Tema: den stora tystnaden

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: den stora tystnaden
Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Då vi öppnar ögonen och välkomnar världen möter vi mycket nytt varje dag. Det finns en första gång för allting. Att "komma ut ur garderboben" är oftast förenat med ens sexuella läggning, men det finns fler garderober många måste komma ur. Hur berättar man för sin omgivning att något inte är som det ska?

Foto: Östhammar strand av Yasmine Ejner Lind.

För mig gick det successivt. Det var inte alltså från en dag till en annan jag förstod att något var fel - som nu skulle berättas. Jag minns en dag, det året då jag föll på riktigt. Vi var på vår årliga tur till landet, jag, min familj och mina förföräldrar. Vi var på stranden. Från en sekund till en annan, sprack det. Jag sprang iväg i tårar. Jag berättade först att jag inte mådde så bra, och den enda förklaringen jag hade till varför var självförakt och minskad livslust. Sedan kom det i omgångar.

Våren 2006 berättade jag det för några i min omgivning, att det inte stod rätt till. Men inte riktigt vad.
Sommaren, som den här julidagen, 2006 - fick familjen veta detsamma.

Hösten 2006 sökte vi hjälp, och våren 2007 kom vi till BUP, jag och familjen. Där halkade lite mer ur än tidigare, då vi pratat med ett antal läkare och sköterskor som analyserat och utrett mig fysiskt. Jag mådde visst inte så bra. Alls. Jag fick mina två första diagnoser, och fann en del pusselbitar att placera. Kort därefter berättade vi för släkten, refererade till diagnoserna, det var allt vi hade. Klassen fick veta hösten 2007. Mer och mer kom på plats. Det var depression åt höger och tvångstankar åt vänster, ingenting hade en ordning men fler och fler förstod att jag mådde väldigt dåligt. Genom åren har pusselbitarna funnit sin plats, och idag vet både jag och mina anhöriga vad det handlar om. Det har kommit i små doser, och mycket nytt har hänt som inte kunnat haft sin förklaring från början.

Foto: kilamobler.se

Varje dag jag möter nya människor finns den där, garderoben. Saker och ting måste förklaras, om och om igen, i olika snarlika versioner, och ibland önskar jag att människor slapp fråga. Jag har försökt undvika förklaringar. Men då livet till stor del gått åt till dåligt mående - och att det genomsyrat så stor del av hur och vad jag gör - kommer man alltid till den punkten, att det vore svårt att inte berätta. Varför orkar hon inte följa med ut? Varför dricker hon inte alkohol som andra? Varför ligger hon inlagd? Varför har hon sår på kroppen? (Små frågor som) varför är hon redaktör på den här bloggen? Ah, jaså hon har haft det så. Och så kräver det förklaringar.

Men hur berättar man egentligen?
Behöver man berätta allt?
Vad ska man börja med att berätta?
Hur berättade jag, och hur tolkades det?

Jag tänkte berätta om mina tankar och aspekter på detta, i tema den stora tystnaden.

Har ni svar på frågorna?

Maila då: shedo.blogg@gmail.com
 
Värme och kärlek, Yasmine