Tema: Tanke, känsla, handling
Redaktör och skribent: Lisa Isaksson
Impulshantering - måste en känsla eller tanke följas av en handling?
Ibland sägs det att personer med ätstörningar och självskadebeteenden har problem med sin impulshantering; att de är impulsstyrda och inte kan kontrollera sina impulser. Det anser jag är en otroligt grov förenkling eftersom jag, och många andra som jag känner som har haft samma problem, tvärtom har haft en bra impulskontroll. Att skada sig själv är inte alltid en impulshandling, utan kan tvärtom vara en medveten, överlagd och planerad handling. Om man då får höra att man inte "kan" kontrollera sina impulser kan det i stället skapa nya ursäkter till varför man behandlar sig själv som man gör, och självuppfyllande profetior: Jag står inte mot mina impulser för jag har ju fått höra att jag inte kan.
Men hur är det egentligen? Måste en tanke eller känsla följas av en handling? Om jag tänker att jag ska skada mig, måste jag göra det då? Självklart inte. Det finns inte ett direkt och tvingande samband mellan en viss tanke och en viss handling, eller för den delen en viss känsla och en handling. Men ibland sitter det långt inne att erkänna det, och när det gäller tvångsbeteenden handlar det om inlärda mönster där kopplingen mellan tanke och handling är så kort och direkt och känns så stark att man knappt kommer på tanken att ifrågasätta den. Mönstret är där så etablerat att det väcker ångest att bryta kopplingen mellan tanke och handling. Men den kan brytas.
Det invanda mönstren i ätstörningar och självskadebeteenden kan också brytas. För en tanke "måste" aldrig följas av ett visst beteende; det är fullkomligt möjligt att tänka en tanke utan att göra något alls. Och ändå använder vi ofta uttryck som att vi måste, vi kan inte stå emot, vi kan inte låta bli - uttryck som underminerar vår friska sida och lätt skjuter all motivation i sank. För om vi ändå inte kan så är det ingen idé att försöka, eller? JO. Det är alltid en idé och ett riktigt försök är också att stå emot. Inte att bara tänka att vi kanske borde stå emot, utan att verkligen göra det. Det är inte lätt, men det går.
Under många av mina år i en tillvaro som präglades av ätstörnings- och självskadebeteenden ifrågasatte jag inte ens kopplingen mellan tanke och beteende. Jag tänkte att jag skulle leva ut ett visst ätstörningsbeteende eller att jag skulle skada mig, och så gjorde jag det. Eller så fick jag någon känsla som jag tolkade som att jag var tjock eller värdelös så jag kunde lika gärna skada mig. Utan en tanke på att jag faktiskt hade ett alternativ. Många gånger hände det säkert att jag tänkte tanken men lät bli bara för att det inte passade där och då, så jag kunde ju låta bli. Men det var så lätt att glömma bort. Jag kände faktiskt sällan något tvång, utan det tvingande var min vilja att göra de här sakerna. Den var stark. Ingen och inget tvingade mig; jag valde att göra det.
Den stora överraskningen kom sedan när jag insåg att det fanns ett alternativ: att låta bli även om jag vill i stunden. Där fick jag lära mig, den hårda vägen, att det inte finns en hård koppling mellan tanke och handling, eller känsla till tanke till handling. Det är invanda mönster som sitter otroligt hårt, och först när man ifrågasätter dem och aktivt förändrar dem inser man att det antagligen gick att göra så hela tiden.
Om det känns omöjligt att stå emot den där invanda kopplingen, tänk på det här: Du står bakom en person på en brygga och impulsen att putta i personen framför dig dyker upp i huvudet. Gör du det? De flesta av oss gör det inte, vi känner impulsen och tanken fara genom huvudet, men stoppar den där. Vad skulle då kunna hindra oss från att på samma sätt stoppa tankar på självdestruktiva beteenden innan vi agerar ut dem?
En tanke måste aldrig följas av en handling, utom när det handlar om att förändra saker. För en förändring sker inte utan handlingar. En insikt är inte mycket värd och leder inte särskilt långt om den inte också omsätts i handling. Men mer om det under min nästa temavecka, då temat Tanke, känsla, handling kommer att fortsätta. Ni är fortsatt varmt välkomna att själva skicka in en text på temat, så som ni tolkar det.
Impulshantering - måste en känsla eller tanke följas av en handling?
Ibland sägs det att personer med ätstörningar och självskadebeteenden har problem med sin impulshantering; att de är impulsstyrda och inte kan kontrollera sina impulser. Det anser jag är en otroligt grov förenkling eftersom jag, och många andra som jag känner som har haft samma problem, tvärtom har haft en bra impulskontroll. Att skada sig själv är inte alltid en impulshandling, utan kan tvärtom vara en medveten, överlagd och planerad handling. Om man då får höra att man inte "kan" kontrollera sina impulser kan det i stället skapa nya ursäkter till varför man behandlar sig själv som man gör, och självuppfyllande profetior: Jag står inte mot mina impulser för jag har ju fått höra att jag inte kan.
Men hur är det egentligen? Måste en tanke eller känsla följas av en handling? Om jag tänker att jag ska skada mig, måste jag göra det då? Självklart inte. Det finns inte ett direkt och tvingande samband mellan en viss tanke och en viss handling, eller för den delen en viss känsla och en handling. Men ibland sitter det långt inne att erkänna det, och när det gäller tvångsbeteenden handlar det om inlärda mönster där kopplingen mellan tanke och handling är så kort och direkt och känns så stark att man knappt kommer på tanken att ifrågasätta den. Mönstret är där så etablerat att det väcker ångest att bryta kopplingen mellan tanke och handling. Men den kan brytas.
Det invanda mönstren i ätstörningar och självskadebeteenden kan också brytas. För en tanke "måste" aldrig följas av ett visst beteende; det är fullkomligt möjligt att tänka en tanke utan att göra något alls. Och ändå använder vi ofta uttryck som att vi måste, vi kan inte stå emot, vi kan inte låta bli - uttryck som underminerar vår friska sida och lätt skjuter all motivation i sank. För om vi ändå inte kan så är det ingen idé att försöka, eller? JO. Det är alltid en idé och ett riktigt försök är också att stå emot. Inte att bara tänka att vi kanske borde stå emot, utan att verkligen göra det. Det är inte lätt, men det går.
Under många av mina år i en tillvaro som präglades av ätstörnings- och självskadebeteenden ifrågasatte jag inte ens kopplingen mellan tanke och beteende. Jag tänkte att jag skulle leva ut ett visst ätstörningsbeteende eller att jag skulle skada mig, och så gjorde jag det. Eller så fick jag någon känsla som jag tolkade som att jag var tjock eller värdelös så jag kunde lika gärna skada mig. Utan en tanke på att jag faktiskt hade ett alternativ. Många gånger hände det säkert att jag tänkte tanken men lät bli bara för att det inte passade där och då, så jag kunde ju låta bli. Men det var så lätt att glömma bort. Jag kände faktiskt sällan något tvång, utan det tvingande var min vilja att göra de här sakerna. Den var stark. Ingen och inget tvingade mig; jag valde att göra det.
Den stora överraskningen kom sedan när jag insåg att det fanns ett alternativ: att låta bli även om jag vill i stunden. Där fick jag lära mig, den hårda vägen, att det inte finns en hård koppling mellan tanke och handling, eller känsla till tanke till handling. Det är invanda mönster som sitter otroligt hårt, och först när man ifrågasätter dem och aktivt förändrar dem inser man att det antagligen gick att göra så hela tiden.
Om det känns omöjligt att stå emot den där invanda kopplingen, tänk på det här: Du står bakom en person på en brygga och impulsen att putta i personen framför dig dyker upp i huvudet. Gör du det? De flesta av oss gör det inte, vi känner impulsen och tanken fara genom huvudet, men stoppar den där. Vad skulle då kunna hindra oss från att på samma sätt stoppa tankar på självdestruktiva beteenden innan vi agerar ut dem?
En tanke måste aldrig följas av en handling, utom när det handlar om att förändra saker. För en förändring sker inte utan handlingar. En insikt är inte mycket värd och leder inte särskilt långt om den inte också omsätts i handling. Men mer om det under min nästa temavecka, då temat Tanke, känsla, handling kommer att fortsätta. Ni är fortsatt varmt välkomna att själva skicka in en text på temat, så som ni tolkar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar