Varje framsteg är ett framsteg

Skribent: Yasmine Ejner Lind

Tema: Tankegångar om förbättringar

 Redaktör: Yasmine Ejner Lind

Ibland vet man det inte ens före någon annan påpekar det. Dessa fantastiska framsteg, du, ja du (!) gör varje dag. Min psykolog brukar säga "det finns inga återfall, bara bakslag". Hon menar på att det inte går att hamna på ruta ett, för mycket har hänt... Däremot kan du hamna i samma sorts tankebanor som då. Tar du dig ur en negativ syn på livet, är det ett framsteg, även om du kan halka tillbaks, tillfälligt. Jag tänkte ge er exempel på tre olika framsteg inte ens jag förstod att jag gjorde. Det var då andra såg det som jag själv började se.

• "Kom du ihåg hur du såg ut första gången du kom hit?" frågade min psykolog och log. Jag undrade var hon ville komma. "Du var perfekt sminkad, satt stel som en pinne, rösten var försiktig och dina rörelser likaså". Nu förstod jag. Och här satt jag, ett år senare, nästan osminkad och utan självföraktet som behövde döljas bakom kajal och puder. Jag log också.
• "Du är så cool" brukar min sjukgymnast säga. Jag som aldrig tagit något sådant till mig, har mest ryckt på axlarna. "Se dig i spegeln!" sade hon en dag då jag utfört solhälsningen med kroppen som en dag inte orkat eller klarat att lyfta på armarna. Och jag ser mig i spegeln. "Du är så cool" säger hon, jag ler. Och tar det till mig. Jag rycker inte på axlarna, analyserar inte någon dold agenda bakom hennes ord, låter inte bli att tro på det. Jag ler, och något i mitt inre säger "jag vet".
• En dag såg bara mina ögon det en mörkrets fånge ser. Ögonen fastnade bara på melankoliska föremål, öronen lyssnade bara på sorgsam musik och känslorna ven av tomhet. En dag klev jag in i E's lägenhet, gick in i behandlingsrummet och fick syn på en tavla med två änglar. "Den där tavlan var fin, den har jag inte sett förut!" sade jag glatt. "Inte dina nya ögon" sade E, "den där tavlan har jag haft i flera år..."

Sådana framsteg är väldigt, väldigt viktiga att se. Viktiga för anhöriga att påpeka, viktiga för den drabbade att ta till sig. Och inga framsteg är för små. Att le åt en komplimang kan många se som en enkel grej, inget att förstora upp... Men för den som känt den självföraktande handens grepp slita åt sig komplimangen och kasta den i närmaste skräpkorg, för den är det där leendet betydande. Ta ett block. Döp den till "mina segrar" och skriv upp allt du inte klarat förut, men som du gör idag. Det kan vara vad som helst. Kanske handlade du konstruktivt istället för destruktivt då ett hinder uppstod? Kanske log du åt din spegelbild, istället för att förakta? Kanske såg du något i ljus betoning du aldrig sett förut? Skriv!

Glöm aldrig ditt värde. Glöm aldrig den du är bakom självföraktens mask, bakom den finns ett ljus starkare än solen. Bär fram dina framsteg, se dem, ta lärdom av dem, le åt dem, kom ihåg dem. Jag ska ge er ett citat som nu sitter på kylskåpsdörren: