Att äta regelbundet

Skribent: Jessica Andersson
 Tema: Livsbalans
 Redaktör: Jessica Andersson

När jag hade anorexia åt jag nästan ingenting. När jag började bli frisk åt jag väldigt mycket. För att jag var så förbannat hungrig efter lång tid i svält. Och för att jag ville bli frisk på riktigt så fort som möjligt. Mat är medicin. Men då och då, nästan hela tiden, var jag rädd. Jag var livrädd att jag skulle börja hetsäta. Och vart går gränsen mellan normalt matintag, mycket och hetsätning? Jag visste inte. Hade ingen aning. Och jag hade heller ingen hjälp från vården. Jag stod själv och visste inte vad som var rätt och fel. Fanns det ens något rätt och fel? Tjejen som var väldigt underviktig började äta bra. Vad kunde vara fel med det?

Nu i efterhand, när jag är helt fri så ser jag att det inte var fel. Det var bara så förbannat rätt. Hade jag däremot fått problem med hetsätning, så hade det kunnat bli dumt och hemskt. Men jag gjorde rätt då. Jag gjorde rätt som åt precis vad jag ville, när jag ville. Under min första period med anorexia låg jag på sjukhus i fem månader och fick lära mig mycket om att äta regelbundet. När jag blev utskriven blev jag sjuk igen. Och vården, de ville inte hjälpa mig. Därför bestämde jag mig för att bli frisk på egen hand. Ett beslut som förändrade mitt liv. Men det var också svårt, förbannat jobbigt. För jag hade ingen annan att dela mina tankar med, utan jag fick chansa precis hela tiden. Gå på min magkänsla. Min magkänsla sa; ät. Därför gjorde jag det. Men jag trodde aldrig att jag skulle bli fri från hungern, fri från längtan efter mat. Jag trodde att jag skulle äta fem mackor till frukost för resten av mitt liv. Men trots att jag stod utanför vården och att jag var jävligt ensam med mina funderingar, så blev det bra. På egenhand lyckades jag bli friskförklarad från min anorexia. Både i pappret och i huvudet.

Idag lever jag på ett behandlingshem och här äter vi väldigt regelbundet. Och jag har insett att kroppen mår bra utav det. Trots att jag är helt fri från ätstörningar så uppskattar min kropp detta. För den har fått en otrolig chans att återhämta sig. Kroppen vet nu att den får mat 08:15, 10:00, 12:00, 14:30, 17:30 och 20:45. Så regelbundet äter man knappast om man inte bor på behandlingshem eller liknande, eller om man inte har en ätstörning. Sådär regelbundet kommer jag inte äta när jag blir utskriven, men jag kommer alltid förstå vikten av att göra det. Det är såklart olika för alla, men jag mår bra utav det. Min kropp behöver det. För mig är detta en viktig del i min livsbalans.

Vad har du för matvanor? Mejla gärna in dem till blogg@shedo.org