer.

Jag har börjat med att varje morgon ta 5 minuter att tänka på vad jag är tacksam för. Antingen sitter jag ned och blundar och tänker på det och känner tacksamheten i mitt hjärta. Eller så skriver jag ned det på ett papper. Det är ett fantastiskt sätt att starta dagen, det gör mig mer positiv, tacksam och ödmjuk. Testa du med, jag lovar att saker och ting kommer att börja hända i ditt liv.

Önskar oss alla en underbar fredag
Mycket kärlek
Maria

Att vara snäll mot sig själv

Skribent: Maria
Tema: Medvetenhet
Redaktör: Yasmine Ejner Lind     

Att vara snäll mot sig själv kan vara lätt att prata om men så mycket svårare att omsätta i handling. i helgen var jag på en yoga kurs. Det är en något annorlunda yoga kurs där man inte endast fokuserar på att få en vältränad kropp och få ro i sinnet. Man jobbar mycket med att få kontakt. Bland annat kontakt med sig själv och sin kropp. Kan låta löjligt enkelt men hur många av oss är det egentligen som funderar på hur vi andas? Märker du när du andas djupt och avslappnat och när din andning blir tight och kontrollerad? Har din andning ändrast under det senaste året? Vad händer i din kropp när du blir glad eller ledsen? Har du någon gång stannat upp i din glädje eller ledsamhet och blivit medveten och känt efter, vart känns den här känslan egentligen? I magen, i bröstet, i hjärtat, i magen? 

På yogans första dag blev jag medveten om hur mycket jag spänner mig i rörelserna istället för att slappna av. Sanningen är ju att kroppen vet hur den behöver röra sig för att må bra, det är bara vi själva som står i vägen för att låta den göra det. Jag upptäckte också hur hård jag är mot mig själv. Man skulle lära sig en koreografi och jag spände mig så mycket att jag inte kunde utföra alla rörelser helt enligt koreografin. Då insåg jag hur elak jag är mot mig själv när sådana situationer uppstår. Tankar som fy f-n vad dålig jag är, jag bodde kunna bättre och du är värdelös bara snurrade runt i min hjärna. Med resultatet att jag spände mig ännu mer och verkligen inte kunde utföra koreografin. Dessutom blev hela upplevelsen smärtsam och istället för att bli mer avspänd som syftet är blev jag mer spänd. Hela lördag  kvällen fortsatte jag att vara hård mot mig själv för att jag tyckte att jag hade misslyckats. Men så pratade jag med min mentor och berättade hur jag känner och då frågade han. 

- Tycker du om yoga? Ja, jag älskar det svarade jag. 

-Då så, gå till yoga klassen och ha roligt, kom ihåg att du älskar det. Då kommer du slappna av och du kommer inte bry dig om du gör bort dig eller ser dum ut eller inte kan koreografin. Det spelar ingen roll det viktiga är att du gör något du älskar. 

Det funkade verkligen, jag gick till yogan med tanken att jag älskar det här och vips var det som att spänningarna och min självkritik minskade med 99%. Instället infann sig en lekfullhet och nyfikenhet som gjorde att jag verkligen kunde slappna av och njuta av yogan. 

Min lärdom av helgen är att man behöver vara lite mer snäll mot sig själv. Att vi egentligen bara är självkritiska för att vårar egon (den där elaka rösen i huvudet) inte vill att vi skall se hur underbara vi faktiskt är. Så nästa gång du känner självhat och självkritik. Stanna då upp för en sekund och var medveten. Observera vad är det som händer? Vad skulle hända om du var snäll mot dig själv istället?

Önskar er en underbar vecka

Love and light

Maria

Kärlek kan vara att släppa någon fri.

Skribent: Catarina Carleson
Tema: Kärlek
Redaktör: Linda Adolfsson

Foto: http://weheartit.com/Nicnak22 "Om kärlek. Hur ska jag kunna skriva om det?" tänker jag och försöker reda i alla tankar som dyker upp. Barnen, ja barnen är min kärlek. Den eviga, aldrig sinande, den villkorslösa… För de egna barnen och extrabarnen. Den är självklar, grundläggande, en kärlek som aldrig någonsin går att ifrågasätta eller välja bort. Det finns inte på kartan! Så gott med en kärlek som inte går att ifrågasätta. All annan kärlek går faktiskt att ifrågasätta, och frågan är då om det verkligen är kärlek? Vänner. Ja, jag har vänner jag älskar. Mycket. Några få, riktigt nära vänner. Ett par som har hängt med och blivit längre relationer än den längsta relation jag haft med en partner. Låååånga vänskapsrelationer som ändrat sig och utvecklats under många år. Tryggheten att veta att man kan ringa mitt i natten även om vi inte talats vid på ett halvår. Man vet var man har varandra ändå och det är helt ömsesidigt. Skönt med sådan vänskap. Så till den mest komplicerade kärleken. Den gentemot en partner, i mitt fall en man. Män. Nu med några år på nacken och ett par, tre, längre förhållanden på samma nacke kan jag konstaterande att kärleken är inte statisk och oföränderlig. Ser att den går i vågor, bildar mönster. Jag kan åter känna kärlek för den man jag har barn med, men som jag har känt både likgiltighet och varit så stridig mot att jag trott mig känna hat. Kan känna kärlek till ex som jag har trott att jag inte alls skulle kunna känna något för alls. Jag vet nu, att älska, vilja ha och behålla inte behöver innebära samma sak. Att älska kan än mer vara att inte vilja ha och äga någon utan släppa någon fri. Att vilja se denna någon flyga, bli lycklig, våga leva... även utan mig kanske, rent av.

Nyckeln till mitt inre.

Skribent: Hanna Pålsson
Tema: Kärlek
Redaktör: Linda Adolfsson

Foto: http://aimeelikestotakepics.deviantart.com/

Du bär en nyckel,
en nyckel som leder till mitt inre.
Jag finns vid din sida som du finns vid min.
Jag har dig älskad och håller dig kär,
det kommer jag att göra tills den dagen då jag inte lever mer.

Den 5 juni 2009 gick jag och min kille på vår första dejt, redan då visste vi båda vad vi ville. 6 juni 2009 var Jag och Alex redan ett par. Jag och Alex har bott tillsammans sen november 2009 då jag flyttade till vårt hus, där vi bodde tillsammans till dess Alex flyttade till Basel i februari 2010. Jag flyttade till honom i juni 2010. Vi båda två vet att vi vill leva ett liv tillsammans. Vår kärlek växer för dag som går. Alex bär på en nyckel som går till mitt inre. Det är bara han om kan beröra det. Till alla hjärtans dag igår skrev jag 20 kärleksförklaringar till min älskade om varför jag älskar honom så mkt!! Mitt hjärta är hans, och jag vet att mitt hjärta kommer att slå för den pojken för evigt.


20 kärleksförklaringar

1. Du är underbar och söt.

2. Du har vackra ögon. Jag smälter när jag kollar i dom.

3. Du bär nyckeln till mitt inre.

4. Du finns alltid där, som jag finns för dig.

5. Du är kärleken i mitt liv.

6. Jag älskar dig från botten av min själ och från mitt hjärta.

7. Du är den som betyder allra mest för mig.

8. Du är den jag vill spendera mitt liv med.

9. Du är världens bästa pojkvän.

10. Du är världens bästa sambo.

11. Jag är säker på att det är dig jag vill ha barn med. Det kommer vi att få inom några år. Vet att du kommer bli en lika bra pappa till våra blivande barn som du är pojkvän och sambo.

12. Du är den finaste jag vet.

13. Du är min ögonsten.

14. Du är den vackraste jag vet.

15. Jag kommer aldrig sluta älska underbara dig.

16. Bara tanken av att du är min får mig att smälta. Bara tanken av att det alltid kommer vara så gör mig lycklig.

17. Du gör mig till världens lyckligaste flickvän/sambo.

18. Den dagen då mitt hjärta slutar slå kommer jag sluta att älska dig.

19. Du kommer för alltid vara mitt allt här i livet. Den dagen då vi får våra barn kommer du och dom dela på "mitt allt"-platsen i mitt liv.

20. Jag älskar dig idag, imorgon och för evigt.

Att skapa ett vi.

Skribent: Linda Adolfsson
Tema: Kärlek
Redaktör: Linda Adolfsson

Jag har drabbats av förälskelse av det största slaget. Det är så starkt och tryggt i mig att det inte finns ord. Mest finns det inte ord för att jag inte förstår hur jag kan känna som jag gör. Hur det kan kännas så rätt. Hur han med några få ord kan få hela mitt humör att vända under en katastrofdag. Han sätter mig ur spel på ett sätt jag är ovan vid. Det är något mycket speciellt med den här vuxna pojken som nästlat sig in i mitt hjärta på de mest konstiga vis. Jag har inte ens träffat honom sedan december och det var första gången vi sågs, någonsin. Det är något med hans sätt att se mig som gör att jag är kvar. Hans ordval, hans charm och hans sätt att aldrig krångla till det. Han tar mig för den jag är utifrån den bild han får och är hela tiden så tacksam varje gång jag ger honom en liten bit till av vem jag är. Precis som jag känner med honom. Varje liten detalj får mig bara att tycka om honom mer.

Han finns med mig och jag finns där med honom. Jag vill krypa ihop i hans trygghet och i hans vackerhet och i hans världsbild. Det började med att han beundrade mig. Det började med att våra energier sammanstrålade som om det var meningen att vi skulle träffas. Det fortsätter. Vi fortsätter utforska vad de där energierna mellan oss ville säga. Det här är en början på att jag faller för honom, faller in i kärlek och jag vill inte stoppa det. Jag är inte rädd. Jag är så oerhört trygg. Samtidigt som han får mig att helt tappa alla principer och all sans jag hade kvar.

Jag hade en klok lärare en gång som sa "Kärleken ska skapa ett vi - utan att förgöra ett jag". Det här är första gången jag förstår innebörden av de orden. Första gången jag känner att istället för att jag anpassar mig efter honom blir jag förstärkt av honom. Han får mig att uppskatta mina egna svagheter. Han får mig att skratta åt de mest pinsamma saker jag vet. Jag kan dela allt från mina största rädslor till att jag precis vaknade i en varm säng. De mest betydelselösa saker får en annan innebörd med honom. Jag kan vara jag. Han kan vara sig själv. Så länge vi håller fast vid det är vi oslagbara.

Vi ska ses i helgen. Efter tre månaders väntan är det äntligen dags. Med fjärilar i magen och hopp om trygghet åker jag iväg för att återse honom. Han har öppnat låsta rum de här månaderna. Rum jag inte visste att jag hade. Han vet det inte själv.

Om jag inte hade träffat den här underbara människan hade jag nog skrivit om alla mina fantastiska vänner, om mina bröder. De är kärlek. På ett annat sätt. De är kanske ännu viktigare. Jag har nog aldrig upplevt den här känslan med någon annan tidigare. Känslan av att vara rädd för att det är så stort och mäktigt. Jag får svindel när jag tänker på hans blick.

Kärlek - vad vill du berätta?

Skribent: Linda Adolfsson
Tema: Kärlek
Redaktör: Linda Adolfsson
Foto: Laura Petersen

Jag har länge sagt att jag inte tror på kärlek, att jag ska leva ensam. Kanske var jag mest rädd för att mina ord skulle bli sanna. När jag minst anade det dök han upp i mitt liv och jag tappade all sans. Jag kommer berätta mer om det senare i veckan. Om min kärlek. Jag kommer minnas de ord en vänlig själ sa till mig i tonåren: Kärleken ska skapa ett vi - utan att förgöra ett jag.

Vad vill du berätta? Är du förälskad och vill skrika ut det till hela världen? Gör det här! Har du varit olyckligt kär och vill berätta för läsarna hur du tog dig igenom det? Är du gift? Har du hittat din livskamrat? Drömmer du om kärlek? Hur tänker du dig att det ska vara? Hur tänkte du dig kärlek som barn och hur tänker du den nu?

Maila ditt bidrag till: shedo.blogg@gmail.com