lördag 23 mars 2013

Att få stöd

Skribent: Jessica Ahlbom
Tema: Att söka och få stöd
Redaktör: Jessica Ahlbom


När saker i livet känns tungt vänder man sig ofta till någon för att finna stöd. Det kan vara en vän, en släkting, en förälder, lärare, vem som helst. I vissa fall märker också ens omgivning att man har det tungt, och stiger fram och erbjuder sitt stöd. Erbjuder att vara en axel att gråta ut mot, eller bara någon att prata med eller ringa till när allting känns tungt.
Ibland får man stöd och hjälp från personer som man inte hade kunnat tänka sig skulle stiga fram och hjälpa, och det visar sig i slutändan att just den eller de personerna är de som kom att betyda mest. Den personen som man inte kunde tänka sig skulle hjälpa en, är nu den personen som man kan ringa mitt i natten när allt känns tungt. Det är också den personen man själv väljer att gå till när allt känns jobbigt. Men också den personen som får veta om en segrar, små eller stora.
Jag har varit frisk ett tag, jag har inte sett mig själv som sjuk. Så att falla tillbaka ner i ett svart hål var skrämmande. Hur ska jag ta mig ur det här? Hur skulle jag kunna säga till mina vänner att jag var tillbaka på ruta ett igen? För jag behöver ju stöd.
För mig var det speciellt två personer som fick mig att vilja ändra hur livet var. Två personer, som jag inte trodde skulle kliva fram när livet blev jobbigt igen, som kom till mig och sa att jag kunde ringa dem när jag ville, att jag kunde prata med dem om det som var jobbigt. Sakta men säkert började jag berätta mer och mer av min historia. Och de dömde mig inte. De bara fortsatte att säga att jag kunde komma till dem när jag ville, när livet kändes för tungt för att orka bära det själv. När jag bröt ihop den där kvällen, för första gången på så länge, fanns de där för att stötta mig. De kramade mig, höll min hand, torkade mina tårar och lyssnade när jag behövde prata. De fanns där för mig, och de gör det fortfarande.Så fort det känns tungt så ringer jag till dem, och så hjälper de mig att ta mig igenom det jobbiga. De är även de första som får veta vad jag har haft för framgångar, för att livet är inte alltid jobbigt. Man måste dela med sig av det som går bra också, varje litet framsteg man gör.
För dessa två personer är jag otroligt tacksam. Jag vet inte hur jag skulle klara av det här utan er. Ni är ganska fantastiska

Varma kramar, 
Jessica

Inga kommentarer: