Någon som inte lever som du eller jag

Redaktör: Jessica Andersson

Han kom fram till mig på Lunds central i fredags. Jag hade finklänning och var på väg till ett midsommarfirande. Först höll han fram sin pappersmugg med några enkronor i, sedan frågade han efter en biljett till Landskrona. Jag skakade på huvudet och tittade bort som de flesta andra gör när en tiggare kommer fram till en. Någon med slitna kläder som inte kan språket. Vi blundar.

Jag satte mig ner på en bänk och tänkte efter vad jag just hade gjort. Det kändes fel i hela mig och det sista jag vill är att vara som dem som inte orkar se. Därför gick jag tillbaka till honom. Därför gick vi jämte varandra på centralstationen. Jag med min finklänning och han med sina trasiga kläder. Vi gick tillsammans och hade hundra stirrande ögon på oss. Jag köpte en biljett till honom till Landskrona och jag hoppas att han kom med ett tåg tillslut.

I efterhand så tänker jag på mannen, men framförallt så tänker jag på alla människor som stirrade på oss, på mig. Jag glömmer inte blickarna jag fick och det är en fantastisk känsla att få ha gjort det. Bryta alla normer och visa alla stirrande människor i Lund att det inte är farligt att prata med någon som inte lever som du eller jag. Att så många tittade konstigt och ens reagerade visar hur fel samhället är egentligen. Att så fort någonting är annorlunda så är det konstigt, chockerande eller bara fel.

Det är viktigt att se alla människor. Hur vi än är, hur vi än mår och hur vi än lever. För livet är inte alltid så vanligt och det är viktigt att komma ihåg att många har det svårt och att många behöver en hjälpande hand. Om du har möjlighet, sträck ut den. Våga gå emot samhällets normer, för ibland hamnar vi snett i livet och då behöver vi människor som vågar hjälpa till.

Jag kommer alltid minnas mannen, blickarna och den midsommarafton. För det var då jag bevisade att jag har blivit just den tjejen jag vill vara. Utan mina tio år av psykisk ohälsa tror jag inte att jag hade varit lika förstående och känslomässigt engagerad i människor som inte lever "ett vanligt liv". Så tack för att jag utvecklades och blev den Jessica som jag alltid vill vara.