Skribent: Malin
Tema: "Din saga"
Redaktör: Malin

Det var en gång en saga, en saga som inte var andra sagor lik, nej denna saga var unik. Följ sagans vackra vandring, ty se det hela med stormförtjust blandning. Blandningen är vacker och skör, medans vandringen är kuggig och fantastiskt kulört.

Kuggig och fantastiskt luddig, luddig och fantastiskt vacker, skör och fantastiks kulört – allt är lika rätt. Lika intressant och lika spännande. Historien jag har att berätta är alltid värd att lyssna på, historien jag vill dela är alltid värd att dela. Den kunskap jag har tagit till mig i livet är alltid till glädje och nytta för andra. Min vishet är oumbärlig för mina medmänniskor, för min vän, för min käresta, för min granne, för mitt allt men framförallt för mig själv.

Jag har grubblat och tänkt i många långa år och grubblandet gör mig inte visare, grubblandet ifrågasätter mig själv, dag för dag. Varför slutar jag då inte att grubbla, vad är det som är så tilltalande attraktivt för mig i denna grubblandes bubbla? Det är fantastiskt att nedvärdera sig själv, att sjunka ned i djupet och bara hata sin egen lilla personlighet.

Men euforin uppstår, när grubblandet upphör, i få sekunder ser jag en skymt av en framtid, jag aldrig trodde jag hade. Skymten av framtiden blir sakta till verklighet, en verklighet jag alltid har drömt om, som andra hade. En verklighet som för mig var ouppnåelig. Plötsligt står jag där i en overklig bubbla, i mitt sanna jag. I min egen eufori.

Jag har glömt den långa kampen mot mitt inre, mot den lilla skadade personen någonstans inuti mig, jag har slutit fred med mig själv. Accepterat och tagit lärdom. Jag känner ett lugn. Jag är den bästa versionen av mig själv. Lugnet, glädjen och friheten är uppenbar. Framförallt friheten.

Jag har valt att sluta fred med mig själv, ta vara på mina goda egenskaper och värdesätta mig själv och de mina runtomkring mig. Vilka val gör du och vilken är din saga?

Ta hand om dig och de dina!

Kramar,

Malin

"Din saga"

Skribent: Malin
Tema: "Din saga"
Redaktör: Malin

Alla har en egen saga, en historia som gör dem unik. Oavsett vilken karaktär sagan har är den värd att höras av andra. Alla har något att dela och berätta och vi alla har mycket att lära av varandra.

Jag heter Malin, är veckans nya bloggredaktör och den här veckans tema är 

”Din saga”. Min erfarenhet säger mig att jag mår bättre av att få skriva och ventilera, säger din erfarenhet det dig också? Förgyll då dina tankar i ord och skriv till oss – berätta din saga, din historia – skriv av dig! 

Vår mailadress: blogg@shedo.org

Kramar

//Malin

Att få stöd

Skribent: Jessica Ahlbom
Tema: Att söka och få stöd
Redaktör: Jessica Ahlbom

När saker i livet känns tungt vänder man sig ofta till någon för att finna stöd. Det kan vara en vän, en släkting, en förälder, lärare, vem som helst. I vissa fall märker också ens omgivning att man har det tungt, och stiger fram och erbjuder sitt stöd. Erbjuder att vara en axel att gråta ut mot, eller bara någon att prata med eller ringa till när allting känns tungt.

Ibland får man stöd och hjälp från personer som man inte hade kunnat tänka sig skulle stiga fram och hjälpa, och det visar sig i slutändan att just den eller de personerna är de som kom att betyda mest. Den personen som man inte kunde tänka sig skulle hjälpa en, är nu den personen som man kan ringa mitt i natten när allt känns tungt. Det är också den personen man själv väljer att gå till när allt känns jobbigt. Men också den personen som får veta om en segrar, små eller stora.

Jag har varit frisk ett tag, jag har inte sett mig själv som sjuk. Så att falla tillbaka ner i ett svart hål var skrämmande. Hur ska jag ta mig ur det här? Hur skulle jag kunna säga till mina vänner att jag var tillbaka på ruta ett igen? För jag behöver ju stöd.

För mig var det speciellt två personer som fick mig att vilja ändra hur livet var. Två personer, som jag inte trodde skulle kliva fram när livet blev jobbigt igen, som kom till mig och sa att jag kunde ringa dem när jag ville, att jag kunde prata med dem om det som var jobbigt. Sakta men säkert började jag berätta mer och mer av min historia. Och de dömde mig inte. De bara fortsatte att säga att jag kunde komma till dem när jag ville, när livet kändes för tungt för att orka bära det själv. När jag bröt ihop den där kvällen, för första gången på så länge, fanns de där för att stötta mig. De kramade mig, höll min hand, torkade mina tårar och lyssnade när jag behövde prata. De fanns där för mig, och de gör det fortfarande.Så fort det känns tungt så ringer jag till dem, och så hjälper de mig att ta mig igenom det jobbiga. De är även de första som får veta vad jag har haft för framgångar, för att livet är inte alltid jobbigt. Man måste dela med sig av det som går bra också, varje litet framsteg man gör.

För dessa två personer är jag otroligt tacksam. Jag vet inte hur jag skulle klara av det här utan er. Ni är ganska fantastiska

Varma kramar, 

Jessica

Att söka stöd

Skribent: Jessica Ahlbom
Tema: Att söka och få stöd
Redaktör: Jessica Ahlbom

Jag har två lägen. Antingen är jag otroligt duktig på att säga till när saker är tungt, och berätta för personer i min omgivning att jag behöver stöd. Eller så gör jag precis tvärt om. När jag vill ha stöd, ringer jag till någon så fort det blir jobbigt. Jag söker aktivt stöd, tröst och hjälp när allt känns tungt, och om jag får prata med någon, blir allt bättre. Efter en stund känns allt lättare, och jag kan gå vidare.
Men efter ett tag känner jag min som en börda, och börjar dra mig undan istället. Så fort det blir jobbigt sluter jag min inom mig själv och försöker klara mig igenom det själv. Jag har redan lagt över så mycket på mina vänner, och jag har ringt dem så många gånger. Jag kan inte få mig själv att lyfta luren och ringa till någon, hur mycket jag än skulle vilja. Så jag bär allting inom mig, eller jag försöker i alla fall. Jag sätter på min bästa mask och får hela världen att tro att allt är bra. Jag har gjort det så många gånger att det knappt märks att jag mår dåligt.
Att försöka vara stark och klara av alla sina problem själv, kan ses som det bästa alternativet till en början. I många fall är det också det lättaste, man behöver inte göra sin familj, sina vänner eller sina närstående oroliga, ledsna eller besvikna över att man har det jobbigt igen, eller för att man känner att man inte kan klara av allt lika bra som tidigare. Det kan också kännas som om man tynger ner sina vänner om man ringer dem kväll efter kväll och berättar om allt jobbigt som man känner.
Även om jag, som säkert många andra, genom åren har blivit otroligt duktig på att dölja mina känslor och ta itu med allt som är jobbigt själv, vet jag att det är viktigt att söka stöd om man känner att man behöver det. Det finns alltid någon som man kan ringa till om det är jobbigt, det finns någon man kan prata med när man känner att man inte klarar av att bära på allting själv. Det kan vara en lärare, en förälder(inte nödvändigtvis ens egen om det känns för jobbigt för stunden), en vän, en psykolog, en behandlare, en tränare, vem som helst!
I ens omgivning finns det många personer som är villiga att ställa upp för en när man behöver det. Det kan till och med vara så att personer som du inte kunde tänka dig skulle ställa upp, kommer vara dem som du känner mest förtroende för att ringa till mitt i natten när allt känns mörkt. För att just de personerna har sagt att det är okej, och för att de hjälper dig att ta dig igenom det. För det känns lättare att prata om ett problem, än att bara hålla allting inom sig, och hoppas att det till slut ska lösa sig av sig självt.

Jag har ett fantastiskt nätverk med personer som stöttar mig när jag har det tungt, två av dem kommer jag skriva mer om i slutet av veckan. Dessa personer är jag evigt tacksam för. För att även om det inte känns som om världen kommer att gå under just denna sekund, kan det vara skönt att kunna prata med någon när det känns som om att är svart. Man måste bara våga hitta den personen som man alltid kan ringa. För det finns alltid någon som ställer upp, för att du är en värdefull person, och du förtjänar att må bra. För att någon älskar dig.

Varma kramar,
Jessica

Att söka och få stöd

Skribent: Jessica Ahlbom
Tema: Att söka och få stöd
Redaktör: Jessica Ahlbom

Hej!
Jessica Ahlbom heter jag, och är nästa nya bloggredaktör, ett uppdrag som jag ser fram emot otroligt mycket. Temat den här veckan är "Att få och söka stöd". Så skicka in era tankar och känslor, texter, dikter brev, vad som helst. Det ni har på hjärtat. Kanske har ni en fantastisk person som har stöttat er, och vill berätta om det. Adressen är som vanligt blogg@shedo.org. Ta hand om er!

Varma kramar,
Jessica

När livet väljs bort

Skribent: Jessica Andersson
 Tema: Att välja livet
 Redaktör: Jessica Andersson

Jag önskar att alla människor i alla situationer skulle välja att leva. Ändå är det för många varje dag som väljer att inte göra det. Jag önskar att jag alltid hade valt det, men allt för många gånger har min högsta önskan varit att bli av med just det där som egentligen är det finaste vi har, livet.

Den sista gången jag försökte, då allt slutade med ambulans, medicinakuten, EKG, kol och dropp, då var jag så arg. Jag låg i min sjukhussäng och grät. Jag ville dra bort droppet från min arm, jag ville fly ifrån hela situationen. Läkaren kom in och tittade på mig med en speciell blick. Han var glad men också sorgsen. I hans blick såg jag att det gjorde ont att ha en tjugoettårig tjej som bara ville dö framför sig. Men han var också glad, för samma flicka hade precis överlevt. Jag hade tur, hjärtat hade kunnat sluta slå. Men det slog, och jag var arg. Läkaren ljög, för jag hade inte tur, bara otur som levde. Jag låg under landstingets filtar och var alldeles tom. Några timmar tidigare var jag säker på att jag skulle dö, och plötsligt levde jag. Jag tvingades ringa det där hemska samtalet till mamma. "Mamma. Jag ville inte leva längre. Mamma. Jag är på sjukhuset. Mamma. Förlåt. Jag älskar dig"

Detta hände en hemsk dag i slutet på augusti tjugohundratolv. Ett år då jag spenderade fler månader inlagd än fri. Sju månader har gått sedan den där dagen med blåljusen. Idag är jag så lycklig för att jag överlevde. Tänk om jag aldrig skulle få uppleva lycka, glädje, livet. Idag kan jag skratta mig lycklig för att min kropp har överlevt både självmordsförsök och anorexia. Tack kroppen. Och tack till mig som har orkat. Livet kommer bli bra igen, hur nattsvart det än kan kännas. Och livet är värt att kämpa för. Jag ser det nu, när jag står på andra sidan. På andra sidan där jag är mer frisk än sjuk. Jag önskar att jag alltid hade kunnat se det. Jag önskar att jag hade vågat tro på att livet skulle vända. Det är inte alltid lätt att tro, men det är alltid värt ett försök. Och glöm aldrig, att livet alltid är värt att kämpa för.

Att gå vidare

Skribent: Jessica Andersson
Tema: Att välja livet
 Redaktör: Jessica Andersson

Flera år av psykisk ohälsa. Månader inlåst. Varje vecka, samma dag, samma tid på en psykiatrisk öppenvård. Kanske lever man i ensamhet, där ingen vet om hur man mår. Vågar jag ens erkänna det för mig själv? Dagarna går, kanske svälter man sig, hetsäter, tränar för mycket? Kanske lever man med sår på sina handleder. För alla ser det olika ut, men en sak känner vi nog alla igen. Vi har ont i själen.

Hur går man vidare? Kan man någonsin göra det?

Jag vet att det går. För etthundra sjuttiofem dagar sedan trodde jag inte det. För även om man blir frisk, hur ska man någonsin kunna återhämta sig från sin sjukdom? Hur går man vidare?

Att lämna det sjuka är inte alltid lätt. För många sitter en stor del av ens identitet i ens sjukdom, och vem blir man utan den? Jag var jätterädd, varje dag. Jag sa ofta till min psykolog att jag inte kunde bli frisk, för då skulle jag inte veta vem jag var. Idag är jag tusen gånger friskare och jag är fortfarande jag, en version av mig själv som jag tycker så mycket bättre om. För trots att vi inte tror det, så är vi alltid något mer än vårat hälsotillstånd. Vi är inte våra sjukdomar, vi är vi - med psykisk ohälsa. När man går över den där linjen, när man är mer frisk än sjuk, då ser man att man aldrig har varit sin sjukdom.

Det går alltid att komma vidare. Jag säger inte att det kommer bli lätt för oss alla, kanske inte för någon, men jag vet att det kommer vara värt det. Jag vet att det inte är farligt, och att du som människa inte försvinner. Ju längre ifrån den psykiska ohälsan du kommer, desto tydligare kommer dina friska egenskaper att bli.

Att gå igenom svåra saker gör oss starka. Vår hälsa formar oss till dem vi är idag, dem vi vill bli efter en sjukdom. Jag skulle aldrig vilja radera mina åtta år av psykisk ohälsa, för utan den hade jag aldrig blivit den tjej jag är idag, och det är henne jag vill vara. Jag har gått vidare, accepterat min bakgrund, mina svåra stunder, mina månader på sjukhus, min kamp när jag varit nära att mista livet. Vi kan aldrig påverka vårt förflutna, men vi kan förändra framtiden.

Att välja livet

Skribent: Jessica Andersson 

Tema: Att välja livet 

Redaktör: Jessica Andersson

Hej allihopa!

Jessica Andersson heter jag och är ny bloggredaktör på SHEDO, ett jobb som känns jätteroligt. Den här veckan tänkte jag att vi skulle ha temat "Att välja livet". Vad det innebär är upp till var och en. Jag blir jätteglad om ni mejlar in bidrag som handlar just om detta på blogg@shedo.org så kommer era tankar, dikter, texter eller känslor publiceras här på bloggen i veckan.

Ta hand om er!