Måste tänka igenom vartenda ord innan jag låter mig själv prata?

Skribent: Emelie Constant
Tema: Fobier - att vara rädd
 Redaktör: Jessica Ahlbom

Jag skulle aldrig kunna säga att jag har haft en fobi, för så illa har det aldrig varit.

Men jag är orolig att jag långsamt går åt det hållet.

Som vanligt tar min egen hjärna kål på mig mer och mer för varje dag, tankarna blir bara värre.

Av det jag hört om social fobi verkar det som att jag håller på att utveckla det. Efter allt som hänt så vet jag inte om jag vågar träffa nya människor, inte heller gamla vänner. 

Jag har ångest varje dag innan jag ska gå till skolan, för jag är rädd att bli sviken igen. 

Orolig för vad folk ska tänka om mig när jag går förbi.

Ängslig för vad de ska säga när jag vänder ryggen till. 

Vettskrämd för att allt ska gå fel, och att fel bråk inträffar på grund av mig. 

Måste tänka igenom vartenda ord innan jag låter mig själv prata, annars kanske de andra kollar sådär konstigt på mig? 

Ofta har samtalet gått vidare när jag tänkt klart och det är försent att få det jag ville säga sagt. 

Jag är rädd för allt som har med människor och relationer att göra.

Om jag går på en stor offentlig plats full med folk brukar jag skynda mig med vad jag ska göra och titta ner i marken.

Jag vill bara hem och låsa in mig på rummet. 

Varför?

För jag vill helst vara i min ensamhet och inte träffa på någon jag känner, jag vill slippa spela glad.

Slippa prata och känna mig så fel.

Jag vill inte att folk ska se hur ful och konstig jag är. 

Egentligen har jag nog två fobier. En fobi för min egen spegelbild också.