fredag 7 maj 2010

Jag lever tack vare er

Skribent: Dorota Peczak
Tema: Någonting som betyder
 Redaktör: Emelie Jonsson


När jag mådde dåligt fanns det ingenting och ingen som var av betydelse för mig. Ingen i min omgivning och ingenting i min omgivning, förutom en liten sak - en älgmaskot som har tillbringat med mig varenda natt sedan 8 år tillbaka. Reser jag och sover över gör han det också. Det känns tryggt att ha honom i min famn. Det är han som har sett alla mina tårar och som jag fick krama om när det kändes som värst. Han stötte inte bort mig någonsin. Han väntade på mig när jag kom hem från skolan, han väntade på mig när längtan efter mamman var som störst och när livet kändes som tyngst. Han var alltid redo för en kram. Och han kommenterade inte mina destruktiva handlingar.... Min älg som heter "Pan Los" (Herr Älg) kommer för alltid att bli min bästa vän och min bästa tröst.


Under de senaste 4 åren har jag även träffat två personer som har en stor betydelse för mig och som alltid kommer att ha den. Den ena är min terapeut och den andra skolsköterska. Deras värme och godhet har bidragit till att jag lever idag och att jag mår bra. De har visat mig att solen finns och skiner för mig varje dag och att livet är värt att leva. De såg min styrka och min potential när jag inte längre trodde att jag hade någon. De lyssnade på mig och de kände med mig, de fanns där för mig. När jag kände att jag inte hade någon nytta av kurator jag hamnat hos först var det skolsköterskan som gav mig kraften att säga ifrån och byta till någon som kan hjälpa mig på riktigt, när jag grät och hyperventilerade av ångest var det terapeuten som hjälpte mig att gå igenom den. När det kändes som jobbigast med maten och med livet fanns de där för mig och det kommer jag aldrig att glömma. När ingen av mina släktingar kunde delta i min sjuksköterskeexamen ställde min terapeut upp och kom både till kyrkan, tog kort på mig och åt lunch med mig efteråt. När ätstörningskliniken höll på att flytta och det fanns ingen möjlighet att träffas för samtal i den nya lokalen kom terapeuten hem till mig för att jag inte skulle missa min session....

Jag överlevde tack vare skolsköterskan och terapeuten. Tack för att ni  finns.

3 kommentarer:

KatarinaM sa...

När jag läste din maskots namn första gången, hajade jag till och trodde att den hette "Herr Öde" (jag kommer också från Polen - det var roligt att hitta en landsman här :)).

Tack för ett fint inlägg!

Dora sa...

Hehe, jag har också lagt märke till det. Som tur är förstår de flesta inte skillnaden. Tyvärr finns det inga polska bokstäver i det programmet vi använder.

Heter du Katarzyna, eller?

Tack ska du ha! Ha det bra!

KatarinaM sa...

Ja, det är mitt polska namn :)! Men till vardags blir jag kallad för Kasia.

Jag ser framemot dina framtida inlägg!