Sorg, då ängeln fick vingar

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: Sorg, och de förlorade åren

Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Yasmine Ejner Lind -10

Nu tänkte jag spinna vidare på ämnet sorg. Denna gång under rubriken "då ängeln fick vingar" som kommer handla om sorgen då en närstående går bort, nästa gång tänkte jag fokusera på sorgen över en tid som inte kan komma tillbaka, på grund av sjukdom.

*

- Yasmine, kom nu ihåg, kärleken och hoppet är det sista som lämnar en människa.

Jag och min morbror lade på med de orden. Det var ungefär precis en månad innan han förlorade kampen mot sin cancer. De orden har funnits i mig sedan dess. Det är två och ett halvt år sedan nu. I december, en vecka innan änglarna tog med honom hem, åkte vi genom snö och storm in till Uppsala. Vi svängde in till Kronparken, där möttes släkten för att gå in till älskade morbror, in i hans rum fylld med känslor upp till bredden.

Där ligger han. Den förut så runda och livfulla kroppen är utmärglad, magen fylld av elakartade tumörer. De som inte redan chockats fryser till is nu. Vi går in. Jag ser din kamp, varje andetag är smärtfylld, varje rörelse, som att dricka en klunk vatten, är en hel historia. Jag slår mig ned på stolen. Tårarna rinner längs med kinden, längs med hjärtat, längs med hela min medvetenhet. Jag räcker över min tavla jag gjort till honom, med en dikt och en målning av en bedjande ängel. Moster läser dikten. Sorgen hänger i luften. Sorgen greppar tag om hela mig, skrynklar ihop hela själen till en boll. Minns du vårt samtal morbror? Minns du att hoppet fortfarande finns kvar, och kärleken - den lever runt dig?

Vi sitter där i flera timmar, tills det är dags att gå. Ut ur rummet.

Jag tror vi tog hoppet med oss den gången. För precis en vecka senare, den 20 december 2008, väckte mamma mig med orden

- Yasmine, mormor ringde, han gick bort för tjugo minuter sedan.

- Okej, svarade jag, och somnade om.

En timme senare vaknade jag med en enda tanke i huvudet.

Morbror finns inte mer.

Chock. Nej, det får inte vara sant!

Förnekelse. Äsch, han vaknar nog upp snart...

Ilska. Varför tog ni vår ängel ifrån oss!? Varför!?

Sorg.

Och tårarna fortsatte rinna.

Vi åkte in till hospis. Gick in i det sorgmärkta rummet igen. Där låg han. Det var inte han. Han fanns inte på britsen med en plastblomma mellan sina magra fingrar. Han fanns överallt. I luften vi andades, på marken där vi gick, i solen som försiktigt kikade upp bakom ett vintertätt moln. Hann fanns i våra hjärtan.

Sorgen finns kvar. Saknaden kommer alltid stanna. Men hur omöjligt det än kändes att leva utan honom - gick det, med hjälp av värdefulla minnen och tanken på att han fanns kvar, inuti oss. Jag har en tro på livet efter döden, alla har inte det, och alla måste få sörja på det sätt som passar varje enskild människa. Vissa väljer att skjuta fina minnen ifrån sig, vissa måste prata om det. Det är helt upp till varje individ, och inget sätt är fel.

Man tänker; varför händer detta? Vad är meningen? Kanske finns det ingen mening. Kanske är meningen något man efteråt ser. Tanken på morbror som inte bara snuddat döden, utan mött den, gör att jag avstått från självskador, kanske är det meningen? Kanske är meningen att vi ska lära oss att ta vara på våra liv? Livet kan vara grymt, som får oss att inse faktum på de mest brutala sätt, men för att hantera en sorg kan tanken på det positiva som kommit ur det hjälpa. Ibland, eller snarare oftast, ser man ingen mening på en gång. Kanske ska man heller inte leta efter den. Tiden läker sår sägs det, jag tror att det delvis är så, för med tid, bearbetning och stöttning från världen kring dig - kan du ta dig ur en sorg! Ärret kanske måste finnas kvar... Som ett tecken på hur långt ut ur det värsta du kommit. Precis som med självskadandet.

Detta var min berättelse, om tiden då ängeln fick sina vingar. 

Yasmine Ejner Lind -11

Citat från J. E november 2008: "Kom ihåg; att hoppet är det sista som lämnar en människa. Och kärleken!". Därför håller jag de fortfarande tätt intill mitt hjärta, kärleken och hoppet, och dessa kommer jag aldrig att släppa.

Yasmine Ejner Lind -11

 Värme och kärlek, Yasmine