tisdag 22 januari 2013

Era tankar!

Skribent: Johanna Hildingsson
 Tema: Fritt!
 Redaktör: Johanna Hildingsson

Hej!
Jag tycker vi kör vidare ett tag till med temat fritt medan vi samla ihop de nya bloggredaktörerna.

Har du något du vill dela med dig av? En dikt, en text, en bild, en historia? Skriv om vad du vill, kärlek, glädje, sorg, något peppande, en solskenhistoria eller kanske någon du vill tillägna några fina ord.

Glöm inte nämna om du vill vara anonym eller ha med ditt namn.

Ser fram emot era texter!

Varma Hälsningar
Johanna

söndag 20 januari 2013

Hjärnspöken.

Skribent: Anonym
 Tema: Fritt!
 Redaktör: Johanna Hildingsson

Hjärnspöken
De säger jag väger för lite
De säger att jag är för smal
Att hjärnan och ögonen ljuger
Att bilden i spegeln är fel
 
De säger jag vet och är klok
De säger att jag kan förstå
Men vad de än säger och vad de än gör
Så vet jag en sak ändå
 
Jag vet att jag inte förstår
Att nån som förstår och är klok
Kan låta sig luras av spöken och häxor
Och se det som alls inte finns

fredag 18 januari 2013

Min historia

Skribent: Anna Karlsson
 Tema: Fritt!
 Redaktör: Johanna Hildingsson


Hey guys.
This is my story.
The reason for me to start cutting was most because of a boy, but I'll tell you all the reasons.

When I was three years old my little brother died, when he was one month and 28 days old. I was devastated, I didn't understand death but I understood that I was never going to see him anymore.
My mother and father started to fight, and when I was six my father left us for the first time, he came back but left again a few months later. Mom decided to not take him back, and they divorced. After then I didn't trust my daddy.
And when I was 11 the kids in my class started to bully me, when I was 14 the whole class (and the whole village) bullied me. I didn't leave the house, so I had to change school. But it didn't help so much, because I was already depressed.

And right in that mess one of my best friends disappeared (he didn't die, he just went underground).
My family became broken, we started fighting, and in that mess my little sister got her autism diagnosis. And she started hitting my youngest sister. (I should say that I'm afraid of fights, I'm getting more depressed then). Me and my youngest sister started going in some kind of therapy for learning about how my middle sister works, it was awful. I was getting more and more depressed, but I hid it well, my family didn't know anything.

I was 14 when I tried to kill myself the first time, I tried to jump out of a window from building with three floors, but my fright of heights stopped me from actually jumping.

When I was 17 my best friend reappeared, and I was so broken just then that he manipulated me to think that I loved him more than as a friend. So we started dating, secretly, because I was still bullied and my mother didn't like him.

After three months he broke up and everything broke for me, I started cutting and thought that everything was his fault. But when he gave me permission to see another guy I started thinking about my childhood and found more reasons to cut, I was cutting everyday, deeper and deeper. I met this other guy and he supported me. My school nurse called my mother and told her I was cutting. I got a hell from her and from my father. My mom watched me like a hawk and the only time I could cut was in the shower or late at night when my youngest sister were asleep.

I started dating the boy who supported me and I held up cutting for periods of one or two weeks and sometimes 1 month. I thought I could deal with it and I thought I was strong, but as soon as the fightings started at home I'd cut...
I wanted to be free for three months but didn't make it a single time, so I lost hope. And started cutting everyday again.

The bullying continued in my home village and I'd cut even more. I hid the scars for my mom and dad. I tried to search for help, but nobody cared, nobody listened. I talked to the nurse often and she tried to help, but nothing worked.

After one year of cutting I tried to drown myself, I met a psychiatrist and she sent me to a doctor. I was being locked up, for three days. Then I got a contact with a professional and things started to get better. I stopped cutting so often, but I continued.

Now I have a diagnosis, waiting for the right treatment and just had 20 moths with my boyfriend, and I'm on the way of stop cutting :)
I feel a lot better, and I'm getting help.

Thanx for reading and thanx for all the support that this group have given to me.

Love Anniz

Är du en av våra nya bloggredaktörer?

Hej!

Just nu har Yasmine valt att vila som redaktör, alltså är jag helt ensam och skulle tacksamt ta emot dig med erfarenhet av ätstörningar och/eller självskadebeteende som ny redaktör till bloggen!

Vi behöver en eller två till redaktörer, och vi har ansvaret en vecka åt gången då vi själva väljer tema, skriver om det och samlar in läsarnas egna berättelser om det temat. Är du den vi talar om?

Skicka då ett mail till blogg@shedo.org och berätta lite om dig själv, varför just du skulle vilja vara med och driva bloggen. Hjälp oss sprida ny kunskap och berätta om dina tankar och idéer!

Varma hälsningar 
Johanna

onsdag 16 januari 2013

Min hemlighet.

Skribent: Emelie
 Tema: Fritt!
 Redaktör: Johanna Hildingsson

Det handlar om att le, fast man vill gråta. 
Det handlar om att ge allt, men inte få något tillbaka.
Jag vet att det låter klyschigt, men det är sant.
Det handlar om att vara omringad av människor, men ändå känna sig så jävla ensam.
Jag förlorar mig själv. Tynar bort i min sorg som alltid finns där och äter på mig. 
Jag ser ut som ett monster, går som en zombie, är ett osynligt spöke. 
En halvt levande människa som ibland önskar att hon vore död på riktigt. 
Ja, det man sjunker in i är mörkret inom sig.
Fängslad i sina egna tankar, de som aldrig sover. 

Det känns som att drunkna.
Men det värsta är inte att ingen hjälper mig upp ur djupet.
Det värsta av allt är att se alla andra andas, skratta och le. Hur kan de vara så glada hela tiden?

Dagarna är ett helvete, nätterna är värre.
En evig kamp, och jag är min egen fiende.
Bara att lyfta pennan på lektionen är en börda,
Bara att stoppa en morot i munnen får mig att vilja spy,
och den där klumpen i magen...
Den försvinner inte.
Och därför går jag runt där.
Orolig och tyst med tyngder på axlarna.
Och med en hemlighet gömd under den långärmade tröjan.

tisdag 15 januari 2013

Din egen berättelse.

Skribent: Johanna Hildingsson
 Tema: Fritt!
 Redaktör: Johanna Hildingsson


Fick ett mail för ett par dagar sedan med frågan om man får skriva in till SHEDO-bloggen med sina egna texter och berättelser. Och svaret på det är absolut! Skriv! Har du något du vill dela med dig av, även om det inte passar in på veckans tema så skriv ändå så publicerar jag det. Glöm inte skriva om du vill ha med ditt namn eller om du vill vara anonym.

Just nu har jag ensam hand om bloggen, så jag tycker vi tar någon vecka eller två med tema fritt. Skriv och berätta om det som ligger dig varmt om hjärtat, som gör dig glad, ledsen, arg eller som du tycker är värt att ta upp. Kanske någon du vill tillägna några ord eller om du har en berättelse som du vill dela med dig av. Skriv precis det DU vill. Adressen är som vanligt blogg@shedo.org

Ser fram emot att få dela med mig av era berättelser!

Varma hälsningar
/Johanna

torsdag 10 januari 2013

Vad vill DU se mer av i bloggen?

Hej!

Det har blivit ett lite längre uppehåll här i bloggen. Det har främst berott på att jag och Yasmine har haft mycket att göra på annat håll. Men nu hade jag försökt få ihop ett par inlägg, men har lite svårt att hitta på ett ämne då jag har hela hjärnan full med tentaplugg för tillfället.

Så därför tänkte jag fråga er - vad vill ni läsa mer om i bloggen under 2013? Vad tycker just du att vi ska ta upp? Har du någon historia eller tips du vill dela med dig av?

Skicka ett mail till blogg@shedo.org och berätta!

All värme
/Johanna