Skribent: Amanda Duregård
Tema: Amanda kommenterar artiklar om psykiatrin
Redaktör: Amanda Duregård
Förra veckan presenterade regeringen ett program för att förändra attityden gentemot psykisk ohälsa i samhället. Detta beskrev de i en debattartikel i Dagens Nyheter. Äntligen! ropar många med mig. Jag har hört allt för många berättelser om hur man som psykiskt sjuk bemötts med oförståelse. Detta problem finns, precis som regeringen skriver, överallt, men jag anser att det är extra allvarligt när det sker i kontakt med myndigheter.
En vän till mig som får panikångest i form av svimningar någon eller några gånger i veckan fick härom sistens frågan från försäkringskassan om när hon tänkte börja söka jobb. När jag var gravid och barnmorskan på mödravården skulle ta ett blodprov i min arm som hade några läkta ärr fick jag och min man ägna en god stund åt att informera henne om vad självskadebeteende var, och skillnaden mellan det och självmordsförsök. Sedan skrev hon ändå i journalen saker som byggde på okunskap.
Ofta grundar sig attitydproblemen i kunskapsluckor, och där tror jag att regeringens program kan göra mycket. I andra fall handlar det om rädsla, och den kan ligga på ett djupare plan och handla om mottagarens egen självbild och trygghet. Det bästa vi kan göra för att motverka det är att själva vara så ärliga vi orkar med hur vi känner oss inombords - såväl bra som dåliga dagar. Att börja svara öppet på den så vanliga frågan "hur är läget?".
Hur är läget?
Foto: www.fotoakuten.se
Tema: Amanda kommenterar artiklar om psykiatrin
Redaktör: Amanda Duregård
Förra veckan presenterade regeringen ett program för att förändra attityden gentemot psykisk ohälsa i samhället. Detta beskrev de i en debattartikel i Dagens Nyheter. Äntligen! ropar många med mig. Jag har hört allt för många berättelser om hur man som psykiskt sjuk bemötts med oförståelse. Detta problem finns, precis som regeringen skriver, överallt, men jag anser att det är extra allvarligt när det sker i kontakt med myndigheter.
En vän till mig som får panikångest i form av svimningar någon eller några gånger i veckan fick härom sistens frågan från försäkringskassan om när hon tänkte börja söka jobb. När jag var gravid och barnmorskan på mödravården skulle ta ett blodprov i min arm som hade några läkta ärr fick jag och min man ägna en god stund åt att informera henne om vad självskadebeteende var, och skillnaden mellan det och självmordsförsök. Sedan skrev hon ändå i journalen saker som byggde på okunskap.
Ofta grundar sig attitydproblemen i kunskapsluckor, och där tror jag att regeringens program kan göra mycket. I andra fall handlar det om rädsla, och den kan ligga på ett djupare plan och handla om mottagarens egen självbild och trygghet. Det bästa vi kan göra för att motverka det är att själva vara så ärliga vi orkar med hur vi känner oss inombords - såväl bra som dåliga dagar. Att börja svara öppet på den så vanliga frågan "hur är läget?".
Hur är läget?Foto: www.fotoakuten.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar