Skribent: Emelie Jonsson
Tema: Att prata om det som gör ont
Redaktör: Emelie Jonsson
Tema: Att prata om det som gör ont
Redaktör: Emelie Jonsson
Nu är det åter igen jag som tar över tangenterna här på bloggen och denna veckan kommer temat att vara : "Att prata om det som gör ont".
Jag har alltid haft svårt att prata om mig själv och mina innersta tankar och känslor. Jag pratar och hjälper hellre andra med deras problem, eller pratar om något allmänt som musik eller vad som hände på Idol förra veckan. Men att prata om mig och det som gör så fruktansvärt ont är svårt. Jag får aldrig fram det jag vill säga.
Är jag själv om detta eller finns det fler här ute som har svårt att prata om sig själv?
Som i terapi osv. kan jag många stunder bara sitta där och säga "jag vet inte" eftersom jag inte får fram det jag vill säga. Det blir som en spärr. Att jag inte får, jag får inte prata om det jag tänker och känner.
Men att skriva har jag alltid kunnat. Så ibland får jag ta till mitt knep att skriva om det som känns jobbigt och prata om det utifrån det jag har skrivit.
Men har ni några tips om hur man kan göra för att kunna prata om det som gör ont?
För att prata det behöver vi. Jag tror att genom att prata om det som man tänker på, det som hänt och det man känner gör att vi läker vissa sår. Det försvinner inte, men det bleknar.
Så hur gör ni för att prata om sådant som är svårt? Eller har ni lättare för det än vad jag har kanske.
Några av er kanske öppet bara kan säga vad ni tänker och känner?
Men jag vill få in era texter. tankar och funderingar på hur man ska prata om det som svider.
Maila då: shedo.blogg@gmail.com
Jag har alltid haft svårt att prata om mig själv och mina innersta tankar och känslor. Jag pratar och hjälper hellre andra med deras problem, eller pratar om något allmänt som musik eller vad som hände på Idol förra veckan. Men att prata om mig och det som gör så fruktansvärt ont är svårt. Jag får aldrig fram det jag vill säga.
Är jag själv om detta eller finns det fler här ute som har svårt att prata om sig själv?
Som i terapi osv. kan jag många stunder bara sitta där och säga "jag vet inte" eftersom jag inte får fram det jag vill säga. Det blir som en spärr. Att jag inte får, jag får inte prata om det jag tänker och känner.
Men att skriva har jag alltid kunnat. Så ibland får jag ta till mitt knep att skriva om det som känns jobbigt och prata om det utifrån det jag har skrivit.
Men har ni några tips om hur man kan göra för att kunna prata om det som gör ont?
För att prata det behöver vi. Jag tror att genom att prata om det som man tänker på, det som hänt och det man känner gör att vi läker vissa sår. Det försvinner inte, men det bleknar.
Så hur gör ni för att prata om sådant som är svårt? Eller har ni lättare för det än vad jag har kanske.
Några av er kanske öppet bara kan säga vad ni tänker och känner?
Men jag vill få in era texter. tankar och funderingar på hur man ska prata om det som svider.
Maila då: shedo.blogg@gmail.com
2 kommentarer:
Oj, jag trodde nästan det var jag själv som hade skrivit det här.... Det är precis mina ord, mina tankar... Hoppas det finns någon/några som kan ge tips!
Håller med anonym. Känns precis som att de är jag som skrivit de du skriver. Men senaste tiden har jag blivit lite bättre på att prata om mina känslor och tankar med min samtalskontakt på psykiatrin. men tyvärr jag vet inte om jag har något bra tips. De handlar om att våga.
Skicka en kommentar