lördag 19 december 2009

Mindfulness/medveten närvaro i DBT

Skribent: Sofia Åkerman
Tema: Andrum
Redaktör: Therese Björck


Det saknas i dag forskning som rör självskadebeteende och behandling. En behandlingsform som dock har visat lovande resultat även om evidensen ännu är förhållandevis låg, är dialektisk beteendeterapi (DBT).
Det var omkring tio år sedan DBT började sin bana i Sverige. Idag skulle jag säga att behandlingen på många sätt har förändrat synen på självskadande patienter inom psykiatrin och intresset för DBT är stort, både bland patienter och bland personal. Även kliniker som inte kan erbjuda DBT i full skala, har ofta anammat det icke- dömande förhållningssättet och använder sig av valda delar av behandlingen i sin vård av självdestruktiva patienter.

DBT bygger på fyra teoretiska hörnstenar; inlärningsteori, kognitiv teori, dialektisk filosofi och så, kanske lite förvånande för vissa, zenbuddhistisk filosofi. DBT:ns grundare, Marsha Linehan, insåg nämligen att personer med borderline personlighetsstörning ofta har många problem som kommer i olika former, men som kan härledas till den känslomässiga instabilitet som kännetecknar diagnosen. Förutom att arbeta med dessa yttre problem (t.ex. självskadebeteende, missbruk eller ätstörningar) insåg Marsha att klienten också måste få redskap för att hantera den känslomässiga intabiliteten, för att en förbättring ska uppnås på längre sikt. Därför är färdighetsträning en viktig komponent i DBT. Jag skulle vilja kalla färdighetsträningen för en liten ”livsskola” där gruppens deltagare får lära sig olika strategier för att hantera livet när det är svårt. Alla människor skulle ha nytta av att gå i färdighetsträning, tror jag!

Ett viktigt moment i DBT som helhet och i färdighetsträningen i synnerhet, är mindfulness, eller medveten närvaro som vi ofta säger på svenska. Mindfulness är kanske också det moment i behandlingen som både patienter och behandlare är mest skeptiska till, åtminstone inledningsvis. Men det är inte fråga om meditation, menar Marsha Linehan, utan om metoder för att hantera negativa känslor, finna balans i nära relationer och för att minska dömande. Dömande tankar som “Jag är dum!” kan med den medvetna närvarons hjälp bli mer nyanserade, som till exempel “Jag är besviken på mig själv för att jag inte klarade provet”. Därmed blir de också mindre känslomässigt laddade och lättare att hantera.
I DBT får man lära sig en rad färdigheter och mindfulness är ett begrepp med flera dimensioner och funktioner. Allting är inte rätt eller ens användbart för alla. För mig, som långt ifrån är en meditativ person, var det lättare att acceptera mindfulness som en del av DBT när jag insåg att det är okej att välja de bitar som passar en själv och bortse från de andra. Efter att ha gått en utbildning i DBT under 2007 insåg jag att jag ju faktiskt redan använder mig av mindfulness i mitt liv utan att jag varit medveten om det. Mindfulness handlar nämligen också om att kunna rikta fokus i sina tankar, vilket idag är min allra viktigaste strategi för att hantera negativa känslor. Genom att aktivt rikta fokus mot andra saker som till exempel tapeten på väggen, min egen andning eller ljudet av bilar som kör förbi ute på gatan, får de negativa känslorna aldrig en chans att växa sig starkare. Det är jag som bestämmer i mitt liv.

Vill du läsa mer om DBT och mindfulness? Läs då gärna Anna Kåvers och Åsa Nilsonnes böcker om
acceptans, mindfulness och validering samt om DBT som terapiform.

Foton: www.gettyimages.se

Inga kommentarer: