Jag hatar att jag är sjuk, men jag älskar att jag kan bli frisk

Skribent: Jessica
 Tema: Att leva med en ätstörning
 Redaktör: Emelie Jonsson

Jag har under många år skadat mig själv, men sedan ett par månader tillbaka har jag med hjälp av DBT (dialektisk beteendeterapi) lyckats sluta med detta självskadebeteende. Tyvärr sitter jag nu fast i en ätstörning istället, diagnos är inte fastställd. Eller, de på sjukhuset säger bara "ätstörning", jag vet inte mer.. borde kanske fråga?



Eftersom jag levt nära psykiatrin i många år och lever med andra psykiska diagnoser var det självklart för mig att söka hjälp på en anorexi- och bulimiavdelning redan när jag insåg att jag inte kan bryta mina tankar och beteenden på egen hand. Allt är väldigt nytt för mig fortfarande, men igår så togs ett beslut om vilken vård jag ska få. Jag kommer bli inlagd på en sluten avdelning i minst tre månader, men som vanligt inom vården så är det platsbrist osv... Så jag står på kö. Jag förstår varför det är så, samtidigt som det känns helt sjukt att det finns sådana brister inom sjukvården. Förhoppningsvis får jag dock börja på dagvård under tiden jag står i kö..

foto: weheartit.com

Det har varit en kaotisk period det senaste. Jag har i flera veckor ljugit för min sambo om att jag äter. Ett liv i skam är det. Lögner och dåligt samvete. Jag bestämde mig tillslut för att vara ärlig, vilken resulterade att vi flyttade isär ett tag. Nu bor vi tillsammans igen men snart ska jag "flytta in" på avdelningen, någonting som såklart kommer ta på vårt förhållande.


Alla alternativ i mitt liv just nu känns fel. Det känns fel att äta, det känns fel att svälta. Det känns fel att vara mätt och det känns fel att kräkas. Jag har väldigt svårt att veta vad som är normalportion och det allra jobbigaste nu är nog att jag inte kan säga om jag är hungrig. Jag skäms över att vara hungrig. Det är ett helvete att leva med en ätstörning, men det är så himla skönt och veta att man kan bli frisk igen.
jag hatar att jag är sjuk, men jag älskar att jag kan bli frisk.