Kärlek kan vara att släppa någon fri.

Skribent: Catarina Carleson
Tema: Kärlek
Redaktör: Linda Adolfsson

Foto: http://weheartit.com/Nicnak22 "Om kärlek. Hur ska jag kunna skriva om det?" tänker jag och försöker reda i alla tankar som dyker upp. Barnen, ja barnen är min kärlek. Den eviga, aldrig sinande, den villkorslösa… För de egna barnen och extrabarnen. Den är självklar, grundläggande, en kärlek som aldrig någonsin går att ifrågasätta eller välja bort. Det finns inte på kartan! Så gott med en kärlek som inte går att ifrågasätta. All annan kärlek går faktiskt att ifrågasätta, och frågan är då om det verkligen är kärlek? Vänner. Ja, jag har vänner jag älskar. Mycket. Några få, riktigt nära vänner. Ett par som har hängt med och blivit längre relationer än den längsta relation jag haft med en partner. Låååånga vänskapsrelationer som ändrat sig och utvecklats under många år. Tryggheten att veta att man kan ringa mitt i natten även om vi inte talats vid på ett halvår. Man vet var man har varandra ändå och det är helt ömsesidigt. Skönt med sådan vänskap. Så till den mest komplicerade kärleken. Den gentemot en partner, i mitt fall en man. Män. Nu med några år på nacken och ett par, tre, längre förhållanden på samma nacke kan jag konstaterande att kärleken är inte statisk och oföränderlig. Ser att den går i vågor, bildar mönster. Jag kan åter känna kärlek för den man jag har barn med, men som jag har känt både likgiltighet och varit så stridig mot att jag trott mig känna hat. Kan känna kärlek till ex som jag har trott att jag inte alls skulle kunna känna något för alls. Jag vet nu, att älska, vilja ha och behålla inte behöver innebära samma sak. Att älska kan än mer vara att inte vilja ha och äga någon utan släppa någon fri. Att vilja se denna någon flyga, bli lycklig, våga leva... även utan mig kanske, rent av.