Robin Williams självmord är ett bevis på att vi måste ta psykisk ohälsa på allvar

I morse vaknade jag till nyheten om Robin Williams bortgång. Jag blev ärligt talat otroligt ledsen, och förvånad. För de sa att det var förmodat självmord.

Robin Williams har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Han kändes så genuin och kärleksfull, äkta. Därför drabbade det mig extra hårt. Han har alltid varit en person jag har velat krama om. Hårt. Jag har också varit där, upplevt hur det känns när livet bara är mörker, att tro att enda vägen ut är döden.

Idag mår jag bättre, jag har sett att det kan vända, att det kan bli bra igen. Så gärna jag hade velat berätta det för Robin, fått honom att stå ut lite till. Men inte bara till honom, även till Bendjelloul, och till alla andra vars självmord jag är övertygad om hade kunnat förhindras. Och till alla som funderar på det: Det kommer inte alltid att vara så här! Snälla härda ut lite till!

När Malik Bendjelloul gick bort tidigare i år dröjde det innan det framgick att det rörde sig om självmord. Men idag sa man det alltså direkt. Detta ser jag som ett framsteg, vi måste erkänna och prata om självmord. Det i sig är inte smittsamt, däremot att nämna metoder. Detta är ett ämne vi måste prata om för att kunna förhindra att det sker!

Robin Williams lämnade efter sig en fru och två barn. Mina tankar går till dem och till alla anhöriga där ute.

Det kommer dröja innan jag slutar gråta när jag ser ditt leende på film. Så bra var du. Och så stort är tomrummet efter dig. Få gånger har så många berörts av en persons bortgång som idag. Vila i frid, Robin Williams!

- Hannah, SHEDO.

♥ ♥ ♥