Jag tror på en väg mot friheten och friskheten.

Skribent: Emelie Jonsson
 Tema: Att leva med en ätstörning

Att leva med en närstående med ätstörning
Redaktör: Emelie Jonsson

Igår avslutade jag mitt inlägg med att det är viktigt att ha någon att bolla sina tankar med och att få hjälp med matordningen. osv. Så är det i alla fall för mig. Annars hade jag aldrig kommit framåt.

Men att just få den där hjälpen som man behöver är kanske inte alltid så lätt som det låter så idag ska jag skriva lite om min erfarenhet av vården för ätstörningar.
Det har inte varit lätt att få den där hjälpen jag behöver, och jag vet ännu inte om jag har hamnat rätt - men just nu känns det i alla fall helt okej.

Men har ni varit med om att bli skickad mellan olika mottagningar. Blivit kastad som en boll fram och tillbaka.

Jag började på vuxenpsyk, för att där bli remitterad till en ätstörningsklinik eftersom vuxenpsyk inte kunde ta hand om min ätstörning, för att sedan bli remitterad tillbaka till vuxenpsyk eftersom ätstörningskliniken inte kunde ta hand om min depression och mitt självskadebeteende.

Efter att ha skickats så där mellan olika mottagningar så kändes det helt enkelt hopplöst. Var inte jag värd någon hjälp? Om inte någon kunde hjälpa mig, vart skulle jag då vända mig?

Men jag gav inte upp och nu har vi kommit fram till en lösning där vi samarbetar med både vuxenpsyk och ätstörningskliniken men att jag tillbringar mest tid på vuxenpsyk eftersom jag redan hade en samtalskontakt och en sjukgymnast där.

Men det jag vill säga är att ge inte upp. Man får ibland kämpa för att få rätt vård, och jag vet att det inte precis är lätt när man kanske inte har någon ork men ta hjälp från närstående eller så. Kämpa för er rätt till vård. Man kan alltid börja på en vårdcentral för att sedan där kunna få hjälp att hitta rätt hjälp.

you are beautiful.

foto: weheartit.com

Oftast frågar mina behandlare mig om vad jag vill, och vad jag önskar att jag fick för vård för att bli bättre.
Men då står det helt still. Vad behöver jag egentligen för att bli bättre, för att gå mot ett friskt liv. Men då gäller det att fundera, kanske läsa om andras erfarenheter vad som hjälpt dessa och kanske fråga sina behandlare om de har några förslag om man själv inte vet.

Men just nu har vi i alla fall kommit fram till en bra plan & just nu fungerar det ganska bra och jag tror att steget mot friskheten och friheten finns inom räckhåll.

Men vad har ni för erfarenheter om vård för ätstörning?
Vad har ni för tankar kring att leva med en ätstörning, eller leva med någon med ätstörning.
Maila gärna shedo.blogg@gmail.com och berätta om era tankar. Dela med er om era erfarenheter.