Brända broar

Tema: Andrum
Redaktör och skribent: Therese Björck

Det finns få saker jag tycker både är så jobbigt och svårt som att slappna av. Det är något jag har haft problem med så länge jag kan minnas, och det har tyvärr inte blivit lättare med åren, tvärtom. Det handlar inte om en oförmåga, jag har varit bra både på att koncentrera mig och vara stilla länge, snarare har det handlat om en rädsla för att förlora kontrollen. För vem vet vad som händer om man slappnar av och är oförberedd på överraskningar? Säkert många otäcka saker, tänkte jag, och spände mig lite till.
Men om jag ska vara ärlig har det inte alls varit en bra strategi. Det har gjort att den värk jag har genom min fibromyalgi har blivit ännu värre och det har inte alls gjort mig beredd på överraskningar. Jag känner faktiskt ingen som är så lättskrämd som jag är. Trots det har jag envetet klamrat mig fast vid min strategi och vägrat lyssna på råd om avslappningsband, medveten närvaro och andningsteknik. Ända till i somras.

Jag tillbringade nämligen sex veckor av min sommar i soffan/sängen/på en madrass utomhus utslagen av en parasit jag fick i mig under en semester. Inte nog med att jag var sjuk, min fibromyalgi nådde oanade höjder, vilket fick mina vanliga strategier att helt sluta fungera.

Där och då bestämde jag mig för att det var dags att prova något nytt, tid hade jag ju gott om, och jag bad min mamma låna hem "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver och "Vem är det som bestämmer i ditt liv" av Åsa Nilsonne som talböcker från biblioteket. Jag lyssnade på madrassen ute i trädgården, i källaren när solen gjorde livet outhärdligt någon annanstans, i sängen om kvällarna och på golvet i köket. Jag grät och höll med när Anna Kåver frågade om jag hade så ont någonstans att jag trodde att jag inte skulle stå ut en sekund till, men med hennes hjälp gjorde jag det. Däri låg också den stora skillnaden, för visst hade jag tidigare klarat av smärtan, men bara genom att försöka ignorera den. Nu klarade plötsligt av smärta som var långt utöver det vanliga, fastän den hela tiden fanns i mitt medvetande.

I och med att jag övade mycket på medveten närvaro så fann jag också ett andrum i alla möjliga situationer. Jag kunde använda mig av det när jag var stressad över en skoluppgift, när jag kände mig ledsen över en kommentar eller när jag behövde slappna av. Varje gång är fortfarande svår, men det är värt det. Ibland är förändringar väl värda att vänta på!

Den här veckan får vi flera tips på hur man kan finna andrum på olika sätt, läs och låt dig inspireras!