Skribent: Amanda Duregård
Tema: Amanda kommenterar artiklar om psykiatrin
Redaktör: Amanda Duregård
Tema: Amanda kommenterar artiklar om psykiatrin
Redaktör: Amanda Duregård
På DN Debatt för cirka två veckor sedan gick folkpartiet ut och krävde att det skulle bli ett stopp för användningen av hyrläkare inom vissa delar av vården. Jag kan inte annat än välkomna ambitionen.
Jag var på läkarbesök i förrgår på min öppenvårdsmottagning, som jag tillhört i snart två år. Det var en ny läkare. Igen. I början räknade jag hur många läkare jag träffade och behövde upprepa min historia för, och det blev förstås många. Till viss del på grund av att man i Göteborg alltid går via psykakuten för att bli inlagd, och där är det av naturliga skäl sällan samma person som tar emot en. Men jag kom ändå upp i 16 unika läkare under förra året, då jag var inlagd vid tre tillfällen och utöver det gick till öppenvården. 16 gånger har jag dragit min sjukdomshistoria, berättat vad som är jobbigast, förklarat min syn på diagnoserna den förra läkaren satt lite på känn...
I öppenvården var jag väldigt nöjd i våras när jag fick träffa samma läkare två gånger i rad, men frågade också min terapeut hur det kommer sig att de byts ut hela tiden. Hon berättade att de visst har en eller flera tjänster som de jättegärna hade tillsatt med en fast anställd psykiater. Men ingen söker platserna, och istället fyller man upp med hyrläkare. Psykiatrin är en av de delar av sjukvården som har flest hyrläkare, detta trots att förtroendet mellan läkare och patient i den här branchen kan vara avgörande för tillfrisknandet.
Men om det finns hyrläkare som har tid att ta jobben, varför finns det då ingen som söker de fasta tjänsterna? En del beror kanske på att man tjänar mer som hyrläkare. Att vara fast anställd innebär också att vara delaktig i mottagningens löpande arbete, påpekade min terapeut, och det slipper hyrläkarna.
Det är inte säkert att vi kommer att få en fast anställd läkare på min öppenvårdsmottagning även om man stoppar hyrläkarna. Men förhoppningsvis ersätts de veckovisa inhoppen med längre vikariat. Då kanske jag kunde slå mitt rekord - och få träffa samma läkare tre gånger i rad!
5 kommentarer:
Den psykiatriska klinik jag tillhörde under många år hade samma problem - få fasta läkare och idel hyrläkare. Bara under en sommar träffade jag ett tjugo-trettiotal läkare när jag var inlagd; många stannade inte ens en hel vecka på avdelningen och de kom ju alltid i sjok. En underläkare, någon at, en specialist och så jouren på kvällar och helger. Till sist blir man bara kräktrött.
Dessutom handlar det ju mer om (o)viljan att upprepa sin patienthistoria tusenfalt, det största problemet som jag ser är att kontinuiteten i vården havererar totalt. Jag kunde byta behandlingsplan eller läkemedel var och varannan vecka eftersom varje läkare har sin "favoritmedicin". Det är fullkomligt ohållbart att läkare som träffar en patient vid ett tillfälle gör stora justeringar och sedan bara går vidare. Jag är övertygad om att just detta var en bidragande orsak till att min vårdtid blev så lång - det fanns ingen i sjukvården som hade ett helhetsperspektiv av min vård, mitt mående, min kompetens och min behandling.
Nej, bra skrivet Amanda och bra initiativ FP!
/ Innie
Jag känner också igen mig mycket väl. Och liksom Innie har jag upplevt att läkare gjort förändringar i medicinering utan att man sedan någonsin träffar den läkaren igen.
En anledning till att det finns många hyrläkare inom psykiatrin kan väl kanske också vara att psykiatrin har låg status inom vården. Hyrläkarna är väl oftast inte specialiserade? Snarare är de väl ofta relativt nya i yrket? Eller har jag missuppfattat det då?
Rebecca MW: Min erfarenhet är faktiskt att hyrläkarna inom psykiatrin ÄR specialister men kanske inte alla gånger så särdeles bra såna. Undantag finnes absolut, några av de bästa läkare jag träffat har varit just hyrläkare, men dessvärre är bottennappen också många. En av de främsta anledningarna tror jag helt enkelt stavas lön. Som hyrläkare kan du lätt få en dubbel "vanlig" läkarlön och inte sällan finns förmåner som bostad odyl. med i bilden. Korta perioder, höga löner, många ledigheter. Bra deal för läkaren helt enkelt, betydligt sämre för landstinget och patienten ...
Bra skrivet Amanda! Jag känner verkligen igen mig. Jag har träffat så sjukt mycket olika läkare, och det är verkligen jobbigt att alltid bli nervös inför att träffa en ny person, och att alltid behöva dra hela livshistorien och prata om känsliga saker med ännu en främmande person. Mediciner byts ut, diagnoser ifrågasätts och inget verkar nånsin följas upp. Jag förstår varför man får träffa nya läkare när man söker hjälp akut, men jag tror det känns tryggt och bra att ha EN ansvarig läkare i den övriga vården.
/Märta Kajsa (karra på Zebraforum)
Nu kommenterar jag nästan ett år senare, men det var PRECIS samma grej på öppenvårdsmottagningen i frölunda när jag gick där. jag tror inte jag hade samma läkare två gånger i rad. till sist höll jag på att få spatt. på min vårdcentral har jag haft samma läkare så länge jag kan minnas, men under de åren jag gick i psyks öppenvård bytte jag läkare varje gång. borde de inte ha kommit på att det kanske inte är jättebra för patienter på psyk att ständigt få en ny läkare?
det är nästan skönt att gå på vårdcentralen igen bara för att slippa det... förutom då att det betyder att jag kan mer om min medicin än vad min husläkare kan.
Skicka en kommentar