Prioritera dig själv

Jag fick en insikt för ett tag sedan: Jag måste ta hand om mig själv först och främst. Jag måste prioritera mig själv i mitt eget liv. Teoretiskt har jag nog vetat om detta under en lång tid. Jag är huvudpersonen i just mitt liv. Det är ganska självklart och enkelt, men kanske är det så uppenbart att jag har glömt bort det mitt i all min strävan efter det ena och det andra. Och fastän jag har vetat om det så har jag inte insett att det verkligen är så förrän nu och att det faktiskt gäller mig också!

Jag har länge haft en önskan och ett mål att hjälpa andra. Min längtan och strävan efter det här fick mig att glömma bort mig själv under en ganska lång tid. Jag ville och vill så gärna hjälpa andra! Och det känns lite som att jag inte hjälper någon när jag fokuserar på mig själv och prioriterar min egen hälsa först. Men jag har nu insett att det ju faktiskt är då som jag hjälper den viktigaste personen i mitt liv: mig själv! Och trots att det kanske kan kännas så, så är det inte själviskt att prioritera sig själv, särskilt inte när man mår dåligt. Under vissa perioder i livet så måste man verkligen få fokusera på sig själv. Det betyder inte att du inte bryr dig om andra, det betyder inte att du är egoistisk, det betyder bara att det är då som just du behöver mest hjälp och stöd i ditt liv just då.

Det kan vara svårt att börja ta hand om sig själv när man så länge mest har prioriterat andra. Men med tiden började i alla fall jag inse mer och mer att det ena inte behöver utesluta det andra. När jag väl fick min insikt så kunde jag efter ett tag, i alla fall teoretiskt och på sikt, förstå att just nu när jag mår sämre så måste jag må bättre själv först innan jag kan hjälpa andra så bra som jag vill. För jag tror att jag kommer att kunna hjälpa andra så mycket bättre och lättare om jag mår bättre själv. Om jag tar hand om mig själv nu och börjar må bättre själv så kommer jag dessutom få ännu mer erfarenhet och kunskap om hur man kan göra för att må bättre och jag kan på så vis hjälpa andra bättre än jag hade kunnat annars.

Som jag skrev i inledningen så har jag nog egentligen vetat om det här ganska länge. Jag har flera gånger hört uttrycket ”sätt på dig din egen syrgasmask först – innan du hjälper andra”, som de brukar informera om ombord på flygplan. Men att verkligen inse att man måste prioritera sig själv först och att det även gäller mig, det har jag nog inte börjat förstå ordentligt förrän nu. Det är svårt att ändra fokus och tillåta sig själv att prioritera sig själv först. Jag håller fortfarande på att bearbeta och inse det. Men jag tror att det är en insikt som kan hjälpa mig i mitt tillfrisknande och därigenom även hjälpa andra på sikt. Jag ska verkligen försöka att behålla den här insikten och se till att jag kommer ihåg den: Jag måste hjälpa mig själv först, innan jag kan hjälpa andra ordentligt. Jag är den viktigaste personen i mitt eget liv.

Du är den viktigaste personen i ditt eget liv. Prioritera dig själv och ta hand om dig!

Jenny, SHEDO-skribent

Förkyld

- Vad är du mest rädd för? frågade min kurator.

- Att vara lat och självisk, svarade jag.

Svaret var så självklart för mig när jag var tonåring. Det värsta jag kunde vara då var någon som inte ansträngde sig tillräckligt för andras skull, någon som aldrig tänkte på någon annan och som stal av andras tid utan att tänka på hur det påverkade den andra. En person som var lat och självisk. Min kurator försökte få mig att se om det fanns någon annan värdering i orden. Att vara lat kan betyda att vila och dra ner på tempot. Att vara självisk handlar om att sätta sig själv först. Vi skapade en bild av att ligga på soffan och pilla sig i naveln, och hon sa att det var ok. Det var ok att ligga där och göra ingenting, utan att mitt egenvärde påverkades.

Att ligga på soffan och göra ingenting är fortfarande svårt för mig men med en höstförkylning blir jag tvungen. För varje stund som går, varje avsnitt ur TV-serien jag tittar på så blir det lättare att acceptera att jag just nu inte bara får, utan också måste ta hand om mig själv och vila. Jag ligger på soffan och orkar inte laga “riktig” lunch så jag micrar en matlåda. Jag orkar inte duscha, inte ta hand om mina vänner, inte prestera på lektioner i skolan. Just nu orkar jag bara vila och det är precis vad jag behöver.

Men visst är det konstigt att det kan finnas prestation i en förkylning? Som att prestationsdrottningen står bredvid mig och dömer mig för att jag lyssnar på min kropp och tar mig tid att vara sjuk. När jag är sjuk ger jag kroppen möjlighet att rensa ut det som inte längre ska vara kvar, och det är ok. Ingen vill att jag ska gå runt och smitta ner någon annan, och jag orkar inte lämna soffan, så det är bättre för både mig och andra att jag är hemma och vilar. Jag vill slippa prestationerna men när prestationsdrottningen dyker upp och viskar i mitt öra att jag är lat och självisk är det svårt att inte lyssna. Så jag vill svara henne att “Jag är bäst på att vila och ta hand om mig själv. Jag är queen of fucking everything i min onepiece idag och alla andra dagar.” Det är en fight att lära sig lyssna på tankarna utan att styras av dem, men jag lovar dig att du kan. Du har allt du behöver för att ta hand om dig inom dig. Låt din kropp få vila när den behöver det. Låt dig få vila, du behöver det. 

/Emma, SHEDO-skribent