tisdag 30 juli 2013

När lögnerna tar över sanningen

Skribent: Jessica Andersson
 Tema: Konsekvenser vid självdestruktiva beteeden
 Redaktör: Jessica Andersson

När jag satt fast i ätstörningsträsket tappade jag bort mig själv. Förutom att jag tappade bort min lycka och vikt, så tappade jag bort sanningen. Både sanningen till mig själv och andra.

Jag hade kontroll. Världens bästa kontroll. Jag gjorde rätt, för det sa rösterna till mig precis hela tiden. Så länge jag lyssnade på dem så skulle livet lösa sig, det visste jag. Det var en lögn, en stor lögn som jag då trodde var sann. Jag ljög för mig själv att det enda rätta var att svälta och att ljuga. För jag ljög om att jag hade kontroll. Det var vid den här tiden som jag hade sämst grepp om mitt eget liv. Det var anorexian som bestämde, som kontrollerade mig. När jag försökte intala mig själv någonting annat, så ljög jag.

Förutom tankekaoset som skapades av sjukdomen och lögnerna mot mig själv så gjorde jag det där som jag hatade, men som jag blev beroende av. Jag ljög för alla mina närstående. Om vad jag åt, när jag åt, min vikt, träning, vård. Det var inte mycket som var sant i mitt liv under ett par år. Jag ljög för dem jag älskade, för min dåvarande sambo. Jag sa att jag skulle gå på en kvällspromenad, men när jag kom runt hörnet av huset så började jag springa. Jag sprang till benen inte bar mig längre. När han var i skolan och jag var sjukskriven så låtsades jag att jag åt. När han insåg mina problem så såg han till att jag alltid hade lagad mat hemma. Men så fort han stängde lägenhetsdörren så åkte maten i soporna. När jag stängde dörren till badrummet och satte på duschen så kräktes jag egentligen. Som jag skämdes. Jag hatade mig själv för detta.

Sedan gjorde vi slut. Och jag fick en egen lägenhet. Det gick inte, verkligen inte. Då kunde jag sitta hemma själv dag in och dag ut. När någon undrade så hittade jag på att jag träffade olika människor, åt lunch och skrattade. Vissa såg igenom mina lögner, andra blev trygga, för Jessica verkade ha det ganska bra. Jag hade det skit, men att ljuga både om självskador och mitt mående blev enkelt, för enkelt. Jag blev expert på det. Och jag blev jävligt ensam.


Det här var en jobbig tid i mitt liv. Nu är det bättre, bra till och med. Och jag håller mig till sanningen, vilket nästan är det bästa med mitt tillfrisknande. Jag har lagat ihop vissa relationer som gick sönder på vägen, insett att man ibland får en andra chans. Jag är glad att jag tog emot den och jobbade med mig själv, för trots alla lögner så visste jag nog någonstans inom mig att jag behövde förändras. Att bryta dåliga mönster och beteenden är inte lätt, men det går. Nu är diagnos på diagnos bortplockad och jag lever ett bra liv. Glöm aldrig att det går att förändras och att det är värt att kämpa för att förändra beteenden.

Inga kommentarer: